Fyra år har gått sedan Vattenfall köpte det holländska energibolaget Nuon för 97 miljarder kronor. Affären genomfördes mitt under brinnande finanskris, och har i takt med allt sämre marknadsförhållanden tvingat Vattenfall till nedskrivningar – rena förluster – på över 15 miljarder kronor. Vattenfall har i efterhand kritiserats hårt för affären, men trots detta har väldigt lite varit känt om hur regeringen ställde sig till det planerade förvärvet.

LÄS OCKSÅ Norman dömer ut Vattenfalls Nuon-köp

SvD har dock tagit del av hittills okända dokument som styrker att dåvarande näringsminister Maud Olofsson (C) den 11 feb­ruari 2009 informerades om detaljerna i Vattenfalls planer.

I promemorian, undertecknad av Viktoria Aastrup på näringsdepartementets ägarenhet, varnades Maud Olofsson för att affären inte ens på tio år skulle leva upp till Vattenfalls avkastningskrav. Trots detta lämnade ministern klartecken till affären, som inom ett år bidrog till att öka Vattenfalls skulder med över 100 miljarder kronor. Promemorian, erfar SvD, bygger på en analys av näringsdepartementets tjänstemän, och där Nuons prognostiserade resultat ställs i relation till den föreslagna prislappen.

Jag var tydlig med att affären inte var i närheten att nå ägarens avkastningskrav.

Elsa Widding

Kalkylen visar att Nuons förväntade lönsamhet aldrig skulle komma i närheten av den avkastning på 11 procent på nettotillgångarna som regeringen krävt av Vattenfall sedan 2000-talets början. Enligt ägarenheten innebar detta, på ett teoretiskt plan, att Vattenfall skulle gå miste om vinster på närmare 40 miljarder kronor under tio år.

Men det fanns också en ännu skarpare varning från departementets tjänstemän som riktades inte bara uppåt i regeringskansliet, utan även direkt till Vattenfalls högsta ledning. Genom en källa på Vattenfall har SvD tagit del av ett mejl som skickades av tjänsteman Elsa Widding till bolagets dåvarande finanschef, norrmannen Dag Andresen och till Viktoria Aastrup, statens representant i Vattenfalls styrelse. I mejlet, daterat en månad innan affären blev klar, skriver Widding att Vattenfall ”bör klara ett förvärv på i storleksordningen 70 miljarder kronor”, men tillägger längre ned att även det priset skulle sätta press på koncernens lönsamhet. Nuon, som kostade 97 miljarder kronor, var således 27 miljarder kronor dyrare än vad departementet ansåg att Vattenfall mäktade med att betala.

Elsa Widding har i dag lämnat näringsdepartementet, men bekräftar att hon skrev mejlet.

– Jag var tydlig med att affären inte var i närheten att nå ägarens avkastningskrav, säger Elsa Widding till SvD, men vill i övrigt inte kommentera frågan.

I promemorian till Maud Olofsson hänvisas också till ett oberoende utlåtande, en så kallad ”fairness opinion”, som ägarenheten beställde av investmentbanken Merrill Lynch.

Enligt promemorian ansåg investmentbanken att priset var ”skäligt”, vilket också väcker frågor om Maud Olofsson verkligen fick en fullständig bild av affären.

Enligt en källa i finansbranschen, och som sett utlåtandet, ansåg banken att ett rimligt pris på Nuon låg mellan 4,9 och 9,5 miljarder euro, ett spann på närmare 50 miljarder kronor.

Ett pris i den övre delen av spannet, fastslog banken, kunde bara motiveras med referens till priset på tidigare företagsförvärv i energisektorn, som vid den här tiden befann sig i fritt fall. Detta tyder på att Vattenfall, med den slutgiltiga prislappen på runt 8,5 miljarder euro, tänjde på gränserna.

Dessutom, vilket inte framgår av promemorian, ansåg även Merrill Lynch att Nuonaffären i sig låg långt under statens avkastningskrav, vilket bekräftar ägarenhetens farhågor.

Nuon var ett av flera europeiska energibolag som fanns på Vattenfalls bruttolista över potentiella förvärvskandidater, och de första diskussionerna om ett större förvärv började föras redan när Dag Klackenberg var ord­förande. Nuon, uppger Klackenberg, var dock aldrig ett förstahandsval, och han blev själv förvånad när affären offentliggjordes.

– Det var rätt tänkt, det var inget fel på affärslogiken, men priset? Det var väldigt högt och jag tänkte, ”hur ska man kunna räkna hem det här’? säger Dag Klackenberg, som lämnade ordförandeposten ett år före förvärvet.

Enligt Dag Klackenberg var priset på Nuon ”runt 30 procent” högre än han hade förväntat sig utifrån de diskussioner som fördes under hans ordförandeskap.

Samtidigt är det oklart i vilken utsträckning näringsdepartementets varningar nådde hela Vattenfalls styrelse.

Maud Olofsson uppger att hon informerade styrelseordförande Lars Westerberg om ägarenhetens alarmerande kalkyler, och mejlet från tjänstemannen Elsa Widding skickades ju även till Viktoria Aastrup, Maud Olofssons förlängda arm i styrelsen. Ändå uppger två andra av styrelsens dåvarande ledamöter att några varningar aldrig cirkulerade i Vattenfalls styrelserum.

LÄS OCKSÅ Isacson: Dags att sänka fler vinstkrav

Har du koll på senaste veckornas nyheter?