• LÄS MER: ”Triton köper upp bolag i kris”

Den som är satt i skuld är inte fri.

Förre statsministern Göran Perssons slutsats efter 1990-talets finanskris har onekligen betydligt längre hållbarhet än riskkapitalisternas köp och försäljningar av Findus. Den skånska livsmedelstillverkaren är ännu ett bevis på hur det kan bli med företag som byter kortsiktiga ägare i rask takt, där de främsta tillsatserna efter köpet ofta verkar vara ännu högre belåning och låta bolaget göra några företagsköp som höjer volymen. Det påminner om en köttfärs på Ica som packas om i allt större förpackningar innan den åter hamnar i butiksdisken. Risken är att den ständiga ompaketeringen till slut ger en unken odör.

Findus har gjort en lång resa från att vara en liten lokal skånsk frukt-, vin- och likörfabrik till att vara bland de största på djupfrysta livsmedel i Norden, Storbritannien och Frankrike.

Från tidigt 1940-tal köptes bolaget först av Marabou, och sedan av schweiziska Nestlé som ägde bolaget fram till år 2000. Då började den riskkapitalkarusell som nu tvingar fram ett kapitaltillskott på 2,4 miljarder kronor. Först blev Wallenbergarnas EQT ny ägare. Sex år senare tog det brittiska riskkapitalbolaget Capvest över, för att bara två år senare skicka vidare Findus till landsmannen Lion Capital för drygt 13 miljarder kronor. Under den här perioden har Findus helt enligt manualen gjort stora förvärv och tagit allt större lån. Vilket engagemang som lagts ned på att utveckla produkterna är däremot oklar. I vart fall så säljer de djupfrysta rätterna inte tillräckligt för att täcka det skuldberg som riskkapitalisterna dragit med sig.

Tidigare under sommaren var det båttillverkaren Nimbus som började sjunka med riskkapitalisten Harald Mix från Altor som misslyckad kapten. Precis som i fallet med Findus är det välkända konsumentmärken som knappast fått den behandling de förtjänar under sina finansiellt inriktade ägare.

Altors grundstötning med Nimbus fick bland annat finansmannen och båtentusiasten Olof Stenhammar att reagera kraftigt.

”Det är häpnadsväckande och brist på ansvarstagande att kraftiga åtgärder inte vidtogs långt tidigare. Altors kortsiktiga agerande har skadat hela den så viktiga riskkapitalbranschen”, konstaterade Stenhammar.

• LÄS MER: ”Altor kritiseras för hantering av Nimbus”

Förutom att vara grundare av optionsmäklarföretaget OM, som numera ingår i Nasdaq OMX, har Olof Stenhammar bland annat varit mångårig styrelseordförande i det börsnoterade riskkapitalbolaget Ratos.

I Nimbus fall har det visserligen varit en väldigt tuff marknad under senare år, med en kraftigt vikande försäljning. Men det är långt ifrån första gången som ett riskkapitalbolag får dåligt betyg för sin industriella kompetens.

Branschen har onekligen ett synnerligen nedsolkat rykte, inte minst efter Caremaskandalen. SvD Näringslivs avslöjanden nyligen kring riskkapitalisternas framfart inom vården av utvecklingsstörda förstärker bilden av att det emellanåt är mer yta än faktiskt innehåll.

Riskkapitalisterna har en del gemensamma drag med bostadsspekulanter i framför allt Stockholms innerstad. De låga räntorna gör att prislappen hela tiden skruvas upp, liksom belåningen. Riskkapitalistens/bostadsspekulantens affärsidé är sedan att snabbt ”förädla” värdet för att sälja vidare med förtjänst. Man kan köpa på sig fler företag som – på pappret – ger synergieffekter. Eller man kan kasta ut ett helt funktionellt kök och sätta in en teppanyakihäll, och stajla lägenheten enligt senaste trend. Sedan gäller det att hitta någon köpare som är beredd att dra på sig ännu större lån.

Men om det inte sker någon reell förbättring av verksamheten eller lägenheten finns stora risker för pyramidspelsliknande tendenser.

Någonstans riskerar också den besvärande korrelationen mellan försäljning och kostnader, eller lön och boendekostnader, att förstöra kalkylen.

Det finns en oro kring de svenska hushållens höga belåning, senast manifesterad i Swedbankchefen Michael Wolfs brev till regeringen om amorteringskrav. Tuffare kapitaltäckningsregler har redan gjort att utlåningen till företag strypts åt.

En sund belåning har alltid varit en del både i byggandet av företag och bostadsköpande. Men när belåningen blir en bärande del av affären, som dessutom bygger på att ett kulissbygge snabbt ska säljas vidare, går det förr eller senare snett.

• LÄS MER: ”De köper upp svenska gruppboenden”