Konkursen i Panaxia har avslöjat ett gigantisk svart hål på Panaxias kundklientkonto. 646 miljoner kronor av kundernas pengar är borta, det meddelade konkursförvaltaren Lars-Henrik Andersson i går. Pengarna har huvudsakligen gått till att lappa och laga ett sjunkande Panaxia-skepp. Men det har kunderna inte haft en aning om.

– Bolaget har nallat av kundernas pengar från ett slutet system när de behövde kapital in i verksamheten. Man har satt kundernas pengar i fara och därför misstänker vi brott. Vi samarbetar med Ekobrottsmyndigheten i den delen, säger Lars-Henrik Andersson.

Men härvan i Panaxia har inte bara avslöjat att ett snabbväxande värdetransportföretag tycks ha förskingrat hundratals miljoner kronor. Konkursen har också plågsamt tydligt satt fingret på en svag lagstiftning på området. Det är därför Lars-Henrik Andersson inte tvärsäkert slår fast brott. Han öppnar nu istället upp för skadestånd – stora skadeståndsmål.

– Det är uppenbart att det finns goda förutsättningar för att kräva skadestånd. Antingen kan konkursboet göra det, det vill säga jag. Eller så kan enskilda kunder göra det, säger han och fortsätter:

– Att få gehör för skadeståndskrav är enklare än att påvisa brott. Blir det skadeståndsmål kommer det säkert handla om hundratals miljoner kronor, det är ju i linje med vad kunderna har förlorat, säger Lars-Henrik Andersson.

Det är tidigare styrelser, vd och revisorer som blir föremål för skadeståndskrav och det är 29:e kapitlet i Aktiebolagslagen som gäller – att bolaget har skadat aktieägare eller annan, där ”annan” i det här sammanhanget är kunderna, enligt konkursförvaltaren.

• LÄS MER: Panaxia-konkursens offer
• LÄS MER: Panaxias kunder riskerar konkurs

En nödvändighet för att man ska väcka skadestånd är det finns pengar att hämta hem. Lars-Henrik Andersson påpekar att styrelser i många fall har tecknat särskilda ansvarsförsäkringar som faller ut i fall skadeståndskrav riktas mot dem.

Han riktar hård kritik mot de inblandade – Panaxias ledning, styrelse och revisorer. Man har agerat djupt oetiskt. Det har blivit en snöbollseffekt där Panaxia har drivit en större och större skuld framför sig tills den kraschat in i konkursväggen. De stora penningströmmarna har inte gått ner i någons ficka utan det tycks som om pengarna har gått till att styra upp en vacklande verksamhet.

– Jag är starkt kritiskt till att den här typen av verksamheten inte står under Finansinspektionens tillsyn. Det är ytterst märkligt. Värdetransportbolagen borde vidare ha solvenskrav på sig och det borde vara förbjudet att sammanblanda kundernas och den egna verksamhetens pengar, säger Lars-Henrik Andersson.

Han betonar att han inte utesluter förskingring. Men det är också ett faktum att lagstiftningen alltså är diffus. Lagen om Redovisningsmedel tillåter att man i vissa fall sammanblandar kundernas pengar med verksamhetens, förutsatt att man omedelbart kan skilja dem åt i händelse av konkurs.

Vem är arkitekt bakom det här upplägget?

– Vi kan se att man har börjat låna pengar från kunderna kring 2009. Men det verkar ha läckt från systemet ännu tidigare.

Betyder det att grundaren och tidigare vd:n Thomas Gravius och tidigare administrativa chefen är inblandade? De två satt häktade i våras misstänkta för bokföringsbrott.

– Ja de kan nog vara en del av det här, säger Lars-Henrik Andersson.

Pikant i sammanhanget är att Forex Bank, Panaxias största kund som har förlorat över 200 miljoner kronor i konkursen, också var storägare i bolaget. Därmed hade banken två representanter i styrelsen. Vid ett skadeståndskrav kan Forex alltså komma att rikta skadestånd mot sina egna styrelserepresentanter.