Så beskrivs John A Thain, 52, som nu lämnar posten som chef för New Yorkbörsen för att istället sätta sig i en av de ”hetaste” stolarna på Wall Street: Som styrelseordförande och vd i den stora investmentbanken Merrill Lynch.
Det har blåst stormvindar kring Merrill de senaste veckorna. Det startade med en vinstvarning i början av oktober. Banken skulle tvingas skriva av kreditförluster på 5 miljarder dollar under tredje kvartalet som en följd av subprimekrisen på den amerikanska fastighetsmarknaden, var beskedet.
Men den prognosen sprack med besked. När delårsrapporten las fram bara tre veckor senare hade kreditförlusterna vuxit till 8,4 miljarder dollar, drygt 50 miljarder kronor.
Det blev för mycket för styrelsen. Koncernchefen Stan O‘Neal fick sparken för två veckor sedan.
Thain nämndes redan då som en het efterträdarkandidat. Och han bekräftar för Financial Times att han även ”fört diskussioner” om ett annat ledigt toppjobb på Wall Street – som högste chef för megabanken Citigroup efter Charles ”Chuck” Prince som också tvingats lämna sitt jobb efter ha rapporterat massiva kreditförluster (11 miljarder dollar) under det senaste kvartalet.
Men Thain valde alltså Merrill. Och det blir därmed första gången i investmentbankens 93-åriga historia som den hämtar en högsta chef utifrån.
Han är samtidigt ”medlem” i ett av näringslivsamerikas mäktigaste nätverk. Efter examina vid MIT och Harvard startade han karriären vid den mest framgångsrika av New Yorks fem ledande investmentbanker, Goldman Sachs. Och Goldman har länge varit en veritabel plantskola för det finansiella och ekonomisk-politiska etablissemanget i USA.
Finansminister Hank Paulson, Bill Clintons finansminister Robert Rubin och George W Bushs stabschef Joshua Bolten är några av dem som grundlagt sin karriär i Goldman. Plus Duncan Niederauer som varit andreman och nu efterträder Thain som chef för New Yorkbörsen.
Goldman har också, åtminstone indirekt, bidragit till de problem som Merrill nu brottas med.
Goldman har – med stor framgång – gått i bräschen för att jaga lönsamhet genom att sätta mer och mer av sitt eget kapital på risk. Det blev trendsättande. Under O‘Neal slog Merrill in på samma väg.
Den gamla kärnverksamheten, mäkleriet, sattes på undantag. Och det gick bra till en början.
Men när fastighetskrisen slog till visade det sig att Merrill hamnat snett i sina placeringar. Företaget satt med en stor portfölj av komplexa värdepapper utställda på högrisker som subprimelån.
Thain väntas nu få inleda sin nya karriär med att göra nya reserveringar för kreditförluster – som enligt Deutsche Bank kan hamna på uppåt 10 miljarder dollar – i bokslutet för innevarande kvartal.
Det innebär dock knappast att Merrill blir ”riskrädda”. Däremot kan man vänta sig en rejäl skärpning av riskkontrollen med Thain vid rodret. Han har jobbat med sånt förr, som finanschef vid Goldman.
–Merrill har problem i en liten del av sin affär. Det är ett område som jag känner väl till och jag tror att jag kan hjälpa till att fixa det, säger Thain själv till Financial Times.
