När gamla industrirävar får frågan om vilket som är Sveriges bäst skötta företag blir svaret ofta Scania. Lastbilsbolaget med huvudkontor i Södertälje, trotsigt långt från Stureplan, har framgångsrikt gått sin egen väg i decennier och blivit Europas i särklass lönsammaste lastbilsbolag.

Konkurrenterna sneglar avundsjukt på bolagets produkter och flytet i fabrikerna. Det finns lastbilschaffisar som tatuerat in emblemet på armen och den kaxige Leif Östling är kanske den vd någonsin som haft störst makt över sitt företag utan att äga det.

Finanskrisen har bekräftat Scanias Zlatan-status. När Volvo gjorde en katastrofförlust i fjol gick Scania med vinst.

I veckan blev det klart att Scanias huvudägare Volkswagen kastar ut den oberoende vice ordföranden Staffan Bohman och sätter in ytterligare en hög Volkswagenchef i styrelsen.

Volkswagen vill helt enkelt driva Scania som det lydrike det i praktiken redan är. Volkswagen kontrollerar direkt och indirekt via sitt lastbilsbolag MAN 88 procent av rösterna i Scania.

Volkswagen med ordförande Ferdinand Piëch i spetsen har betalat dyrt, runt 75 miljarder kronor för att komma över Scania. Det är dags att få valuta för pengarna, troligen genom att på sikt slå samman Scania och MAN.

Scanias 120 000 övriga ägare, som fortfarande äger drygt 40 procent av kapitalet, får finna sig i en tillvaro lika långt från makten som satt de på en bandyläktare i Murmansk. Risken är stor att det framöver kommer fattas beslut som snarare gynnar Volkswagen än Scania.

Hur kunde det bli så här? Att ett företag säljs till utlandet är i sig inget att gråta nostalgitårar över. Inte heller att ett investmentbolag städar ur portföljen.

Men här handlar det om ett bolag som för det första är sällsynt bra, bäst i klassen som Investors vd Börje Ekholm brukar beskriva den typ av företag han gillar att äga. Dessutom har det slarvats bort.

För att förstå hur får vi backa tillbaka till 1998. Då hade Investor, påhejad av dåvarande ordföranden Percy Barnevik och vd Claes Dahlbäck, bestämt att man skulle lämna klassiska branscher och satsa på nya tillväxtområden. I hemlighet bjöds Scania ut till hugade spekulanter.

Rädslan att få in en konkurrent på sin egen bakgård fick Volvo att i januari 1999 kasta sig in och med en fientlig räd försöka ta över Scania. Sedan dess har Wallenberg suttit i baksätet när det gäller Södertäljeföretagets öde.

Sedan EU stoppat den påtvingade affären med Volvo sålde Investor 34 procent till Volkswagen år 2000 i ett försök att freda Scania. Det lyckades inte.

De snurriga ägarturerna och maktkamperna har avlöst varandra, senast när MAN försökte ta över bolaget. Investor har mest tjurat och skyllt på oschyssta metoder.

När Wallenbergsfären sålde resten av sina Scaniaaktier till Volkswagen för två år sedan gjordes det med förklaringen att det inte fanns något annat val.

Tyskarna hade ju redan kontrollen. Visserligen fick de ut vad som på kort sikt ser ut att vara ett bra pris, 200 kronor per aktie mot dagens 115.

Men två år senare har inte Investor hittat något bättre att köpa för pengarna.

Sagan om hur Scania försvann är egentlig obegriplig. Utgångspunkten var att Investor ägde hela Scania. 1996 sattes det på börsen och Investor behöll 45 procent. Det är normalt sett en ointaglig ägarposition. Makten hade lätt kunnat försvaras, flera gånger om.

I stället har Wallenberg, vars hela affärsidé och raison d’être påstås vara långsiktighet, tvingats fatta beslut om försäljning med en ­hagelbössa mot knäskålarna.

”Jag ser dem som mina barn och är inte benägen att vilja se dem i andras händer.”  Så sade den gamle Marcus Wallenberg, häradshövdningen, när han på 20-talet uttalade sig om sina investeringar.

Marcus Wallenberg är farfars far till Investors ordförande Jacob Wallenberg och grundade maktbolaget år 1916. Bland ursprungsinnehaven fanns bland annat SEB, SKF, Stora, Atlas Copco och Scania. Alla utom Scania är kvar i familjen Wallenbergs ägo.

På frågan om vad han ångrade mest under sin karriär svarade Claes Dahlbäck börsnoteringen av Scania. ”Det hade varit fantastiskt att få behålla bolaget”, sade han till DN 2007. För Scanias aktieägare är det en klen tröst.