Turbulensen på den internationella kreditmarknaden har även spillt över på de nordiska marknaderna, vilket har drivit upp såväl låneräntorna, sänkt belåningsmöjligheterna som börjat pressa upp avkastningskraven.

Aktierna för de stora bolagen som svenska Castellum och Fabege samt finska Sponda har sjunkit med upp mot 30 procent. Kungsleden och Atrium Ljungberg har sjunkt med drygt 20 procent, Hufvudstaden, Wallenstam och danska Jeudan med runt 15 procent. Norska Olav Thon har stått stilla i strömmen på ungefär samma prisfläck som för ett år sedan.

Det skulle ha varit intressant att se hur en högbelånad aktör som Keops hade klarat sig när den finansiella linan blivit slakare. Men Keops blev uppköpt av isländska Stodir som ombildats till Landic, och som säger sig sikta på börsen, vilket i och för sig inte gjort den isländska sagan mindre spännande eller aktuell.

Alla krafter verkar emellertid inte åt samma håll. En motverkande faktor är att den nordiska konjunkturen är fortsatt starkt vilket på viktiga marknader har sänkt vakansgraden och på andra åtminstone hållit dem i schack.

På några marknader, som Stockholms innerstad så har de sänkta vakanserna för attraktiva och effektiva lokaler lett till att hyrorna har kunnat höjas. Nyproduktionen har emellertid börjat ta fart vilket kan ge bekymmer, inte minst om det mest expansiva butiks- och handelssegmentet, om konjunkturen skulle bromsa in snabbare än vad branschen räknat med. Historiskt sett brukar detta ge bekymmer eftersom nyproduktionen brukar få upp farten ordentligt just när allmänkonjunkturen toppat och börjar vika utför och stora ytor färdigställs när utförsbacken är som svartast.

Kostnadsinflationen inom byggsektorn är emellertid både ett plus och ett minus för fastighetsbranschen. Det håller tillbaka nyproduktionen man samtidigt höjer det kostnaderna för det latenta underhållsbehovet, vilket det är tveksamt om de nuvarande avkastningskraven tagit höjd för utan man räknar kallt med att alla större underhållsåtgärder är hyreshöjande.

Ett annat trendbrott som aktiemarknaden har börjat prisa in är att de senaste årens starkaste resultatdrivare, uppvärdering av fastigheterna till marknadsvärden, för många bolag kommer att vändas till sin motsats. För flera fastighetsbolag värderas numera med en rabatt i förhållande till det redovisade substansvärdet. En skållhet potatis inför de kommande boksluten är hur ”oberoende” nyckelpersoner som fastighetsvärderare och revisorer kommer att hantera eventuella nedskrivningsbehov.

Om priserna börjar vika kan det bli en hel del turbulens på fastighetsmarknaden eftersom finansiella aktörer har blivit alltmer dominerande inom sektorn. Här finns frågetecken om såväl hur långsiktiga de vill vara, om tecknen på nedgång förstärks, och i inte så några fall även hur långsiktiga de kan vara om deras egna finansiärer vill plocka ut sina pengar.

Men omnipotensen i branschen är fortfarande stor och kan få representeras av David Mindus, som är vd för det sagolika lager- och lättindustrifastighetsbolaget Sagax, och hans utsaga i den senaste delårsrapporten. ”Jag tror att en viss marknadsturbulens kommer att skapa goda affärsmöjligheter för oss och att en temporärt försvagad fastighetsmarknad kan gynna Sagax”. Denna inställning är den förhärskande i sektorn, där det numera tycks vimla av ”Erik Paulsson-kloner”. Ett frågetecken är emellertid om det finns fler än en Erik Paulsson. Ett annat och kanske viktigare är hur lång tid ”temporär” är.