– När det går bra är det inte regeringen som har åstadkommit det, och när det går dåligt är det inte regeringen som direkt har ansvar, säger finansministern till Nliv.se.

SvD Näringslivs avslöjanden kring Vattenfalls köp av Nuon, en rekordaffär på 97 miljarder kronor som redan visat sig bli ett tungt sänke för den statliga kraftjätten, har väckt flera reaktioner.

Igår krävde oppositionen att Konstitutionsutskottet KU ska granska affären. Socialdemokraternas ekonomiskpolitiska talesperson Magdalena Andersson pekade på att statsminister Fredrik Reinfeldt och finansminister Anders Borg rimligtvis måste ha varit delaktiga i beslutet och därför måste förklara sig.

Anders Borg hänvisar dock till dåvarande näringsministern Maud Olofsson.

När fick du reda på att affären var på gång?

– Det där är en affär som skötts från näringsdepartementet och det är de som ska svara på hur informationsgivningen har hanterats. Centralt för oss är att skärpa alla processer kring stora affärer, för det är klart att det handlar om skattebetalarnas pengar. Vi har stramat upp processerna. Vi kommer fortsätta jobba för att det ska vara samma goda ordning på det här området som på andra områden.

Var du med och på något sätt godkände den här affären?

– Det är som sagt näringsdepartementet som ska svara på frågor kring den här affären eftersom ansvaret för de statliga bolagen då låg där.

Jag tolkar det som att du inte var informerad?

– Vi har kollektivt ansvar i regeringen för de beslut som fattas, men det är ansvarigt statsråd som ska redovisa, i det här fallet Maud Olofsson.

Men är det inte lätt att skylla på henne?

– Jag skyller inte på Maud Olofsson. Men det som ska redovisas här ska vara från det departementet som har hand om frågorna.

Enligt våra uppgifter varnade en tjänsteman på departmentet för att prislappen var 30 miljarder för hög. Hur kunde den då godkännas?

– Det finns allid olika underlag i den här typen av processer både på näringsdepartementet och i andra delar av regeringskansliet. Men det fundamentala är att du måste ställa frågorna till det ansvariga statrådet vid den tiden.

Kan du förstå att folk blir upprörda när ett helägt statligt företag köper något för ett belopp som motsvarar en tiondel av den svenska statsskulden när man på näringsdepartementet redan då tycks ha insett att det var för dyrt?

– Det är alltid komplicerat att utvärdera den här typen av affärer och jag vill inte sätta mig i baksätet och göra den utvärderingen. Man hade en information i bolaget när man gjorde affären där man bedömde att den var bra. Jag tror att det centrala är att vi har strikta och strama rutiner kring hur beslutsfattandet i sådana här frågor går till.

Men du tar din del av ansvaret?

– Självklart gör jag det. Men vi måste också komma ihåg att när vi säger att bolagen ska skötas affärsmässigt och efter affärsmässig logik, då kan vi inte säga att det är regeringen och enskilda statsråd som ska vara inne och styra i bolagen. När det går bra är det inte regeringen som har åstadkommit det, och när det går dåligt för bolagen är det inte regeringen som direkt har ansvar för det. Bolagen måste ligga på armlängds avstånd för annars så har vi inte affärsmässighet som utgångspunkt.

Men uppenbarligen har det skett saker i Vattenfall och även i Telia Sonera som man från departementet inte varit särskilt nöjd med?

– Det är den avvägningen som måste göras. Ska de vara självständiga och affärsmässiga eller ska det vara direktstyre från departement? Jag vill försvara den svenska modellen som innebär att det är armlängds avstånd. Därmed inte sagt att vi inte ska avsäga oss ansvar, därmed inte sagt att vi inte har skäl att se över processer.

Om en affär i Nuons storleksordning hade föreslagits idag, hade du haft mer att säga till om?

– Jag vill inte gå in och göra en värdering av det. Jag vill alltid att vi ska ha bästa möjliga processer. Nu ligger de här frågorna på Peter Norman och på finansdepartementet.

Nu vill oppositionen att det här granskas igen av KU, vad säger du om det?

– Det har ju redan varit en granskning av det, och jag är tveksam till vad det kommer visa om man på nytt går in och granskar det. Jag är inte säker på att det kommer förbättra något.

Vad gäller saken?

I februari 2009 köpte statliga Vattenfall det holländska energibolaget Nuon. Priset, drygt 97 miljarder kronor, gjorde affären till den största kontantuppgörelsen i Sverige någonsin, och innebar att Vattenfall fick händerna på 3 miljoner europeiska el- och gaskunder, flera kol- och gaseldade kraftverk, samt vindkraft. Affären innebar dock att Vattenfalls skulder ökade kraftigt, samtidigt som sämre marknadsförhållanden gjorde det allt svårare att förvara det höga priset. Affären har i efterhand bidragit till att Vattenfalls finanser försämrats drastiskt.

Hittills, efter fyra år, har Nuon kostat Vattenfall över 15 miljarder kronor i nedskrivningar, alltså rena förluster.

Vattenfalls förvärv av Nuon är Sveriges dyraste kontantaffär. Vet du något om affären som kan vara intressant för SvD:s reportrar? Mejla SvD Näringsliv på tipsa@svd.se.

LÄS HELA GRANSKNINGEN

Testa dig själv! Vad kan du om företagen?

QUIZ: Vilka tog över när Swissair konkade?

QUIZ: ”Riktigt skägg, riktig öl.” Vilken öl?

QUIZ: Vilket bolag tillhör den här loggan?