En av de absolut största ägarna är norska Oljefonden. Men i likhet med de stora svenska placerarna som försäkringsbolag och AP-fonderna, så handlar det för Oljefondens del inte om stora snabba förflyttningar av kapital. Det är snarare ett konstant köpande av aktier.

Annat är det med exempelvis amerikanska pensionsfonder och hedgefonder, där tillgångar snabbt förflyttas från en del av världen till en annan – framför allt i kristider.

När finanskrisen slog till med kraft 2008 var det också tydligt hur det utländska ägandet på Stockholmbörsen sjönk snabbt – vilket gjorde att de svenska långsiktiga pensionspengarna tog en allt större andel av aktiekapitalet.

Men när börserna sedan vände uppåt ökade bland annat det amerikanska ägandet snabbt igen.

Bland de placerare som seglat upp som storägare i Stockholm efter finanskrisen finns jättefonden Blackrock från den amerikanska östkusten. Blackrock, en av jordklotets största kapitalförvaltare, leds av och grundades av Larry Fink.

Larry Fink har ett finger med i spelet i det mesta som händer i New York. Under finanskrisen var Larry Fink en person som de flesta krisdrabbade banker vände sig till – både för råd och för att tigga kapital.

Av amerikanerna var det bara aktieoraklet Warren Buffet som fick fler officiella tiggarbrev i storleksordningen många miljarder dollar.

Men också dåvarande och nuvarande finansministrar i USA vänder sig ofta till honom.

För en tid sedan kunde Blackrocks ägande på Stockholmbörsen summeras till nästan 50 miljarder kronor, fördelade på ett 40-tal bolag.

Capital Group från Los Angeles är en annan stor amerikansk placerare på Stockholmsbörsen. Capital Group är en Mutual fond i samma gigantiska storleksordning som branschkollegen Fidelity, som i sin tur var dominerande på Stockholmsbörsen på 1990-talet.

Och i de flesta fall kommer pengarna till den här sortens superplacerare från det amerikanska folket. Det handlar om privatpersoners sparande i fonder, och det handlar om städers, företags och delstaters pensionsskulder som måste placeras i väntan på att pensionerna ska betalas ut någon gång i framtiden. Även om det handlar om långsiktigt sparande i dessa jättefonder, så agerar de inte lika långsiktigt.

Men det gör knappast heller hedgefonder, fonder som i princip placerar hur som helst i vad som helst – ofta med mycket hög belåning.

Varje finanskris så har hedgefonder råkat illa ut, och ofta bidragit till finanskrisen. Inte för att placeringarna i sig är mer riskfyllda, utan ofta för att de har varit extremt högt belånade för att få så hög avkastning som möjligt.

En var världens mest kända hedgefondprofiler är George Soros med Quantum Fund. Nu för tiden ägnar sig George Soros mest åt välgörenhet och politik, men han blev världsberömd 1992 när han tjänade 1 miljard pund på analysen att det brittiska pundet skulle knäckas. Något som han själv i högsta grad bidrog till.

Och han passade i samma veva på att ha samma syn och göra samma sak med den svenska kronan det året – men i mindre skala. När kronan släpptes lös flödade vinstpengarna in i hans fond.

De amerikanska hedgefonderna tjänar ofta ofantliga summor varje år, ofta genom sekundsnabb datoriserad börshandel, något som också ökat kraftigt i Stockholm de senaste åren.