Kanadas utvinning av oljesand har blivit en het potatis i Bryssel. Under torsdagen röstade en expertpanel med representanter från samtliga 27 medlemsstater om hur EU ska ställa sig till den omdebatterade råvaran.

Vid omröstningen, som inte gav endera sidan en kvalificerad majoritet, sade 54 experter ja och 128 nej till ett förslag som klassar oljesanden som ett smutsigare bränsle än konventionell råolja. Storproducenten Kanada har försökt stoppa detta, bland annat med hot om handelssanktioner.

“Kanada kommer att utforska alla möjligheter att försvara sina intressen, också de möjligheter WTO erbjuder”, skrev den kanadensiska EU-ambassadören David Plunkett i ett offentliggjort brev till EU-kommissionens klimatkommissionär, danskan Connie Hedegaard i december förra året.

- Om EU skärper sina regler är oron att andra länder följer efter, vilket både kommer minska framtida exportmöjligheter för Kanada och göra det mindre attraktivt för utländska aktörer att investera i oljesand, säger Nordeas oljeanalytiker Thina Margrethe Saltvedt.

Oljejätten Kanada, som tillsammans med Venezuela är den största producenten av oljesand, kallar EU:s utpekande av oljesand “diskriminerande” och har kämpat med näbbar och klor mot märkningen av bränslet som en särskilt smutsig spelare i fossilfamiljen.

Skulle förslaget klubbats igenom hade den sista delen fallit på plats i EU:s så kallade bränsledirektiv, en del av EU:s arbete med att minska medlemsländernas koldioxidutsläpp genom att rangordna drivmedel efter hur stora utsläpp de ger upphov till.

EU:s mätningar bedömer utsläppen från oljesand till 107 gram koldioxid per megajoule energi, vilket klassar den som ett betydligt mer smutsigt bränsle än konventionell råolja, som ger upphov till 87,5 gram.

- Tendensen är att det är svårare och svårare att hitta olja av den lättare typen, istället utvinner man mer och mer tyngre olja, där både oljesand och så kallad oljeskiffer räknas in, säger Thina Margrethe Saltvedt på Nordea.

Det senaste årets politiska oroligheter i flera av världens oljeproducerande regioner har enligt henne gjort olja från stabila leverantörer, som just Venezuela och Kanada, mer attraktiv, då energisäkerhet klättrat på agendan.

Men myntet har en baksida. Oljesand, eller tjärsand som det också kallas, är inte bara ett av de mer kostsamma fossila bränslena att utvinna, både då det gäller energi- och vattenåtgång. Brytningen, som sker i dagbrott, orsakar också omfattande skador på närmiljön, vilket miljöorganisationer världen över pekat på.

I dagsläget exporteras huvuddelen, 99 procent, av Kanadas oljesand till grannlandet USA, men också där är bränslet en het potatis. Nyligen stoppades, åtminstone tillfälligt, bygget av oljeledningen Keystone XL, som skulle ha transporterat 700 000 fat olja per dag från Kanadas oljekällor i Alberta till USA:s raffinaderier vid den Mexikanska Golfen. Enligt Thina Margrethe Saltvedt kan ett europeiskt “nej tack” till oljesanden komma att sätta ytterligare käppar i hjulet för projektet.

Kanada är dock inte ensamma i sitt motstånd mot EU:s bränsledirektiv. Även EU-länderna Polen och Estland, som har stora innehav av oljeskiffer, har båda vänt sig emot förslaget. Likaså Tyskland samt Storbritannien och Holland, hem för oljejättarna BP och Shell, som båda har omfattande intressen i Albertas oljesand.