I efterdyningarna av finanskrisen 2008 påbörjades arbetet med att utforma nya regler för att förhindra historien från att upprepa sig. Aldrig mer skulle skattebetalarna behöva rädda sjunkande finansskepp, löd stridsropet.

Den mest övergripande reformen, Dodd-Frank från 2010, har dock omgärdats av enorma förseningar och stora delar av den är ännu långt ifrån att ha blivit genomförda. Förklaringen finns framför allt i ett intensivt lobbyarbete från reformens motståndare för att lätta på reglerna.

Längst fram i spetsen har JP Morgan Chase stått – samma bank som nyligen stod med byxorna nere när det avslöjats att en handlare förlorat 2–3 miljarder dollar i urusla tradingaffärer.

Men reformen Dodd-Frank tar även bredare grepp än att bara ta sig an Wall Streets största bolag. Och ett avsnitt som det på sistone har fajtats rejält kring är paragraf 1504. Dess syfte: att få bolag noterade i USA att skyffla över detaljerade uppgifter till myndigheterna om skatteuppgörelser och så kallade royalty-betalningar med andra länder. Allt för att försöka minska korruptionen samt förhindra att ledare i fattiga länder stjäl pengar från invånarna.

Samtliga amerikanska olje- och mineralbolag, exklusive Newmont Mining, har mer eller mindre slagit bakut. I ett brev till finansinspektionen Securities and Exchance Commission (SEC) skriver exempelvis Exxon Mobils vice ordförande Patrick Mulva att ”de nya reglerna skulle vara överdrivet betungande för företagen”. Dessutom står där att läsa att paragraf 1504 riskerar att ha en ”skadlig effekt” på deras ”globala konkurrenskraft”, uppger Bloomberg Businessweek som tagit del av brevet.

Farhågorna kretsar kring att framför allt företag från Brasilien, Indien, Kina och Ryssland kommer att ges företräde till utvinning när nya kontrakt ska upphandlas runt om i världen.

Allt trots att de nya reglerna även skulle komma att gälla exempelvis de tre största oljeföretagen i Kina – China National Petroleum, China Petroleum & Chemical samt China National Offshore Oil är alla listade i USA.

Oroad för att företagsdrakarna faktiskt ska vinna gehör för sina argument har bland andra utrikesminister Hillary Clinton gått till motangrepp. Hon har betonat att det är viktigt att SEC vidtar tuffast möjliga åtgärder – inte bara för USA:s del utan även för att EU smider fram liknande förändringar grundade på just paragraf 1504.

– Vi vet att det finns utmaningar i det här arbetet. Men jag hoppas att de slutgiltiga reglerna från finansinspektionen speglar lagens ursprungsplan – att få alla relevanta företag att redovisa sina betalningar till utländska regeringar. Alla har att vinna på att den här frågan dras fram i ljuset, sade hon exempelvis tidigare i år i kongressen.

Organisationerna Oxfam och Publish What You Pay, som kämpar mot fattigdom, har även de börjat skruva oroligt på sig för att 1504 bara ska bli en urvattnad kopia av ursprungsförslaget.

– Oljeindustrin och dess medlemmar, däribland Exxon Mobil, Shell och Chevron, kämpar hårt för att få SEC att lätta på reglerna. De har till och med hotat med rättsliga åtgärder om reglerna antas i sin ursprungliga form i ett försök att skydda sina hemligheter, säger Isabel Munilla, chef på den amerikanska enheten av Publish What You Want.

Organisationen vill nu skynda på arbetet för att så snart som möjligt få fram ett konkret resultat. SEC är en alldeles för trögrörlig organisation, hävdar organisationen.

– Finansinspektionen har redan lyssnat på alla tänkbara parter i det här fallet – allt från fackförbund inom den nigerianska oljeindustrin till kongressen. Det är dags att komma fram till ett beslut nu. Och vi ber ordförande Mary Schapiro att motstå oljeindustrins enorma tryck, fortsätter Isabel Munilla.

Ytterligare en stark förespråkare för paragraf 1504 är Bill Gates. Microsoftgrundaren säger i ett uttalande att naturresurserna utgör de bästa möjligheterna för ekonomiskt utsatta länder att höja levnadsstandarden och minska fattigdomen och betonar vikten av att därför försöka ut- rota korruptionen.

–Ta bara Afrika som exempel. Värdet på exporten av deras naturresurser uppgick till 246 miljarder dollar 2009, vilket är sex gånger så mycket som skänktes i utvecklingsbidrag till kontinenten under samma år. Problemet är att bara en liten del av de pengarna stannar i Afrika. Att öka transparensen av de finansiella flödena är en viktig bit när det kommer till att garantera att de värdefulla naturresurserna kommer till invånarnas nytta.