Det har varit tunt med vd-byten bland Stockholmsbörsens storbolag. Hittills i år har endast två av börsjättarna valt att stuva om i toppen, investmentbolaget Ratos, där Susanna Campbell tagit över tronen, och Scania, där bolagets mångårige vd Leif Östling snart efterträds av påläggskalven Martin Lundstedt.

I båda fallen handlar det om erfarna och populära vd:ar som lämnar sin post. Arne Karlsson, med smeknamnet “Mr Ratos”, har under många år levererat strålande resultat till aktieägarna. Leif Östling, med sina 18 år som vd för Scania, tillhör även han börsens absoluta tolvtaggare.

Med andra ord är det ett par stora skor som deras efterträdare väntas fylla. För Ratos aktieägare har vd-bytet blivit en dyr historia. Sedan i februari, då bolaget flaggade för att Susanna Campbell skulle ta över rodret, har det tappat 27 procent av sitt börsvärde, vilket kan jämföras med att börsens OMX30-index, under samma period, backat med runt 2 procent.

– Jag kan bara spekulera i varför aktiekursen går ner, säger Susanna Campbell till SvD Näringsliv, och nämner oron som just nu präglar omvärlden.

– Jag tror att då kopplar man oss mer beroende av bankfinan- siering än andra. Det kan finnas sådana faktorer, att man antar att vi kommer få problem, fortsätter hon.

Med sina tio år på Ratos beskrevs hon av många som en självklar efterträdare när Arne Karlsson tackade för sig, och sedan hon satte sig i vd-stolen har hon inte heller genomfört några stora förändringar. Bolagets senaste kvartalsrapporter har visserligen inte väckt några jubelkörer, men inte heller varit direkt dåliga.

– Visst, jag kan tycka att det är lite förvånande också. För jag tycker det tuffar på, kommenterar Susanna Campbell aktiens fall i förhållande till index.

– Jag säger det internt också att vi får bara fortsätta visa att verksamheten rullar på, så hoppas jag att det också visar sig i aktiekursen.

Under 2011 genomförde ytterligare fem bolag på storbolagslistan ett vd-byte; SAS, SSAB, Sandvik, Volvo, Husqvarna och Electrolux inledde samtliga börsåret 2012 med nya förmågor på vd-posten.

Att föra in nytt blod på ledningsnivå är ett sätt för problembolag att signalera handlingskraft och nya friska tag. På frågan huruvida det även är en garanti för en kursuppgång är dock svaret nej. Samtliga svenska storbolag som stuvat om i toppen har haft en fortsatt tuff resa på börsen.

SAS, SSAB, Sandvik, Electrolux och Volvo, som samtliga flaggade för vd-byte under hösten 2010, backade mellan 35 och 65 procent under de nya vd:arnas premiärår 2011, att jämföras med OMX30 som backade med 15 procent under samma år.

Inget av bolagen har heller lyckats hämta igen tappet under 2012.

Att dra några generella slutsatser rörande vd-bytens påverkan på aktiekurserna är svårt. I vissa fall handlar det om naturliga avgångar då börsveteraner med styrelsens goda minne blir välbetalda pensionärer. I andra fall brottas bolaget med antingen interna eller branschspecifika problem, och bytet är av det mer dramatiska slaget.

I Husqvarnas fall var turerna många innan Hans Linnarson i december blev ordinarie vd i bolaget efter att i ett drygt kvartal täckt upp som tillförordnad vd under den dåvarande Magnus Yngens sjukskrivning. Den långa perioden av osäkerhet, i kombination med de allvarliga produktionsstörningar bolaget brottats med under 2011, har gett bolagets aktie en tuff match på börsen.

Att det tar tid för en ny vd att ställa om ett företag som seglat snett skriver de flesta under på. Enligt Esbjörn Lundevall, analyschef på SEB aktiehandel, brukar man tala om två ”städkvartal” efter ett vd-byte, då den nya ledningen passar på att skyffla ut större negativa engångsposter och gör reservationer för kommande kostnader.

– Under det första halvåret brukar man generellt tillskriva de kostnader som uppstår till den förra ledningen, och normalt går de inte ut över aktiekursen. Lite småstädning brukar marknaden se mellan fingrarna med. Sedan tar det ytterligare ett tag innan den nya ledningens agenda slår igenom.