Det är i alla fall en tolkning, låt vara lite elak, av det pressmeddelande som Telia Soneras styrelse skickat ut. Där försvaras de hårt kritiserade investeringarna i länder som Uzbekistan, Tajikistan och Kazakstan med att bolagets närvaro ”bidrar långsiktigt till demokratiutveckling och mänskliga rättigheter”.
Det låter förstås flott. Om det nu var det verkliga skälet. Det styrelsen glömmer att nämna är att hela denna strategi naturligtvis tillkommit därför att Telia Sonera vill tjäna mer pengar. Det räcker med att kasta en blick i delårsrapporten för att förstå. Affärsområdet Eurasien svarar hittills i år för nära halva Telia Soneras rörelseresultat. Intäkterna växer med 11 procent samtidigt som resten av koncernen krymper. Med andra ord är Telia Sonera beroende av ett antal diktatorer för sin framtid.
Men detta är alltså bara en positiv bieffekt av viljan att göra gott, om vi ska tro styrelsen. Lite märkligt, för när den fattade beslutet att gå in i Uzbekistan 2007 var dimensionen mänskliga rättigheter inte ens uppe till diskussion, enligt vad dåvarande ledamoten Lars G Nordström sagt i media.
Styrelseordföranden Anders Narvinger skriver nu att Telia Sonera ”behöver skärpa riktlinjer och processer” för bolagets investeringar. Det tycks vara en underdrift.
2008 publicerade SvD Näringsliv utdrag ur ett internt dokument som Telia Sonera använde inför investeringen i Uzbekistan. Där varnades särskilt för risken för korruption och medverkan till brott mot mänskliga rättigheter. Detta hindrade alltså inte bolaget från att betala ut miljardbelopp till ett Gibraltarbolag ägt av en ensam okänd ung kvinna.
Telia Sonera vill styra om debatten till att gälla huruvida företag överhuvudtaget ska göra affärer med diktaturer. Men det är inte om, utan hur dessa investeringar görs som är kärnfrågan. Och där finns det faktiskt gränser. Riksdagsledamoten Caroline Szyber (kd) sammanfattade det bra i Dagens Industri: ”Om man inser att man bara är en bricka i en diktators spel så ska man dra sig ur. Om reglerna om socialt ansvar ska ha ett värde kan man inte tjäna pengar till vilket pris som helst.”
Hela sanningen om vad Telia Sonera visste eller inte visste i Uzbekistanaffären har vi fortfarande inte. Och eftersom Telia Sonera valt en bolaget tidigare närstående advokatbyrå för att utföra en ”extern” granskning av saken så är frågan om vi någonsin får reda på den.
Fler krönikor av Andreas Cervenka
- lö 27 apr ”Sifferexercis är nya religionen”
- lö 20 apr Europas mörka och illa dolda hemlighet
- lö 13 apr Tror du att pengarna finns kvar på banken?
- sö 31 mar Det sinnessjuka har blivit det normala
- sö 10 feb Därför borde banker inte dela ut pengar
- sö 3 feb Kan vi lita på sömnlösa ledare?
- sö 27 jan Det finns farligare saker än aktieindex
- sö 20 jan Pengaillusionen vi fortsätter luras av
- 23 dec 2012 Mindre Merkel – mer Karl-Bertil Jonsson
- 16 dec 2012 Finanshajarna är nu som sillar på flykt
- 9 dec 2012 ”Börsen styrs av den sämsta idén”
- 2 dec 2012 Därför bör vi skrota BNP som tillväxtmått
- 25 nov 2012 Var är tråkbanken när vi behöver den?
- 18 nov 2012 Varför sänktes SAS? – De gjorde ju allt rätt
- 11 nov 2012 Kapitalet behöver inte flaskmatning
- 4 nov 2012 Vi lever i historiens största bluff
- 28 okt 2012 Skulden ökar med 70 miljoner i minuten
- 21 okt 2012 Därför är det dags att stoppa ekonomipriset
- 14 okt 2012 Dags säga godnatt till gammal aktiekult?
- 7 okt 2012 De har lämnat hela världen i pant
- 30 sep 2012 Försökskaniner i monetärt experiment
- 23 sep 2012 Kraschen nära – världen gäspar
- 16 sep 2012 Vad vet Borg som ingen annan vet?
- 9 sep 2012 Världsekonomins stora dilemma
- 2 sep 2012 Frågan som alla verkar ha missat
