Ett löskokt ägg tar ungefär tre minuter att tillaga. Man sätter kastrullen på plattan och hinner knappt gå ifrån spisen innan det är dags att ta av den igen och kyla ägget.

Under tiden det tar att utföra denna enkla vardagshandling har sex 60-tonslastbilar fullastade med malm hunnit rulla ut från de svenska gruvorna. Den totala svenska malmproduktionen är 67 miljoner ton om året. Det motsvarar en lastbil var 28:e sekund. Dygnet runt. Året om. Och siffran lär öka - under 2011 satsades nästan 800 miljoner kronor enbart på prospektering i Sverige, mer än någonsin tidigare.

– Huvuddelen av alla industriinvesteringar som sker i Sverige i dag sker i gruvindustrin i Norrland. Allt det fokus som varit på Saab och deras överlevnad är väldigt överdrivet i förhållande till de möjligheter och investeringar som görs i gruvsektorn i Norrbotten och Västerbotten i dag, säger Magnus Ericsson, professor vid Luleå tekniska universitet och grundare av gruvanalytikerföretaget Raw Material Group.

LÄS MER: ”En gyllene inkomst med baksidor”

Gruvindustrin har också försökt locka folk att flytta från just före detta Saab-land i Trollhättan till spirande gruv-land i Norrbotten. Det är en stor personlig omställning för en enskild arbetare men det kan löna sig, gruvnäringen skriker just nu efter kompetent arbetskraft.

– I Kiruna är det en helt extrem situation just nu. I princip finns det ingen arbetslöshet, alla har jobb. Vi flyger in 1000 personer i veckan som jobbar här. Det finns inga lägenheter, allt är uthyrt. Det är bara huvudstäder som har samma situation, säger Lars-Eric Aaro, vd på LKAB.

LÄS MER: ”LKAB tvingas stänga gruva”

Den närmaste tiden räknar man dock med att behöva anställa ytterligare 400-500 personer. Men anställningar är naturligtvis beroende av konjunkturen i branschen och åtminstone på kort sikt är den inte helt bergfast.

De höga malmpriserna som är en förutsättning för alla satsningar hänger till mycket stor del på efterfrågan i Kina - som är världens största marknad för järnmalm. Men just nu har den kinesiska stålindustrin det tufft.

Hela 80 procent av de kinesiska stålproducenterna varnar enligt China Securities Journal för vinstfall. Orsaken är framförallt ett lägre tempo på infrastruktursatsningarna i landet. Den kinesiska ekonomin har bromsat in snabbare än beräknat.

– Vi har full koll på vad som händer. Kina är orsaken till att vi har tre gånger högre pris i dag än för femton år sedan, de har tvingats importera enorma mängder. Men vi har hela tiden förstått att det inte kan pågå i evighet. Inga träd växer till himlen. Vi måste förbereda oss för en mycket tuffare marknad, och det gör vi genom kostnadseffektiviseringar, säger Lars-Eric Aaro.

På 1970- och 1980-talet var det tuffa tider för gruvnäringen. Nästan hela stålmarknaden utgjordes då av Nordamerika och Europa och efter att man passerat toppen i tillväxtökningen i metallefterfrågan redan på 70-talet följde överkapacitet och kris för gruv- och stålindustrin.

Först för tio år sedan var Asien och framförallt Kina redo att ta över som draglok i stålefterfrågan vilket alltså inneburit en ny vår för gruvnäringen.

Enligt Lars-Eric Aaro finns framförallt två saker som talar för att något liknande det som hände på 1970-talet inte kan hända igen. Ett skäl är att dagens marknad mycket välstrukturerad, de tre största producenterna står för 65% av produktionen.

– De kommer knappast vilja skjuta sig själva i foten och svämma över marknaden med produkter. Men den viktigaste aspekten är att man har hittat de stora järnmalmskropparna i dag. Järnmalm är ganska enkelt att prospektera, man upptäcker alla de stora malmtillgångarna genom flygprospektering. Det gör att samma sak inte kan hända i dag.

Karl-Axel Waplan, vd på Northland som satsat stenhårt i Pajala, är inne på samma resonemang. Trots gigantiska uppstartskostnader skulle det krävas att malmpriset dyker mycket brant för att projektet inte längre skulle vara lönsamt.

– Och det skulle leda till att många andra gruvor med sämre marginaler skulle stänga tidigare, vilket skulle innebära att efterfrågan på vår malm skulle öka. Jag skulle säga att vi pratar om att priset i princip ska halveras för att något sådant ska kunna ske. Och då finns det förmodligen så många andra problem i världsekonomin att bristande efterfrågan på järnmalm skulle vara mindre viktigt, säger Karl-Axel Waplan.

---

Fotnot: Siffran om den svenska malmproduktionen kommer från Sveriges Geologiska Undersökning, SGU, och gäller 2011. Sedan dess har produktionen ökat.


LÄS MER: ”Gruvbolagen raggar Saabfolk”