Bolagsstämmor är inga demokratiska församlingar i meningen en person – en röst, utan på bolagens årsstämmor är det kapitalet som bestämmer, precis som i Grands Vinterträdgård i går. Men det finns också en etik i näringslivet som handlar om stil och respekt för andras åsikter. Den etiken gällde inte i Vinterträdgården i går då de oppositionella aktieägarna näpstes som struliga småbarn.

De institutionella ägarnas representanter visste naturligtvis vad som gällde då de gick in till stämman och de hade redan räknat ut att de inte hade en chans att vinna gehör för sitt förslag att tillsätta en oberoende utredning, så syftet med kravet var antagligen ett annat, nämligen att väcka uppmärksamhet åt frågan om bolagets agerande i Sudan och Etiopien.

Frågan är om bolagsstämmor verkligen är rätt forum för aktioner av det här slaget.

Det syftet nådde man men frågan är om bolagsstämmor verkligen är rätt forum för aktioner av det slaget, vilket också styrelseordförande Ian Lundin visade med ilska och arrogans.

Risken finns att aktieägarkrav som inte har en chans att bli antagna av en majoritet av ägarna, bara blir symboliska rundpallar som snarast får motsatt verkan i den allmänna opinionen och bland övriga aktieägare. Att det retar företagsledning och styrelse kan möjligen vara lite kul, men i det stora hela rätt poänglöst.

I dag finns svenska företag representerade i praktiskt taget vartenda hörn i världen, i länder som styrs av regimer som vi svenskar, utifrån våra värderingar, sympatiserar med och sådana som vi inte gillar. Hur företagen sedan agerar styrs av en uppförandekod som är offentlig och som kan granskas av aktieägarna och andra intresserade på samma sätt som man kan granska företagens ekonomiska redovisningar.

Under de förutsättningarna är det omöjligt att i varje läge ha kontroll över hur företagen lokalt agerar eller garantera att produkterna används på ett etiskt tillfredsställande sätt. För några år sedan anklagades Sandvik och Atlas Copco för oetiska affärer eftersom de sålt gruvutrustning och reservdelar till gruvbolag som misskötte sig i de länder där de drev sina gruvor.

I all industriell verksamhet ingår olika slags risker som man som aktieägare har att ta ställning till när man placerar sina pengar, bland annat politisk risk och det man kan kalla etisk risk. Vissa företag arbetar med små risker medan andra, som ofta är de som ger den bästa avkastningen, har hög risk.

Dit hör Lundin Petroleum och det var åtminstone de större aktieägarna medvetna om när de placerade sina pengar i bolaget, därmed inte sagt att det ger företag av det slaget rätt att agera oetiskt. Tvärtom är det extra viktigt att det finns en etisk kod på plats och att den revideras och revisionen sedan granskas av årsstämman.

Om det går att dra några lärdomar av stämman i Lundin Petroleum är det att missnöjda aktieägare ska se till att ha en majoritet av rösterna på stämman bakom sig i de fall man vill utmana styrelsen.

Företagsledningen och styrelsen ska på sin sida fundera över varför man är ett publikt noterat bolag. Det innebär bland annat att man ska vara öppna och beredda på att bli kritiskt granskade och kritiserade av övriga aktieägare, som dessutom har rätt att få tala till punkt och bli behandlade med respekt.

LÄS OCKSÅ: ”De skämmer ut sig så det skvätter om det”