Veckans vinstvarning från specialståltillverkaren SSAB kan bära budskap om tuffa tider för kraftindustrin. Sommarens regn och rusk har inte bara förstört semestrar, utan också tryckt ned dagspriset på el till försumbara nivåer.

Men än mer bekymmersamt för vindkraftsindustrin, och för den delen alla elproducerande företag, är den flacka priskurvan på terminsmarknaden, där framtida leveranser köps och säljs. Ett årskontrakt för 2017 kostar i dag drygt 40 euro per megawattimma, vilket är markant under snittpriserna under såväl 2011 som 2010. För vindkraftsproducenter, med investeringshorisonter på 20–30 år, är det dåliga förutsättningar.

– Att äga vindkraft kräver tunga investeringar, som till stora delar bankfinansieras. Det som kostar pengar är inte personal, utan räntor och drift och underhåll, och det är kostnader du har oavsett om elpriset är högt eller lågt, säger Tord Östlund, vd för Power Wind Partners (PWP), ett bolag där familjen Wallenbergs stiftelser är storägare.

PWP utgör själv ett talande exempel. I årsredovisningen för 2011 noterades ett rörelseöverskott på 63 miljoner kronor, men en förlust på 31 miljoner när räntorna hade betalats. För att finansiera framtida och befintliga vindkraftverk, för närvarande 47 stycken, har bolaget tagit banklån på över 800 miljoner kronor.

Mönstret går igen, däribland hos Arise Windpower, som gick ur 2011 med en förlust på 43 miljoner kronor, trots en lönsam rörelse. Bolagets vd, Peter Nygren, är ändå optimistisk.

– Vi vet att elpriset går upp och ned, och certifikatpriserna kommer upp igen eftersom en del produktion fasas ut vid årsskiftet, säger han.

Just elcertifikaten har utgjort en alldeles egen huvudvärk för branschen. Certifikaten infördes i Sverige 2003, och är en subvention som syftar till att överbrygga skillnaden mellan elpriset, fundamentet för industrins intäkter, och investeringskostnaderna. Subventionens storlek, som avgörs av utbud och efterfrågan, har dock fram till sommaren varit onormalt liten, vilket ytterligare försämrat vindbolagens kalkyler.

Kombinationen av låga elpriser och låga certifikatpriser får branschen att tala om en ”perfekt storm”. Till årsskiftet, som Peter Nygren konstaterar, kommer antalet utestående certifikat att reduceras, och redan nu har priset börjat krypa upp på nytt.

Frågan är dock om elpriset, med tyngdlagens förutsägbarhet, kommer tillbaka. Faktum är att elanvändningen i Sverige mer eller mindre har stagnerat. I dag konsumeras mindre el än före finanskrisen, och till och med mindre el än vid början på det här seklet. Det är också industrin som står för den största minskningen, både i absoluta och relativ tal, och för energibranschens hänger nu mycket på konjunkturutvecklingen. Men här uttrycker marknaden stor osäkerhet.

– Den något flacka forwardkurvan (de låga terminspriserna, reds anm) kan förklaras av att utsikterna för framtiden inte innefattar överdriven tillväxt, snarare en hög osäkerhet om när de ekonomiska problemen kan komma att mildras, säger Faraz Azima, vd för Elskling, ett företag som jämför elpriser.

Och det är här som stålindustrin kommer in i bilden. Priset på el hänger samman med priset på kol, en viktig källa till energi på kontinenten. Kol är också en omistlig insatsvara i den kinesiska stålproduktionen, och med växande frågetecken kring landets industrikonjunktur har bränslepriserna rasat. Nu rapporteras om ett historiskt dåligt år för asiatiska kolgruvor, däribland i Australien, där gruvarbetare sägs upp i parti och minut.

Ändå råder närmast konsensus i vindkraftsindustrin att elpriset, förr eller senare, kommer tillbaka. En av optimisterna är Per Witalisson, vd för Eolus.

– Elmarknaden är oerhört volatil, och Eolus har funnits sedan 1990 och har varit med om de här svängningarna förr och vi måste anpassa oss till dem på samma sätt som i alla andra branscher, säger han.

Samtidigt finns det oomtvistliga ljuspunkter. Turbiner upphandlas som regel i euro, och med en närmast rekordstark krona blir det billigare att bygga vindkraftsparker, där själva kraftverket utgör lejonparten av investeringen. Samtidigt har de tuffa tiderna bidragit till att sänka priset på vindkraftsprojekt, där exempelvis tillstånden är klara men där inga kraftverk har rests.

– Vi samlar på oss projekt, och gör det till vettiga priser. Sedan ligger vi och väntar på att elpriset kommer tillbaka, säger Peter Nygren.