Smogen ligger som ett lock över Peking vissa dagar. Och bilarna är ständigt närvarande.
I rusningstrafik bildar de en rullande plåtarmé mellan skogen av skyskrapor. De trängs på de tiofiliga ringlederna. Inne i citykärnan slåss de om utrymmet tillsammans med cyklister och fotgängare. Kontrasterna är stora – lyxbilar varvas med rostiga mopeder.
Utvecklingen har gått obegripligt fort. För 25 år sedan var det här nära nog en bilfri stad. I dag finns det 4,3 miljoner bilar i Kinas huvudstad. Varje vecka tillkommer 10 000 nya. År 2020 beräknas det finnas 130 miljoner bilar i hela Kina, enligt en rapport som den svenska ambassaden i Peking varit med och tagit fram.
Alla internationella bilföretag är på plats. Ingen har råd att välja bort den här gigantiska marknaden. Förra året gick Kina om USA som världens största bilmarknad med 10,3 miljoner sålda personbilar.
Men det är inte oproblematiskt. Utländska biltillverkare är tvingade att sätta upp samriskföretag med en kinesiskt aktör för att få starta produktion i landet. Det innebär att man delvis blottar sig för teknikkopiering, det har många utländska bilföretag erfarenhet av. Samtidigt har de kinesiska biltillverkarna stora tillväxtambitioner, både inom landet och internationellt. Det är i det ljuset som Geelys köp av Volvo ska ses.
I Peking med sina 12 miljoner invånare talar man just nu om den glada Geelybilisten och den sura Volvoägaren.
Qi Fei berättar om de två bilägarna som svar på frågan om vad han tycker om Geelys köp av Volvo.
– Geelybilisten är nöjd. Han sträcker på sig där han sitter bakom ratten i sin slitna lågstatusbil. Plötsligt kör han ju nästan en Volvo, de ingår i samma koncern, säger Qi Fei.
Volvoägaren däremot blänger när han kör om Geelybilen. Hans dyra bil har fått en billig touche över sig. Det gillar han inte alls.
– Men eftersom det finns betydligt fler Geelyägare än Volvoägare här i Kina så är de flesta nöjda med affären, sammanfattar Qi Fei där han står framför sin Chrysler i ett gathörn i östra Peking. Han skämtar ofta men när det blir dags för fotografering lägger han armarna i kors och stirrar gravallvarligt in i kameran.
Är bilen viktig för dig?
– Absolut. Jag kör den varje dag till jobbet utom på tisdagar för då får jag inte köra. (Alla Pekingbor måste lämna bilen hemma en dag i veckan för att begränsa föroreningarna, reds anm). Jag gillar min Chrysler. Den är stor och svart – en riktigt maffiabil, skrattar Qi Fei.
Han medger utan omsvep att statusen är betydelsefull. Västerländska bilar har högre status än kinesiska bilar. Och stora bilar har mer prestige än små.
Qi Fei är nygift och har en 16-årig dotter sedan en tidigare relation. Bilen är lika mycket för familjen som för jobbet.
Tidigare hade Qi Fei en Citroën och innan dess en Nissan. De var mycket klenare och hade inte samma komfort som hans nya bil. Citroënen var en bil att ta sig från punkt A till punkt B. Chrysler är körglädje, tycker Qi Fei.
Det har gått bra för Qi Fei. Han började sin karriär i Estland för 20 år sedan. Där bodde han i tre år och drev bland annat en restaurang. Nu har han ett eget företag och jobbar med immigrations- och visumfrågor och har råd med en ny fin bil.
Vad kostade din Chrysler?
– Jag köpte den 2007 och betalade då 360 000 yuan (ungefär lika mycket i kronor, reds anm). Det är en medeldyr bil, säger Qi Fei som inte tog något lån för bilköpet. Få gör det när de köper bil i Kina.
– Det hade blivit dyrt. Då hade jag fått betala ränta på cirka 6 procent. Det är bättre att betala allt på en gång.
Han tror många kommer byta bil de närmaste åren. Kineser tycker om att köra nya bilar, enligt Qi Fei. Det är status.
Och utsläppen?
– Det är klart jag är oroad över utsläppen och alla föroreningar. Det är jobbigt här i Peking emellanåt. Nästa gång jag köper bil blir det nog en som inte går på bensin. Men tekniken är inte där än. Elbilar är inte tillräckligt utvecklade. Jag tror det kommer att dröja ytterligare tio år innan de kan konkurrera med vanliga bilar.
