För tio månader sedan satt Saabs vd Jan Åke Jonsson med några journalister i ett litet rum på bilsalongen i Genéve. Han var trött in i märgen efter ett år av osannolika och ibland helt bisarra turer. Men taggad.
”I år ska vi upp till 50–60 000 bilar, försäljning till kund. Nästa år 2011 ska vi upp till 80000 bilar”, sade han då utan att blinka. Sedan kom han själv in på det i hans ögon viktigaste ledordet. Förtroende.
”Man skapar inte förtroende över natt/..../ det bygger man ju över en längre period och det gör man genom att leverera på det man sagt/..../ Varje månad måste vi hålla våra försäljningsvolymer”, sade han.
Nu har vi facit för 2010. Jan Åke Jonsson tvingades sänka säljprognosen två gånger. Och halvera sitt ursprungliga säljmål.
Hur kunde han svika sitt löfte så brutalt? Och vad kommer att hända under 2011 – kommer Saab att överleva?
Den bleka januarisolen tvekar innan den smeker de platta taken på Saabs fabrik när vi rullar in med taxin. För ett år sedan var det nedsläckt i fabriken. Tyst. Produktionen skulle inte återupptas förrän den 22 mars 2010 och inte fungera acceptabelt förrän i september.
Det finns i princip tre huvudförklaringar till Saabs brustna löften.
•Stora svårigheter att få igång produktionen och få underleverantörer att leverera.
•Lika stora svårigheter att bygga upp den globala marknadsorganisationen.
•Svårigheter att bygga det nödvändiga förtroendet.
Den dag vi besöker fabriken har man precis sänkt produktionstakten och 200 visstidsanställda har fått gå hem – precis när produktionen borde öka för att man ska nå 2011 års mål på 80000 bilar.
Vi väntar på Saabs produktionsdirektör Gunnar Brunius i sammanträdesrummet i den lilla direktionskorridoren och får en kopp kaffe. En enda sak är ny här sedan förra året. Det står en liten blänkande espressomaskin bredvid den slitna Philipskaffebryggaren i det 80-talslika pentryt.
I tysthet har mannen som sydde ihop hela Saabafären tillsammans med Victor Muller – holländaren Rob Schuijt – inkvarterat sig i Trollhättan. I början av januari i år lanserades han som ny medarbetare i Spyker, specialdestinerad att få fart på Saabs affärsplan.
När espressomaskinen var installerad lär han ha sagt: ”Nu ska vi bara vända resten av bolaget.”
Så kommer Gunnar Brunius.
–Vi tappade tre månader på grund av likvidationen, säger han.
Det han menar är att GM den 8 januari ifjol satte in jurister som handfast började för-bereda en avveckling. Inget nytt fick köpas in från leverantörer och det var då fabriken -tystnade.
Saab har 820 leverantörer runt hela världen. Många vågade inte producera delar innan de var helt säkra på att Saab skulle fortsätta. I en bil finns runt 2000 olika delar som transporteras på minutbasis in till Saablinan. Nu gällde det att få fart på hela kedjan. Varje skruv var viktig.
Samtidigt skulle den nya modellen 9-5 i drift. Snabbt. Annars kunde affärsplanen fallera. Normalt har en bilfabrik runt fem månader på sig att ”tuna in” en ny bil på produktionslinan.
–Vi fick tre månader på oss, mitt i leveranskaoset, säger Gunnar Brunius.
Först i september flöt materialförsörjningen ungefär normalt.
–Visst påverkade det att vi inte nådde säljmålen, säger Gunnar Brunius och blir tyst.
När måste ni komma i gång med tvåskift för att klara 80000-bilsmålet i år?
–Jag har inte räknat på det exakt, men vi är redo när volymtrycket kommer, säger han.
Enligt andra källor med insyn måste man upp till tvåskift nu i vår för att klara säljmålet.
Den andra huvudförklaringen till försäljningsfiaskot är att det tagit tid att bygga upp försäljningsorganisationen. Saabs globale marknadsdirektör Knut Simonsson sitter uppflugen på en barstol i ett vitt visningsrum med panoramautsikt över slutproduktionen.
Hans blick följer en nyfödd 9-5 som lämnar bandet. En röd.
–Ja, vi missade säljmålen, det var så oerhört komplext att starta upp allt. Vi hade en sådan jäkla vilja. Kanske var vi för optimistiska. Så var det. Men jag föredrar att ha en spirit av jävlar anamma i företaget än tvärt om.
Han suckar.
Saabs säljorganisation var slagen i spillror och man bestämde sig för ett helt nytt upplägg. Helägda säljbolag för Saabs tre största marknader som brukar svara för 70 procent av försäljningen: USA, Sverige och Storbritannien. På de flesta andra marknader har man kapat i hierarkin och säljer i princip -direkt till återförsäljarna. Det minskar kostnader men tarvar handpåläggning.
Arbetet har gått trögt. Framför allt i USA där målet så sent som i juni var att sälja 16000 -bilar under 2010. Facit blev en tredjedel – 5445 bilar, en missbedömning som är svår att prata bort.
En förklaring är att många trodde att Saab var nedlagt. En annan är att återförsäljarna i USA köpt för få bilar. I USA beställer nämligen inte slutkunder bilar som Europa – utan köper av återförsäljarna. Det är därför livsviktigt att dessa vågar köpa.
Alla vi träffar säger att de håller sig till affärs-planen trots säljtappet. Ingen vill kännas vid att man tvingats prioritera bort något. Produktutveckling och nya modeller har man inte tummat på. Men visst har man fått skära.
I Sverige försvann i princip annonserna för nya Saab 9-5 i slutet av året. Enligt en källa med insyn berodde det på att annonspengarna för året var slut.
Saab har också drabbats av avhopp – nye försäljningschefen och toppnamnet i branschen Adrian Hallmark, slutade i oktober – bara -dagar innan ledningen tvingades gå ut och skriva ner säljmålen en andra gång. Den nye har nu just börjat. USA-chefen slutade bara -några dagar innan vi kom på besök nu i januari.
Man är heller inte på rull på alla mark-nader. En importör i Ryssland väntas först -under våren. Och i Kina räknar man med att komma igång i sommar sedan man nyligen utsett en distributör.
–Vi fokuserar på våra tre huvudmark-nader. Det är där volymerna finns, säger Knut Simonsson och låter blicken försvinna in bland bilarna på slutmonteringen.
Det dånar dovt från det stora fläktsystemet. På produktionslinan står bilarna i kolonner och rör sig sakta unisont framåt. Mikael Ternboms eldragare viner när han monterar ett fjäderben. Han är 35 år och lagledare på en station där man bland annat skruvar ihop bromsar och fjäderben med motorerna.
–Det är naturligtvis tråkigt att gå ner i tillverkningstakt, men efterfrågan från mark-naden varierar och då anpassar vi produktionstakten, säger han.
Klarar ni 80000- bilsmålet?
–Det ska bara gå. Det måste gå, säger han. Alla är otroligt taggade att gå upp till tvåskift.
Vi träffar också 38-åriga Petra Störch, lagledare på avdelning Trim3 där man skruvar in inredning och yttre plast-detaljer.
–Vi måste ju tro att det går. Vi kommer att klara det här på bandet, säger hon.
Facken finns i en egen barack bredvid. Unionens Anette Hellgren och den relativt nyvalde Metalls Håkan Skött säger att man tagit sig igenom det värsta och att de tror benhårt på en framtid. De svarar nästan i kör på frågan om Saabs största utmaning.
–Skapa förtroende.
Innan vi lämnar Saab går vi förbi en dörröppning. Spridda dammkorn seglar sakta omkring i en solstrimma i Jan Åke Jonssons modesta tjänsterum med bruna trämöbler. Inte ett papper ligger framme och ljuset är släckt. Det ser ut som ett museum för ett svenskt mellanchefsrum från 1985.
Jonsson är inte här. Han har under året nästan oavbrutet rest för att återupprätta Saabs anseende i världen. Bygga förtroende.
Vi åker in till stan och tar hissen upp på femte vången i Trollhättan stads kontor. Sedan den 18 mars sitter Saabs förre Metallordförande Paul Åkerlund (S) här.
Han sitter tryggt. Socialdemokraterna har styrt sedan 1916 och fick egen majoritet i valet 2010.
–Det har varit en redig uppförsbacke för dem, säger han om Saabs senaste år.
Men för staden Trollhättan var krisen inte bara negativ. Det fanns en ”plan B” från kommunens sida om Saab skulle försvinna. Nu har en del genomförts. Bland annat fler högskoleplatser och en ambition att bredda -näringslivet.
–Men vi har fortfarande för hög ungdomsarbetslöshet – 19 procent, säger Paul Åkerlund bekymrat.
En i Paul Åkerlunds retsamt höga arbetslöshetsstapel heter Andreas Landin. Han är 22 år och tillhör dem som precis fick gå från Saab när produktionstakten sjönk. Han hukar nu utanför köpcentret på gågatan med fyra kompisar. Klockan är nästan tio på kvällen.
–Jag tror på att få komma tillbaka, säger han. De flesta i stan tror och hoppas på återanställningar. Vi, jag menar dom, bygger bra bilar, säger han. Nu har de ju en miljöklassad diesel till 9-3:an. Den kommer att sälja som smör.
Sedan tar han sats, liksom tvekar med orden.
–Han gör ett bra jobb. Jan Åke.
Kommer då Saab att ha en chans?
En sak är säker: Saab säljer för få bilar. Och 80000 bilar i år blir tufft. De kämpar hårt för att inte driva kostnader och kommer att få ta många tuffa prioriteringsbeslut i år.
Produktionen fungerar nu bra och sälj-organisationen har tagit stora kliv framåt, även om man inte är framme. Pengar finns i kassan tack vare EIB-lånet och man kommer dessutom att kunna visa upp ett pärlband av nyheter under våren, bland annat den för Sverige viktiga nya 9-5 kombi och -suven 9-4x. Men de börjar inte säljas förrän efter sommaren.
Om det kommer att gå? Åter handlar det om det där ordet: Förtroende. Om du och jag vågar köpa en Saab för 400 000 kronor i bilhallen. Vågar du?
