Bazimzada Semiz, en vänlig azerier i 40-års åldern, övervakar verksamheten på det över ett hundra år gamla oljefältet och det är han som måste godkänna att vi tar oss in på området. Han berättar att det var här var platsen för bröderna Nobels första borrtorn på 1870-talet.

I dag tar man med hjälp av de 1 412 drillarna upp 650 ton olja per dygn jämfört med 700 ton för tio år sedan när Bazimzada Semiz först kom hit. Men han är övertygad om att olja kommer att finnas kvar i flera decennier framöver.

I dag är det dock inte på land som den viktigaste oljan och gasen tas upp. Det är fyndigheterna på fälten Azeri-Chiraq-Gunashli (ACG) ut till havs i Kaspiska havet, 40 kilometer från Bakus vackra strandpromenad, som fått den azerbajdzjanska ekonomin att blomstra. Myndigheterna drömmer om att här i Kaukasien skapa en motsvarighet till Dubai.

Efter Sovjetunionens upplösning 1991 och Azerbajdzjans självständighet kämpade internationella oljebolagen om att komma åt landets oljerikedomar. Få vet att de första utlänningarna på plats och de som startade Rysslands första oljeboom var bröderna Nobel. Inte den mest kände brodern Alfred (han med Nobelpriset) utan hans två äldre bröder Robert och Ludvig.

Robert blev fascinerad av oljefyndigheterna, som på sina ställen sprutade upp sin svarta rikedom ur öppna källor, och han såg en fantastisk potential.

Bahram Atabeyli är svensk vicekonsuln i Baku och har nu blivit projektledare för att dokumentera bröderna Nobels gärningar i Baku.

– Det här är en dold sida av svensk industri, som det tidigare inte har funnits något intresse av att studera. Inte ens från Nobelkommittén. Men Sverige har en oljeindustri som vi ska vara stolta över och som vi än i dag har mycket att lära av. Tänk, BraNobel omsatte vid förra sekelskiftet lika mycket som Sverige, Norge och Finland tillsammans, säger Bahram Atabeyli.

Äldsta brodern Robert Nobel var först på plats. I mars 1873 reste han till Kaukasus med 25 000 rubel på fickan för att se om det var ekonomiskt lönsamt att använda valnötsträdet för tillverkning av gevärskolvar – en produktion Nobels då hade i S:t Petersburg.

Robert blev fascinerad av oljefyndigheterna, som på sina ställen sprutade upp sin svarta rikedom ur öppna källor, och han såg en fantastisk potential. Utan att fråga mellanbrodern Ludvig som hade skickat med pengarna eller yngste brodern Alfred, som ansvarade för de ryska investeringarna, om lov använde Robert hela reskassan för att köpa ett stycke mark och ett litet raffinaderi.

Det var början till en ny era. Precis på samma sätt som ”Århundradets kontrakt” 1994 var början på den era vi ser i dag. Efter att Heidar Alijev hade blivit president i Azerbajdzjan 1993 insåg han snabbt att landet behövde utländska investerare till hjälp för att bygga upp oljeindustrin och komma ur sin ekonomiska misär. Sovjetunionens upplösning och ett på alla sätt kostsamt krig mot Armenien om gränsregionen Nagorno/Karabach hade fått Azerbajdzjan på ruinens brant.

Den 20 september 1994 undertecknades kontraktet och den utländska vinnaren var British Petroleum (BP) som i dag äger 34 procent. Inhemska nybildade bolaget Socar har 10 procent, amerikanska Chevron 10 och Exxon 8 procent, norska Statoil 8 och ytterligare fyra internationella oljebolag ingår i konsortiet, som utvinner världens största oljefält till havs, Azeri-Chiraq-Gunashli.

Lars Troen Sorensen, chef för Statoil i Azerbajdzjan, tar en paus under en stor workshop på eleganta hotell Hilton mitt i Baku för att berätta om Azerbajdzjans betydelse för Statoil:

– För oss är satsningen här oerhört viktig. Den står för 20 procent av vår produktion utomlands. Vi har satsat mycket och diskuterar nu om vi ska göra nya mycket stora nya investeringar. Beslut måste tas under nästa år, säger Lars Troen Sorensen.

Hilton är bara en av många stora internationella hotellkedjor som insett den azerbajdzjanska huvudstadens möjligheter. Staden är i en enorm förvandling och en i sanning kontrasternas stad. Här finns en modern arkitektur som de tre eleganta modernistiska ”de tre eldarna” - ett hotell, ett bostadshus och ett kontorscentrum i 32, 34 respektive 36 våningar – med sin spektakulära belysning kvällstid. Men intill finns också gamla slitna åttavåningshus av sovjetisk modell.

Modernisering och effektivisering i Baku var mottot för bröderna Nobel i slutet av 1800-talet. Ludvig blev alltmer intresserad och nyfiken av Roberts enorma entusiasm och kände sig tvungen att själv åka dit. Många betecknar Ludvigs ankomst till Baku 1876 som den ryska oljeindustrins födelse. Han såg inte bara den pågående produktionen utan framför revolutionerade han transporterna.

Ludvig hade bara varit på plats ett drygt år när Rysslands första oljeledningar var ett faktum. Innan sköttes transporterna de omkring tolv kilometerna från oljetornen till raffinaderierna med hjälp av tvåhjuliga kärror, så kallade arbas, med väldiga tunnor upphängda mellan de stora hjulen.

Lokalt ruskade man bara på huvudet när Ludvig talade om ett rörsystem, så han fick göra allt själv. Han for till S:t Petersburg och ritade och övervakade tillverkningen, beställde specialrör från Glasgow och 1877 var landets första oljeledning i funktion.

För motsvarande 250 000 kronor hade Ludvig Nobel skapat en innovation för oljeindustrin och fraktkostnaderna minskade – enligt uppgifter i boken Tre generationer Nobel i Ryssland – från 25 öre för 16 kilo olja till ett öre. På mindre än ett år hade bröderna Nobel fått tillbaka sin investering.

I dag talar vi om andra avstånd när det gäller oljeledningar. Öppnandet av BTC (Baku-Tbilisi-Ceyhan) – som är 1 760 km - var dock på ett sätt lika revolutionerande som Ludvigs 12 km från fälten i Balachany till raffinaderierna i Baku. BTC innebär nämligen att det internationella konsortiet på egen hand kan frakta olja från Kaspiska havet via Georgien till den turkiska hamnstaden Ceyhan för vidaretransport till oljehungriga västländer.

BTC är också strategiskt oerhört viktig i kampen om distributionen till Väst. Tidigare hade man till stor del varit hänvisad till den ryska hamnstaden Novorossijsk, nu kan Azerbajdzjans olja komma till konsumenterna utan att behöva blanda in Ryssland. Via BTC kommer 1,2 miljoner fat olja dagligen till Ceyhan efter att också Kazakstan börjat använda rörledningen.

Men Ludvig Nobel hade ännu större och mer revolutionerande innovationer på gång. Han ville skapa ett snabbt och pålitligt sätt till sjöss och insåg att det mest effektiva sättet skulle vara som lös vikt i lastrummet. Han drömde om en oljetanker och Ludvigs lösning jämförds av många vetenskapsmän med Alfreds Nobel upptäckt av dynamiten.

Ludvig möttes dock som vanligt inte av någon förståelse av sin omgivning utan tvingades ta saken helt i egna händer. Eftersom inga ryska varv visade något intresse vände han sig till skeppsvarvet Lindholmen-Motala i Norrköping och ritade tillsammans med överingenjör Sven Almquist världens första oljetanker.

1878 gjorde fartyget Zoroaster sin första färd från Baku till Astrachan med omkring 250 ton i sina tankar. Fartyget följdes snabbt av flera och Ludvig öppnade dessutom generöst för konkurrenter att studera Nobels fartyg.

– Vi har ju helt andra förutsättningar som borrar efter olja till sjöss, men naturligtvis måste man bli oerhört imponerad av det som bröderna Nobel gjorde i slutet av 1800-talet. Det var helt fantastiska innovationer, säger Statoils Lars Troen Sorensen.

1916 kontrollerade företaget BraNobel företag med totalt över 50 000 arbetare och de producerade en tredjedel av all rysk råolja och stod för leveransen av över två tredjedelar av olja inom Ryssland. 1917 kom den ryska revolutionen, men familjen Nobel blev inte lottlös. Amerikanska oljebolaget Standard trodde inte att bolsjevikerna skulle stanna kvar vid makten och 1920 köpte företaget äganderättscertifikat (i stället för aktierna som var i Ryssland) för 11,5 miljoner dollar.

Bröderna Nobel lyckades alltså rädda en liten del av sin förmögenhet genom att sälja i tid. För BP, Statoil och övriga västliga oljebolag som investerat i Azerbajdzjan finns inga tankar på att sälja sitt innehav. Tvärtom diskuteras framtida satsningar som är ännu större än de vi har sett i dag. Och oljan kommer ju fortfarande ur de hål som bröderna Nobel lät borra på 1870-talet...

LÄS MER: Nobels ryska oljeframgång, reportage från 2008

LÄS MER: Svenska forskningsivrare