Sedan ett år pågår arbetet att föra över de fyra storbankernas - plus Danske Banks - nät av uttagsautomater till ett eget bolag: Bankernas Automatbolag, BAB. De fem bankerna äger 20 procent vardera.
Detta öppnar dörren till en gammal bankfråga: avgift på kontantuttag. En sådan avgift är egentligen inte en helt orimlig idé. Bankernas kunder betalar ju för detta ändå och öppna kostnader är bättre än dolda.
Men det är också en viktig symbolfråga: det ska inte behöva kosta pengar att komma åt sin lön. Kraften i denna symbolfråga fick vd:n för dåvarande Föreningssparbanken, Birgitta Johansson-Hedberg, känna av när hon i oktober 2000 dryftade frågan om en avgift på kontantuttag.
Bland annat hotade fackförbundet Metall med att flytta sin stora konfliktfond till en annan bank och några dagar senare kom en pressrelease där Föreningssparbanken dementerade alla planer på en en sådan avgift.
Elva år senare är läget ett annat, kontanter är snart bannlysta från bankkontoren och från många håll, bland annat Riksbanken, försöker man skapa en opinion mot kontanter och för kortbetalningar.
Man kan därför bli lite misstänksam när man läser om hur det nya bankägda Automatbolagets tjänster ska ”utvecklas och utökas”. Gamla automater ska, berättar bolaget på sin hemsida, successivt bytas ut mot nyare och mer lättanvända varianter.
Det är kontraproduktivt för bankerna att investera stora summor för att förbättra servicen i kontantautomaterna samtidigt som man arbetar för att få bort hanteringen; bättre service leder ju rimligtvis till ökad användning.
Det rimliga vore istället att bankerna knoppade av sitt nät av automater och fokuserade på det de ser som framtiden, det vill säga korten.
Men det finns en hake i att sälja ut automaterna och det är att man förlorar kontrollen över dem. Så länge bankerna själva styr över automaterna, kan de använda dem som ett vapen i kampen att få folk att använda kort.
Det mest effektiva av dessa vapen är utan tvekan en avgift på uttag. Och faktum är att det redan används idag inom kreditkort för att få kunderna att bete sig på ett för bankerna gynnsamt sätt.
Ett kontantuttag med ett kreditkort kostar hos storbankerna 2-3 procent av uttagssumman med en minimiavgift på 20-40 kronor (Handelsbankens Allkort är ett undantag).
Orsaken är att man vill styra kunderna till att handla med kortet istället för att ta ut kontanter. Det beror i sin tur på att varje köp där kunden använder kreditkort, genererar intäkter till banken i form av inlösensavgift.
Nu har man snart samlat uttagsautomaterna på ett ställe och det blir därmed lättare för de fem bankerna att motivera en gemensam linje i avgiftsfrågan.
När kan då bankerna känna sig mogna för att införa en avgift på vanliga automatuttag? De förnekar visserligen bestämt sådana planer men det är nog mer en fråga om att invänta rätt tillfälle. Kanske vill man avvakta tills den allmänt negativa attityd som för närvarande råder till bankerna har mattats något.
När det väl är dags, är min gissning att man börjar försiktigt med ett tak för antalet fria uttag, låt oss säga 20 uttag per år och kort. Man kan då räkna med att miljöaspekten och rånrisken kommer vara en viktig del i bankernas information. Ett sådant utspel kan komma snarare än vi tror.
