Det finns ett klipp på Youtube ur tv-programmet Saturday Night Live från 2008. Sketchen driver med GM:s dåvarande chef Rick Wagoner och med porträttlika skådespelare spelar man upp kongressförhören i Washington DC dit Wagoner var inkallad för att be om nödlån.

Walter Jones, kongressledamot från North Carolina: Du sade tidigare att du förlorar 2500 dollar på varje bil. Hur ska du då vända bolaget?

Rick Wagoner svarar blixtsnabbt: Vi får sälja fler bilar. Nej, förresten. Det går ju inte, glöm det. Nej, då vet jag inte.

Man ler gärna åt sketchen – men leendet försvinner i samma ögonblick som GM:s dotterbolag Opel nämns. Situationen i Opel är nämligen kusligt lik den hos GM för tre år sedan.

Opel, som i år fyller 150 år, gjorde en förlust förra året på drygt 600 miljoner euro innebar att man förlorade över 500 euro på varje såld bil.

Jag är övertygad om att Opel kommer att försvinna. Och för att förstå Opels dåliga odds måste man först förstå digniteten av förlusterna.

Opel har inte visat helårsvinst sedan 1999 och den 28 juni i år sade GM:s pressade koncernchef, Dan Akerson att: ”Vi har tappat 14 miljarder dollar (på Opel i Europa) de senaste tolv åren. Nu måste detta stoppas”.

14 miljarder dollar innebär nära nog Tysklands halva försvarsbudget.

• LÄS MER Bilindustrin nästa krishärd i Europa.

Nu tycks förlusterna accelerera utom kontroll. Det första halvåret i år rann 500 miljoner euro ut – vilket innebär att årets förlust blir betydligt större än i fjol.

Kan då Opel inte bara sälja fler bilar? Nja, det blir svårt. Europas vikande bilmarknad kan nämligen liknas vid en kohage som får allt trängre stängsel varje år – utan att korna blir färre. Första halvåret i år såldes nästan en halv miljon färre bilar jämfört med förra året, på en marknad som faller för femte året i rad. Denna i grunden mogna marknad lider av både eurokris och ändrade köpbeteenden där unga köpstarka väljer bort bilen.

Det enda som ökar är överkapaciteten – som nu ligger på runt 20 till 30 procent – eftersom det i praktiken är politiskt omöjligt att stänga bilfabriker i Europa.

Och nu kommer det jobbiga: Opel tillåts bara sälja bilar i Europa. Moderbolaget GM sågar därmed långsamt av den gren som Opel sitter på – och förvägrar Opel tillväxten i Asien. Om man leker med tanken att Opel skulle få sälja i Kina och USA skulle läget se ljusare ut.

Men samtidigt vore GM-ledningen dum om man tillät det. Det skulle bara leda till ökad intern konkurrens mellan GM:s varumärken – och framförallt stora merkostnader för att bygga upp ett varumärke som är tämligen okänt utanför Europa.

Dessutom rasar Opels marknadsandelar i Europa – det första halvåret från 7,6 till 6,9 procent. Paradoxalt nog trots att Opel har sitt bästa modellprogram någonsin. Det är en katastrof, och en förklaring är att Opel misslyckats med att höja värdet på varumärket.

Sedan kommer nästa dilemma. Opel måste minska kapacitet och skära kostnader snabbt för att inte behöva fortsätta sälja bilar med förlust. Men det går inte.

Man kan nästan höra den brutala kraschen mellan politik och marknadsekonomi i sammanträdesrummen i Rüsselsheim, Hessen och Berlin denna sommar. Alla nedskärningar möts av benhårt motstånd. Ministerpresidenten i Hessen, Volker Bouffier, kämpar för att rädda jobb – liksom Angela Merkel. Och kontrakt med facken förbinder Opel att inte stänga fabriker förrän efter 2014.

I torsdags kom visserligen beskedet att bilarbetarna ska gå ner i arbetstid i två fabriker – men det är ändå bara att skrapa på ytan.

Tänk dig att du själv är Steve Girsky, den nye tillfällige Opelchefen (den fjärde på tre år) som kastades in för några veckor sedan. Du sätter dig i vd-stolen, sväljer hårt och inser långsamt att – det är omöjligt att vända Opel till ett vinstdrivande företag under nuvarande betingelser. Kanske ringer telefonen just då från USA:s finansdepartement i Washington.

Det finns nämligen ett problem till. USA:s skattebetalare äger fortfarande 32 procent av Opels moderbolag GM sedan president Obama räddade biljätten undan total kollaps 2009. GM står nu under stark press att mer än fördubbla värdet på aktien – från 20 till 53 dollar. Annars kan inte USA:s regering sälja sina GM-aktier utan att tappa skattepengar.

Det är nu alla blickar vänds mot Opel. Något förenklat äts vinsterna från GM-koncernens och GM Europas lönsamma delar upp av Opels förluster – samtidigt som GM börjar tappa fart i USA. Aktien står därför och stampar. Om man uttrycker det milt vill Obama göra sig av med problemet GM innan presidentvalet i november.

Det innebär att Opel skulle kunna segla upp till en valfråga – då nosar vi plötsligt på ett politiskt spel på högsta nivå – mellan Merkel och Obama.

Frågan är helt öppen. Men min slutsats är att Opel inte kommer att klara sig. Ett bolag måste helt enkelt kunna gå med vinst. Har man inte gjort det på 13 år och har en ledning som varken har möjlighet att effektivisera eller bredda försäljningen och, därmed helt bakbunden, tvingas se alla pilar peka nedåt på en marknad med 30 procents överkapacitet – då går det inte längre.

I Sverige gick Opels systerbolag Saab i konkurs i december i fjol. Finns det skillnader i att lägga ner Opel i Tyskland jämfört med Saab i Sverige? Jo, på flera sätt var det lättare att lägga ner Saab.

För det första kommunicerade den svenska regeringen tidigt att de inte skulle stötta den blödande svenska fordonsindustrin. Reinfeldt-regeringen var livrädd att upprepa misstagen vid Sveriges varvskris på 1970-talet, då många statliga miljarder plöjdes ner i en sektor som ändå bara försvann. Därmed slapp regeringen en del av svekdebatten i efterdyningarna av Saabs konkurs.

De svenska fackföreningarna är generellt svagare vid nedläggningar än de tyska och sist men inte minst var Saab faktiskt i ännu sämre finansiellt skick än Opel.

• DECEMBER Hårt slag mot svensk fordonsindustri.

Men det skulle också vara lättare att lägga ner Opel ur andra aspekter. Dels är Opels 20000 anställda i Tyskland färre per capita än Saabs 3 500 i Sverige.

Dels är bilvärlden sprängfylld av känslor. I Sverige fanns två bilmärken, tätt sammanslingrade med den svenska folksjälen. Volvo eller Saab var som Beatles eller Rolling Stones. Alla älskade sitt märke.

Många berördes djupt och tyckte att Sverige tappade en del av sin själ när Saab försvann.

Är då Opel en del av den tyska folksjälen? Svaret är nej, inte på samma sätt som Mercedes, Volkswagen och BMW.

Därmed är saken klar.