Rapporter om storsatsningar på tillväxtmarknaderna i Asien kan lätt ge intryck av att det är där som svenska bolag tjänar de stora pengarna i dag. I själva verket är det dock fortfarande Europa som är huvudmarknaden för de allra flesta bolagen på den exporttunga Stockholmsbörsen.

Exempelvis är värdet av den svenska handeln med Nederländerna nästan dubbelt så stort som handeln med jättelandet Kina. Totalt stod Europa för drygt 70 procent av den totala svenska utrikeshandeln 2011 och vår största exportmarknad Tyskland ensamt för drygt 10 procent.

Därför är det oroande att även den tyska ekonomin, som hittills stått stabilt genom den europeiska skuldkrisen, den senaste tiden sett ut att börja vackla. Inköpschefsindex i juni landade på 44,7, vilket var en sänkning från 45,2 i maj. Ett index under 50 indikerar en nedgång i ekonomin den kommande perioden.

Även IFO-index, som mäter klimatet i det tyska näringslivet, sjönk tillbaka i juni och nådde den lägsta nivån på två år. Tysklands finansdepartement konstaterade också nyligen i en rapport att landets ekonomi troligen kommer mattas av under andra halvåret i år.

Tyskland har dock fått beröm från IMF för sin makroekonomiska utveckling men man varnar samtidigt för att landet företag är sårbara om krisen i eurozonen förvärras.

Inför den kommande svenska rapportfloden råder det enligt Peter Lagerlöf, analyschef på Carnegie, ingen tvekan om att konjunkturen gått ner under det andra kvartalet i år. Ändå tror han inte att det kommer innebära några stora negativa överraskningar för de svenska exportbolagen. De flesta aviserade redan i årets första kvartalsrapport att Q2 skulle bli en tuffare period och därmed är förväntningarna lågt ställda.

– Jag tror inte man behöver vara rädd för vinstbesvikelser på bred front för Q2, däremot så finns det förväntningar om att vinsterna ska börja stiga under andra halvåret i år och framåt. Och där finns det en risk för att man nu får ta ner sina prognoser för resten av 2012 och 2013, säger Peter Lagerlöf.

Några bolag stack dock ut hakan i den första kvartalsrapporten i år och spådde ökade vinster i Q2. Ett av dem var SKF som till följd av detta tvingades vinstvarna för några veckor sen.

Även Volvo lastvagnar - som backade med 13 procent i antalet sålda lastbilar i Europa under det första kvartalet i år jämfört med kvartalet innan - uppgav i rapporten för Q1 att man skulle öka produktionstakten i Q2 i Europa. Bolaget höjde även försäljningsprognosen för tunga lastbilar till 230 000 fordon i Europa helåret 2012.

Samtidigt poängterade man att det fanns hög beredskap för att snabbt kunna reagera på förändringar i efterfrågan till följd av osäkerheten om den makroekonomiska utvecklingen. Frågan är om bolaget får anledning att hänvisa till den brasklappen nu.

Volvo tillhör det mindre antal svenska företag som har en betydande del av sin europeiska försäljning i södra delen av kontinenten. Bland annat är Frankrike en stor marknad och även där indikerar inköpschefsindex för juni att industrin nu går på lågvarv.

Av de tio största exportbolagen på Stockholmsbörsen hör dock Volvo till dem som har relativt hög andel av sin utrikesförsäljning utanför Europa. För Scania, SKF, H&M och skogs- och papperskoncernen SCA ser det annorlunda ut. De har alla mer än hälften av sin försäljning i Europa.

För H&M handlar det om hela 85 procent av den totala omsättningen och bara Tyskland står ensamt för 23 procent av deras totala försäljning.

Att de svenska bolagen generellt hittills har klarat den europeiska skuldkrisen bra beror till stor del på att de främst är exponerade mot norra Europa.

– Det är rätt få svenska företag med en direkt exponering mot krisländer som Grekland och Spanien, säger Peter Malmqvist, oberoende finansanalytiker.

Han konstaterar samtidigt att det ändå finns indirekta effekter genom att till exempel vår huvudmarknad Tyskland i sin tur handlar med länderna i Sydeuropa. Kanske är dessa effekter nu alltså på väg att hinna ifatt Sverige.

– Allting hänger ju ihop i slutändan i Europa och det är inte lätt att dra slutsatser av de svenska företagens exponering mot olika länder. Till slut hamnar man i cirkelresonemang av typen om Europa går ner så går hela världen ner och då blir det global lågkonjunktur och då drabbas vi alla, säger Peter Malmqvist.