Den ena är den positiva och framför allt amerikanskinspirerade strömmen av glada resultatöverraskningar under den innevarande rapportperiodens första våg, vilken gett aktier och då även de svenska bankerna ett rejält lyft.

Den andra kraften har dominerat den svenska bankdiskussionen i ett år snart; storleken på det baltiska ekonomiska fallet och de därpå följande kreditförlusterna.

Huvudfrågan är hur välrustade de svenska bankkanoterna SEB och framför allt Swedbank är för att klara sig igenom denna utmaning.

Den första kraften är ju inget som bankerna har så stor möjlighet att påverka, men den påverkar i stor utsträckning synen på bankernas aktier eftersom den styr ljus- och färgsättningen när bilden av bankernas hälsoläge ska tas.

Såväl de senaste makroekonomiska rapporterna, som beskriver det fortsatt depressionsmässiga tillståndet i Baltikum, som den norska banken DnB Nor, som rapporterade redan under förra fredagen, tyder på att förlusterna fortsätter sin starka tillväxt.

Det faktum att DnB Nor valde att nästan skriva bort all goodwill som är kopplad till den, tillsammans med tyska Nord/Lb, delägda DnB Nors baltiska verksamhet efter fortsatt skenande kreditförluster sätter också press på de svenska bankerna. Det gäller framför allt Swedbank som har en stor och allt mer svårmotiverad goodwillpost.

Vän av ordning brukar visserligen framhålla att goodwillen inte spelar så stor roll eftersom den ändå inte räknas in i kapitaltäckningen. Men en större nedskrivning ger ändå en påtaglig resultateffekt, vilken påverkar den framtida utdelningsförmågan, liksom den skulle ge en mer ärlig framställning av Swedbanks balansräkning i sin statsunderstödda nakenhet.

Förutom Baltikum så kommer bankrapportläsarna naturligtvis också vilja läsa av trenden för kreditförlusterna på de traditionella svenska och nordiska utlåningsmarknaderna.

Den kraftigt stigande arbetslösheten och ett växande antal företagskonkurser indikerar att förlusterna kommer att öka, även om de hittills har nått modesta nivåer.

Från den hårt pressade riskkapitalvärlden kommer ständiga rapporter om kapitaltillskott, omförhandlade villkor och i några fall överlämnade nycklar till kreditgivarna. De låga räntorna ger ytterligare en del andrum för de konjunkturellt stukade företagen.

På samma sätt har de låga räntorna och kreditgivare som, åtminstone än så länge, hellre friar än fäller skjutit fram problemen i fastighetssektorn. Den kanske mest utsatta kolossen, det gigantiska isländsk-danska bygget Stodir/Landic/Keops har nu dock fallit samman.

Med tillgångar som förra hösten var värderade till nära 50 miljarder kronor, med Sverige som största marknad, är det en av branschens verkligt stora som föga förvånande brutit ihop. Även om det var en värsting i sammanhanget så lär det komma efterföljare,

Det blir naturligtvis även intressant att se hur bankernas räntenetto har utvecklats och om de har fortsatt kunna utnyttja Riksbankens sänkta styrränta till att öka marginalerna till sina kunder.

Svenska bankkunder får i dag inte många ören på de kronor som de sätter på sina bankkonton. Samtidigt har låneräntorna nu börjat pressas ned mot 1,5 procent, så där går väl ett tak på hur mycket bankerna kan skära mellan på sina kunder.

E24 kan på torsdagen avslöja att Handelsbanken förberett ett priskrig för att dra till sig lönsamma kunder från de andra bankerna. Vapnet skulle vara bankens mer stabila position, och därmed bättre möjligheter att låna billigt.

Det vapnet desarmerades när Riksbanken nu går in och i praktiken stöttar de svagare konkurrenterna. Otack är onekligen världens lön

Kombinationen av låga räntor och en allt piggare kapitalmarknad gör också att bankerna åter försöker sälja in olika fond- och värdepappersprodukter med högre risk och avgifter. Måhända lyckas de locka med en del kunder på det tåget.

Sammantaget verkar bankerna kunna fortsätta rulla stora delar av sina problemhärdar framför sig. Den stora frågan är om tiden kommer att hinna ikapp dem, eller om det börjar vända innan alla problem måste upp på bordet.