Pernod Ricard, noterat på Parisbörsen, har sett sitt börsvärde minska med 40 procent sedan affären gick i hamn den 31 mars ifjol.
Vin & Sprit tjänade drygt 1,5 miljarder kronor under 2007 och redovisade ett rörelseresultat på 2,3 miljarder. Om man snällt räknar med en årlig vinsttillväxt på 10 procent för V&S skulle det dröja drygt 20 år innan fransmännen skulle tjäna tillbaka de 55 miljarder som staten kammade hem.
Motsvarande värdering för franska Pernod Ricard var vid tillfället nio år och har nu minskat till sex.
Men sedan försäljningen blev känd har den globala aktiemarknaden rasat och det ekonomiska klimatet fryst till is. Att prislappen skulle vara högre då än nu ter sig inte helt orimligt av fler anledningar.
Enbart baserat på marknadens sänkta värderingar av Pernod Ricards vinster skulle motsvarande ekvation på V&S sänka prislappen till 37 miljarder. Alternativt kan man använda kursnedgången som en måttstock och då faller priset till 33 miljarder.
Men i prislappen låg stora framtidsförväntningar som marknaden var beredd att betala för vid förvärvstillfället. I dag är situationen helt annorlunda med en riskaptit på botten, ovilliga långivare och en sargad riskkapitalbransch som inte konkurrerar om affärerna.
Skulle statens vältajmade försäljning ha skett idag skulle prislappen rimligtvis vara hälften så hög, eller drygt 27,5 miljarder kronor. Den summan skulle räcka till att köpa hela Swedbank till en premie på 100 procent. Swedbank tjänade för övrigt 10,8 miljarder kronor ifjol.
Om man inte är intresserad av Swedbank kan man för 27,5 miljarder kronor plocka på sig ståljätten SSAB och på vägen ut från affären roffa åt sig Boliden. Bolag som givetvis är konjunkturkänsliga men som under en konjunkturscykel tjänar enorma pengar.
Det är inte första gången staten lyckas skinna marknaden på pengar. För de som minns försäljningen av Telia vet att aktiekursen sjönk som en sten efter börsintroduktionen. Även den värderingen visade sig kort därefter vara skyhög.
