Affären var riktigt dålig redan när den genomfördes, vilket det nu framkommit att näringsdepartementet var väl medvetet om redan vid förvärvstidpunkten. Utvecklingen därefter har bara gjort den ännu sämre.

Att näringsdepartementet inte kunde stå på sig mot Vattenfalls ledning kan delvis förklaras av den ”näringslivskult” som präglat delar av den borgerliga regeringen. Att hela världen var i en akut kris i början av 2009 borde ju rimligtvis även ha nått näringsdepartementet och att de ekonomiska förutsättningarna var helt annorlunda. Tyska konkurrenterna RWE och Eon hade exempelvis fått se sina aktiekurser nästan halveras.

Det är mycket svårt att förstå vd Lars G Josefssons förvärvsiver. Det var ju inte bara Nuon Vattenfall hade i kikaren, utan även British Energy. Ingen har lyckats förklara vilka samordningsfördelar som finns mellan att äga och driva svenska vatten- och kärnkraftverk och elnät, och att äga holländska gaskraftverk och tyska kolkraftverk. Ingen kan väl hävda att Vattenfall har fått ut några märkbara samordningsfördelar mellan sin svenska och tyska verksamhet.

Vattenfall var visserligen inte ensamt om storlekskulten. Även tyska konkurrenterna och franska EDF bjöd upp i förvärvsdansen och köpte bland annat British Energy. Det är svårt att se det som en vinnande strategi.

Eon och RWE har fått se sina aktiekurser halveras en gång till sedan februari 2009. Eons rabatt motsvarar hela koncernens goodwill, vilken innefattar fortfarande väl motiverbara övervärden på den svenska vatten- och kärnkraft som följde med Sydkraftförvärvet. Det kan inte sägas om Vattenfalls kvarvarande goodwill på 37 miljarder, vilken är i stort sett helt hänförbar till Nuonförvärvet.

Även om ekonomin har återhämtat sig från undergångsläget 2009, gäller inte det den europeiska kraftmarknaden. Lågkonjunkturen har gjort att elprisutvecklingen har blivit en helt annan än vad som prognostiserades 2008.

Utsläpprättssystemet, som genom gratistilldelning till kraftbolagen skapade övervinster, har förändrats kraftigt. För det första har gratistilldelningen till fossilkraftverk nu upphört och för det andra har priserna på utsläppsrätter kollapsat, vilket gör att elpriserna håller sig runt marginalkostnaden för kolkondenskraft eller lägre.

En annan viktig prisdrivande faktor är den kraftiga utbyggnaden av förnyelsebar el-, vind- och solenergi, som både har garanterade priser och har företräde i elnätet. Det har satt en oerhörd press på lönsamheten för konventionella kraftverk.

Eon har exempelvis beslutat att stänga ett gaskraftverk i Bayern. Utvecklingen har gjort delar av kraftbranschen helt förvirrad. RWE:s koncernchef Peter Terium sade exempelvis i en intervju med Dow Jones att företaget ”måste hitta en helt ny affärsmodell” och komma bort från elproduktion.

Andra företag, som Vattenfall, håller i blindo fast vid 2008 års affärsmodell och värderingar.

Vad gäller saken?

I februari 2009 köpte statliga Vattenfall det holländska energibolaget Nuon. Priset, drygt 97 miljarder kronor, gjorde affären till den största kontantuppgörelsen i Sverige någonsin, och innebar att Vattenfall fick händerna på 3 miljoner europeiska el- och gaskunder, flera kol- och gaseldade kraftverk, samt vindkraft. Affären innebar dock att Vattenfalls skulder ökade kraftigt, samtidigt som sämre marknadsförhållanden gjorde det allt svårare att förvara det höga priset. Affären har i efterhand bidragit till att Vattenfalls finanser försämrats drastiskt.

Hittills, efter fyra år, har Nuon kostat Vattenfall över 15 miljarder kronor i nedskrivningar, alltså rena förluster.

Vattenfalls förvärv av Nuon är Sveriges dyraste kontantaffär. Vet du något om affären som kan vara intressant för SvD:s reportrar? Mejla SvD Näringsliv på tipsa@svd.se. Du kan också skicka ett krypterat mejl, se instruktion här.

LÄS HELA GRANSKNINGEN

Testa dig själv! Vad kan du om företagen?

QUIZ: Vilka tog över när Swissair konkade?

QUIZ: ”Riktigt skägg, riktig öl.” Vilken öl?

QUIZ: Vilket bolag tillhör den här loggan?