E24 SPECIALBörsrevolutionen

I skuggan av finanskrisen pågår ett blodigt slag bland Londons många nyöppnade börsutmanare. Priserna sänks i parti och minut för att locka handeln från Londonbörsen.

Turquoise, en av de mer väletablerade utmanarna, har sedan lanseringen förra hösten kunnat stödja sig på ett likviditetsåtagande från ägarledet. Stora internationella investmentbanker har styrt stora orderflöden till marknaden som successivt sett sina marknadsandelar krypa upp.

Som mest nådde Turqoise en omsättning på knappt 8 miljarder euro per vecka, runt dubbelt så mycket som Stockholmsbörsen idag.

I mars upphörde dock ägarkonsortiets tidsbegränsade stödåtgärder och branschen väntade med intresse på effekten. Ett par veckor senare har volymen fallit från 8 miljarder till runt 3 miljarder euro per vecka, en tillbakagång på runt 60 procent.

I Norden, som i maj begåvas med börsutmanaren Burgundy, diskuteras nu vilka slutsatser som kan dras av utvecklingen i London.

Som ägare bakom Burgundy står drygt tio nordiska mäklarhus med tillsammans knappt 50 procent av den nordiska aktiehandeln.

Ett säljargument som yttrades redan när Burgundy avtäcktes förra sommaren var att ägarkonsortiets påtagliga närvaro på den nordiska värdepappersmarknaden i sig skulle borga för att stora volymer redan från dag ett skulle kunna överföras från Nasdaq OMX – den Nordiska Börsen – till Burgundy.

Så lät det dock även i samband med lanseringen av Turquoise, vars ägare tillika medlemmar stod för runt 50 procent av handeln på Londonbörsen. Nu har det dock visat sig att Turqoise, i brist på ägarnas engagemang, om än tillfälligt har gått på grund.

Den föränderliga börskartan i London är dock komplex, där fyra av sin storlek nämnvärda utmanare samtidigt slåss om Londonbörsens handel. Medan Turquoise i mars tappade 5 miljarder euro i omsättning, har övriga konkurrenter i praktiken stampat på samma ställe.

Bara Bats, med moderbolag i USA, har kunnat tillgodogöra sig en nämnvärd omsättningsökning. Således, vilket Fidessas chefsanalytiker Steve Grob påpekar, rör det sig inte om något nollsummespel.

”Det här visar att samspelet mellan bolagen som sponsrar marknadsplatserna och handlar på dem är komplext och att ingen riktigt har lyckats hitta rätt affärsmodell”, skriver han i en analys i bloggen på det ofta citerade Fidessa Fragmentation Index.

Nu tycks det råda viss förvirring om vad som egentligen styr volymtillväxten – eller motsatsen – på de nya handelsplatserna. Nasdaq OMX ”paneuropeiska” satsning, Nasdaq OMX Europe, lockar både med mycket låga priser samt delägarskap för de som aktivt styr handel till den nya marknaden.

Trots detta har omsättningen parkerat på blygsamma 100 miljoner euro i veckan. Det motsvarar ett par blygsamma procent av Stockholmsbörsen, vilket har väckt visst löje i branschen.

Som fundament till den ”nya” värdepappershandeln vilar ett nytt europeiskt regelverk som idag återspeglas i nationell – således även svensk – lagstiftning. I värdepapperslagen (2007:528, 8 kap.) går att läsa, svart på vitt, att en order ska utföras så att kunden får bästa möjliga resultat.

Detta skulle i en byråkratisk miljö tvingamäklarhusen att styra handeln till den marknadsplats där villkoren är som bäst. Hade denna princip om ”bästa möjliga utförande” byggt enbart på priset, hade verkligheten möjligen varit annorlunda – samtliga börsutmanare lockar med lägre handelspriser än de traditionella börserna.

Även om Chi-X, den mest framgångsrika utmanaren, har tagit över 15 procent av handeln i FTSE100 (Londonbörsens 100 mest omsatta aktier) så sitter Londonbörsen alltjämt med den stora majoriteten av aktiehandeln.

Istället bygger regeln om bästa utförande även på mer luddiga parametrar som orderns ”art” och ”sannolikhet för utförande”, vilket ger ett mäklarhus goda möjligheter att motivera sitt val av handelsplats, oberoende av just priset.

Inför lanseringen av Burgundy den 8 maj pågår en positioneringsdans mellan Burgundy och det före detta börsmonopolet i Frihamnen, Nasdaq OMX. Flertalet prissänkningar är sannolikt att vänta under 2009 och krigsskådeplatsen i London kan mycket väl få en Nordisk motsvarighet.