Att nationalism är en grundläggande bricka i bilspelet är ingen nyhet. Trots att EU-kommissionen i eftermiddag håller ett extra möte för att försöka gjuta olja på vågorna så fokuserar alla regeringar bara på en sak: att behålla så många jobb som möjligt i sitt land.

Mekanismen finns också på lokal nivå där starka delstater, till exempel tyska Hessen, är starka maktfaktorer i dragkampen om jobben. Men vilka köpare som föredras grundas inte alltid på rationella argument. I kampen om GM:s styckdelar Opel och Saab har klassiska nationsmotsättningar skymtat fram vid flera tillfällen.

Störst är den tyska skepsisen mot ett italienskt övertagande av Opel. De anställda på Opel är öppet misstänksamma mot budgivaren Fiat som man bara tror är ute efter de statliga stödpengar som utlovats till den som kan rädda Opel.

Den mäktige ledaren för Opel-facket Klaus Franz har sagt att samarbetet mellan Fiat och Opel mellan 2000-2005 fungerade dåligt.

- Vi känner bruden, sade han spydigt när Fiats intresse för Opel blev känt.

Klaus Franz har tydligt deklarerat att han föredrar den andra friaren, det kanadensisk-ryska samarbetet mellan Magma och Gaz. Den lösningen verkar också vara den som flest tyskar stödjer.

I Italien är man tydligt stött över att Fiat och dess vd Sergio Marchionne inte ses som en tillräckligt stabil partner för den tyska nationalklenoden Opel.

- Varje gång ett italienskt företag vill förvärva i Tyskland, är motståndet kompakt. Regeringens vilja att förhala står i kontrast mot Marchionnes önskan att smida medan järnet är varmt, sade Giuseppe Berta, bilindustrispecialist på Milanos handelshögskola Bocconi, till DI.

Även i Sverige finns det nationella preferenser när det gäller Saab. Men här är det kinesiska bolagen med Geely i spetsen som inte faller politikerna på läppen.

- Vi har analyserat olika alternativ och det är klart att det är lättare med andra alternativ än kineser som ägare till Saab Automobile och Volvo PV, sade Jöran Hägglund, statssekreterare på näringsdepartementet nyligen till DI.

Däremot verkar det inte finnas ett lika starkt motstånd mot en italiensk partner för Saab. Näringsminister Maud Olofsson sade så sent som häromdagen att Fiat är en ”bra intressent”, se artikel här.

Men eftersom Fiats intresse för Saab kan vara länkat till bolagets intresse för Opel så kan det alltså bli de tyska fackföreningarnas aversioner mot italienare som förhindrar Saab från att få en optimal ägare.

Även på andra sidan Atlanten är de nationalistiska känslorna runt bilindustrin extremt starka. Den amerikanska regeringen har dock som främsta syfte att rädda så mycket som möjligt av skattebetalarnas stödpengar. Därför bryr man sig mindre om nationaliteten på en köpare av GM:s tillgångar än hur mycket denne betalar.

- Målet för amerikanernaär att få så mycket pengar de kan från européerna. Mitt mål är att förhindra att tyska skattepengar flyter i väg till USA, säger Tysklands ekonomiminister Karl-Theodor zu Guttenberg i en tysk tv-intervju enligt TT.

Just GM:s höjda krav på tyska nödlån har ju varit en knäckfråga i förhandlingarna den tyska irritationen över amerikanernas förhandlingstaktik har varit stor. Det är också bråket om nödlån som nu fått Fiat att dra sig ur dagens förhandlingar med den tyska regeringen, se artikel här.

För Saabs del verkarnu en svensk intressent, Koenigsegg, slåss i slutstriden mot amerikanska Lenco, se artikel här. Återstår att se om de svenska aversionerna mot att ha amerikaner som Saab-ägare har blivit så stora att det väger över till den lilla sportbilstillverkarens fördel.