Gordon Roddick en gång grundare till kosmetikkedjan Body Shop.
Foto: Magnus Hjalmarson Neideman
En begravningsentrepenör blev Anita Roddicks första antagonist när hon 1976 i en spartansk lokal började sälja hemgjord kosme- tika i burkar med handskrivna etiketter.
Företagaren, vägg i vägg med Roddick, ansåg att namnet ”Body Shop” fick en olycklig anspelning när likbilar åkte skytteltrafik utanför skyltfönstret i engelska Brighton. Resten är, som det heter, historia.
I dag, fem år efter Anita Roddicks bortgång, försöker maken och affärskompanjonen Gordon Roddick arbeta vidare i hustruns anda.
–Jag har velat ge uttryck för Anitas vilja att ständigt ställa till problem, säger Gordon Roddick, som bland många ideella uppdrag är grundare till organisationen 38 Degrees.
Den internetbaserade mötesplatsen ska ge vanliga britter möjligheten att tillsammans, och genom kollektiv finansiering, höja rösten i politiska sakfrågor. I somras nådde organisationen en av sina mest signifikanta framgångar, och lyckades genom medlemmarnas gemensamma engagemang sätta stopp för regeringens planer att sälja statliga skogsegendomar.
–Många britter upplever att ingen lyssnar på dem. Folk måste få sin röst hörd, eftersom regeringen inte är skapt att lyssna till vanliga människor. Regeringens herre är de stora bolagen, det är därifrån de får sina kampanjpengar, säger Gordon Roddick.
I efterhand, hur tycker du att 38 Degrees återspeglar din frus ambitioner?
–Det här får folk att inse att vi tillsammans har en enorm styrka när vi tar ton i viktiga frågor. Vi har nått fram till regeringen, och många i det politiska toppskiktet tycker illa om oss, och det är bra, säger han.
När Anita Roddick öppnade den första butiken 1976 var Gordon på långa resor i Sydamerika. Han skulle snart vända hem och engagera sig i verksamheten, och efter åtta år noterades Body Shop på Londonbörsen.
Trots framgångarna har såväl Anita som Gordon Roddick sett tillbaka på tiden med viss förfäran, inte minst på grund av marknadens krav på kortsiktig avkastning.
Var ni motvilliga affärsmän i den bemärkelsen?
–Jag har alltid tyckt att företagande ska vara ett verktyg för att göra samhällsnytta. Men dagens företagande är inte strukturerat på ett smart sätt, för syftet är att ta hand om aktieägarna i första hand. Jag har alltid upplevt att de anställda förmodligen är viktigare än ägarna, och att dina leverantörers välmående är väsentligt. Om du har en bra produkt, säljer den till ett rimligt pris, tar hand om dina anställda och ser efter dina leverantörer, så har du förmodligen ett ganska bra företag som i slutändan gynnar ägarna, säger Gordon Roddick.
Det sägs att du tycker affärer borde handla mer om människor än om siffror. Kan du utveckla?
–Jag tror att om företag fokuserade mer på människor skulle vi ha en helt annan värld. I Body Shop ändrade vi i vår bolagsordning för att ge bolaget ett uttalat uppdrag att fokusera på miljö, att hjälpa människor och slå vakt om mänskliga rättigheter. Jag tycker att andra företag borde göra samma sak.
Och du menar att samhället kan klara välfärden även om företagandet fick ett sådant fokus?
–Ja, jag tror verkligen det. Företag måste göra vinst för att överleva, men frågan är vad man gör med vinsterna. Det borde finnas ett krav på företag att titta på hela leverantörskedjan, och att behandla människor väl. De borde ta hand om producenterna i utvecklingsländer, se till att de tjänar tillräckligt bra för att få mat på bordet och en utbildning. Men så här har företagande aldrig strukturerats. I stället har jag vuxit upp i en kultur där kostnader ska drivas ned så långt det går, utan att tänka på vad den drivkraften leder.
Vad tycker du krävs för att utveckla socialt entreprenörskap i dag?
–Utbildning är otroligt viktigt. Jag brukar skoja om att jag driver en kampanj mot Harvard, för jag tror inte en enda av deras studenter har tillbringat tre månader i Afrika och sett resultatet av deras affärer på lokal nivå. När vi skickade medarbetare till Indien, Nepal eller till Afrika kom de tillbaka som nya människor. Vi har utbildats till att tro att företag är fantastiska och lösningen på alla problem. Men vi har inte lärt oss om vikten av schyst företagande.
På vilket sätt har dessa idéer präglat Body Shop?
–När vi intervjuade folk som ville driva egna butiker tittade vi enbart på passion. Vi frågade aldrig vad de kunde om handel, om redovisning eller finansiering. Det blev en del galna beslut, men i slutändan fler bra än dåliga. Vi byggde upp en internationell verksamhet som byggde på passion, inte på någon utstuderad plan hur man bäst växer. Det är galet, men det finns något mycket speciellt med passionerade människor som är oemotståndligt.
Våren 2006 såldes Body Shop till franska L’Oréal. Affären, som omfattade 2000 butiker i 53 länder, värderades till mer än 650 miljoner pund, varav paret Roddick var goda för 18 procent.
Hur tycker du att L’Oréal har förvaltat Body Shop?
–Även om det är ett enormt företag tycker jag att de bevarat Body Shops identitet väl. Jag har ansvarat för bolagets hållbarhetsrapport tillsammans med folk från Greenpeace, World Wild Life och Oxfam International, och trots tuffa och realistiska krav så har de klarat sig ganska bra. Fransmännen är inte alltid lätta att handskas med, men jag tycker att de har gjort ett bra jobb.
