Swedbanks redovisning av goodwill är ohållbar och äventyrar de svenska börsbolagens rykte. Det skriver Peter Malmqvist, ordförande i Finansanalytikernas förening, på DI Debatt.

Han konstaterar att det aldrig tidigare har varit mer uppenbart att tillgångarna i en verksamhet är övervärderade.

I Swedbanks balansräkning har de tre baltiska verksamheterna ett värde på 31,8 miljarder kronor. Av den summan motsvaras 12,6 miljarder av goodwill, det vill säga att det inte finns några materiella tillgångar bakom.

Peter Malmqvist skriver att goodwill är betalning för framtida vinster över en normal nivå. Om de här framtida övervinsterna är osäkra ska dock goodwillen skrivas ned.

Under 2009 var förlusten 10,6 miljarder kronor i den baltiska rörelsen. Trots det hävdar bankens styrelse och ledning att det bokförda värdet är intakt, skriver Malmqvist och ifrågasätter hur någon kan tro det när det sammanlagda resultatet före skatt de senaste fem åren uppgår till endast 3,7 miljarder kronor.

”Det motsvarar totalt 12 procent av investeringen eller 2,2 procents avkastning per år”.

Swedbanks egen prognos av den baltiska utvecklingen framöver baseras på vinsterna under den femårsperiod som slutar 2008, det vill säga före den baltiska härdsmältan. Bankens resonemang är att övervinsterna 2007-2008 var normala medan förlusten 2009 inte var normal.

Vidare skriver Peter Malmqvist att det inte heller tycks bekymra Swedbank att den baltiska verksamhetens bokförda värde, i balansräkningen, motsvarar en värdering på 166 procent av eget kapital och att bara Handelsbanken av de större bankerna kommer upp i den värdering som Swedbanks baltverksamhet åsatts.

Swedbanks uppenbara övervärdering har betydelse av flera skäl, enligt Malmqvist.

Genom att inte skriva ned värdet lovar styrelsen att avkastningen på de 31,8 miljarder kronorna relativt snart ska komma upp i koncernens avkastningsmål plus en extra riskpremie, eftersom verksamheten bevisligen är mycket riskfylld.

”Om Sverige hade varit USA hade styrelsen aldrig vågat göra en sådan prognos. Om utfästelsen inte håller, med framtida kursfall som följd, skulle med all sannolikhet betydande skadeståndskrav riktas mot styrelse och ledning”.

Den uppenbara övervärderingen har också betydelse för Sveriges anseende som utvecklad börsnation. De internationella redovisningsreglerna, IFRS, övervakas noggrant både inom EU och av den amerikanska finansinspektionen. USA riktar regelmässigt kritik mot EU för att bolagen tillåts att tänja på reglerna.

”Swedbanks underlåtenhet att skriva ned det bokförda värdet på de baltiska tillgångarna är ett bevis för att USA:s kritik är befogad”, konstaterar Peter Malmqvist och tillägger att det dessutom är en bank som står under tillsyn av Finansinspektionen. Dessutom har Swedbank tagit emot statliga garantier för sin upplåning.

”Om Swedbanks redovisning börjar användas som tillhygge i giganternas kamp på redovisningsområdet, mellan USA och EU, förpassas den svenska finansmarknaden till det hörn där mindre seriösa länder och börser får hålla till. Vi blir dödskallemärkta”, skriver Malmqvist och kommer till slutsatsen att Swedbanks ovilja att skriva ned värdet på sina baltiska problem är ett långt större problem än att placerare och finansanalytiker blir vilseförda.

”Det handlar om respekten för de internationella redovisningsregler vi har åtagit oss att följa. Och det handlar ytterst om svensk finansmarknads anseende på den internationella arenan”, avslutar Peter Malmqvist debattartikeln.