Det är samma sorts ekonomiska darwinism som slog ut de svenska varven, Facits räknemaskiner och snart har placerat telefaxen på Nordiska Museet.

På naturhistoriska museer kan man betrakta smilodon, den sabeltandade tigern, som dog ut för 10 000-12 000 år sedan. En del skyller dess öde på människan, andra på att djuret inte klarade av de klimatförändringar som skedde när istiden upphörde.

Oavsett vem som har rätt så handlar det om samma sak. Den klarade inte av förändringen vare sig det berodde på miljön eller konkurrensen.

Den sabeltandade tigern hade varit med ett bra tag och trodde nog själv att den hade det som krävdes för att överleva. Käkarna kunde öppnas 95 grader för att använda de 17 centimeter långa huggtänderna. Men en lagom vass framtoning med bra bett och lokal styrkeposition räckte inte.

Mammuten var inte bara mycket större än den sabeltandade tigern utan hade dessutom en betydligt större geografisk utbredning och variation i undergrupper.

Den levde dubbelt så lång tid på jorden som den sabeltandade tigern men gick samma öde till mötes. De sista exemplaren av den stora ullhåriga mammuten dog ut för 5-6 000 år sedan. Även här tvistas det om orsaken: klimatet eller jakten.

Klart är i alla fall att inte heller den enorma storleken var ett skydd mot artens undergång. Intressant nog fanns det en undergrupp som levde betydligt längre, dvärgmammuten. Antagligen var den bättre anpassad för att möta förändringen

Världen gick inte under därför att en art försvann och andra övertog dess plats. Betesmarker och bytesdjur, resurser och kompetens, frigörs till andra arter och projekt. Förändringen kan vara smärtsam när man befinner sig mitt i den, men den går inte att stoppa.

Ungefär 1 000 år efter att den sista dvärgmammuten dog levde den grekiske filosofen Herakleitos som ansåg att det enda konstanta här i världen är förändringen. Och ytterligare drygt 3 000 år senare föddes Charles Darwin. I tisdags var det exakt 150 år sedan ”Om arternas uppkomst” publicerades.

I december är det 60 år sedan serieproduktionen av Saab 92 startade. Det är inte så kort tid ur ett ekonomisk-evolutionärt perspektiv och överraskande långt för ett varumärke som på något sätt förkroppsligar det svenska ”lagom” i alla dess dimensioner.

Möjligen har de ekonomiska kreationisterna en annan uppfattning. Deras hopp står nu till ”intelligent design” om Saab ska klara sig undan att bli ett föremål i Nordiska museets samlingar.