I mitten av mars nådde oljepriset en topp runt 125 dollar per fat, den högsta nivån sedan augusti 2008. Sedan dess har priset fallit med nästan 6 dollar och noteras till drygt 119 dollar per fat på torsdagen.

– Folk känner sig lite mer lugna vad gäller Iran för tillfället. De känner sig lite mer oroade över den globala återhämtningen på grund av Spanien. De känner att 'vi har gjort fina vinster, vi tar hem en del'. Det handlar inte om någon massiv försäljning, jag tror att det mer handlar om att folk gör en ny bedömning av läget, säger han.


En stor del av rörelsen i oljepriset under 2012 har varit knutet till Iran, säger han och bedömer riskpremien från Iran, sett till bara fundamenta, ligger på cirka 10 dollar per fat.

Han pekar på statistik från Commodity Futures Trading Commission, som redovisar beteendet bland spekulativa investerare, där nettolånga positionerna ligger två standardavvikelser över femårsgenomsnittet.

Han säger att han normalt skulle se det som en risk mot oljepriset, då det finns en större risk att investerare pressar priset genom att dra tillbaka sin stora mängd långa positioner, men "en del av dessa kommer bara rulla positionerna eftersom de håller dem som en buffert för resten av deras riskportfölj".


En del bedömare har hävdat att oljepriserna skulle kunna stiga till upp till 200 dollar per fat om det skulle bli ett militärt angrepp mot Iran. Nicholas Brooks menar dock att det beror på hur det eventuella angreppet sker. Om exempelvis Israel "ur ingenstans" skulle attackera Iran, skulle det leda till en väldigt skarp prisuppgång. Men om det byggs upp förväntningar inför det, skulle det att ske mer gradvis.

Vid det första scenariot "kommer du troligen att hamna i en panikmarknad. Men jag tror ändå att priserna skulle sjunka tillbaka något efter det. Men var de hamnar att är svårt att säga, men 150 dollar kan jag lätt tänka mig. 200 är möjligt i en kortsiktig pristopp, men det är osannolikt att det kan hålla sig där eftersom världsekonomin skulle gå in i en massiv recession med efterfrågeförstörelse som följd", säger han.


Trots varningar från bland annat Internationella energimyndigheten om att de nuvarande oljepriserna kan leda till en ny recession, tycker sig Nicholas Brooks se en konsensus om att världsekonomin kan hantera oljepriser kring 150 dollar per fat, så länge som uppgången sker i en gradvis rörelse där ekonomin får tid att justera sig.

Vidare noterar han att inflödet till ETF Securities olje-ETP:er var "massivt" under inledningen av 2012, men att det avstannade och i vissa fall gick åt andra hållet i slutet av mars. Utflödena kom i samband med att tonen mellan Iran och Väst började blev något mjukare.


Även om Nicholas Brooks ser att marknaden helt verkar ha prisat in EU:s embargo mot Irans oljeexport, finns det uppåtrisker för oljepriset. Huvudsakligen därför att Opecs reservkapacitet har sjunkit på grund av att bland annat Saudiarabien och Förenade Arabemiraten har ersatt stora delar av den förlorade iranska produktionen.

– Vad som är viktigare för den medellångsiktiga investeraren än till exempel EIA-lager och OECD-lager, är Opecs reservkapacitet. Jag tror att pristoppen i oljepriset som vi såg under första halvan av 2008 var direkt relaterad till fallet i Opecs reservkapacitet, säger han.

Om Opecs reservkapacitet fortsätter att falla kommer det vara en fundamentalt stöttande faktor för oljepriset, enligt Nicholas Brooks.

I syfte att få ned priserna har Frankrike, USA och Storbritannien sedan ett tag tillbaka samtalat om att frigöra strategiska oljelager, men sedan samtalen inleddes har de kommersiella lagren ökat vilket har fått en del investerare att börja ifrågasätta om ett frigörande av lager kommer att bli verklighet.


Nicholas Brooks tror dock att länderna "definitivt" kommer att frigöra delar av lagren, men poängterar att det förutsätter att oljepriserna stiger betydligt mer från var de är i dag.

– Det är precis som valutaintervention. De väntar till att marknaden minst väntar sig det, när det kan få störst påverkan, troligen i kombination med att Saudiarabien gör något uttalande, och försöker på så vis få tillbaka momentum åt andra hållet, sade han.

Han tror att allt redan är klappat och klart för att frigöra lagren, att samtalen är avslutade mellan länderna och med Saudiarabien. Det enda som fattas är det rätta tillfället och att någon "trycker på knappen".


Prisskillnaden mellan Brent och WTI har varit stor ända sedan inledningen av 2011. Då handlades de båda oljorna i paritet med varandra. Svårigheter att transportera olja från lagerplatsen i Cushing, Oklahoma, som är lagerplatsen för WTI-oljan har bidragit till en rabatt på WTI. Det har gjort WTI-oljan priskänslig för många fler faktorer än Brent, eftersom den påverkas så mycket av hur det ser ut lokalt.

– Nu är WTI-oljan mycket svårare att handla. Experter gör det och tjänar mycket pengar på det, men du måste ha näsan i marknaden varje dag. Det har att göra med många tekniska specifika faktorer relaterade till USA, och i synnerhet Cushing, konstaterar han.

Att den nya Seaway-ledningen, som sätts i bruk mitten av maj och ska transportera olja från Cushing till Gulfkusten för att lätta på trycket vid lagerplatsen, skulle pressa ned spreaden från de nuvarande nivåerna, är inget som Nicholas Brooks väntar sig då marknaden redan har prisat in den effekten.