-Då staten har tagit över en del av risken i banksektorn genom att garantera en del av upplåningen och säga att inga systemviktiga banker tillåts fallera, är det möjligt att det bidragit till att cds-priserna (se förklaring till höger) för svenska staten har ökat under finanskrisen, säger Masih Yazdi, analytiker på Finansinspektionen och fortsätter:
-Det kan leda till att staten får betala mer pengar när den ger ut statsobligationer, vilket innebär att upplåningen blir dyrare, säger han.
Ett sådant samband, menar Masih Yazdi, är svårt att leda i bevis med exakthet, men argumentationen ”håller rent kvalitativt”.
På måndagsmorgonen presenterade Finansinspektionen sin tredje stabilitetsrapport, med särskilt fokus på de svenska bankernas finansieringskostnader och utlåningsräntor.
Samtidigt som Finansinspektionen konstaterar att läget för såväl konsumenter, skattebetalare och företag sannolikt hade varit sämre utan de statliga garantiåtgärderna så står det klart att storbankerna nu tycks dra nytta av det statliga stödet, delvis på kundernas och allmänhetens bekostnad.
-Bankernas finansiering har blivit kortare efter det att stabilitetsåtgärderna infördes i oktober 2008. Att bankerna kunnat förkorta sin finansiering utan att ratinginstitut och finansiärer straffat dem genom dyrare eller utebliven finansiering, beror enligt FI till stor del på bankernas möjlighet att gå in i garantiprogrammet, samt de faciliteter som Riksbanken erbjuder bankerna för upplåning. Bankernas sårbarhet mot störningar på finansieringsmarknaderna minskar genom möjligheten att utnyttja garantiprogrammet. Indirekt innebär det att staten erbjuder ett latent skydd mot bankernas likviditetsrisk, skriver Finansinspektionen i rapporten.
Det betyder att de banker som trots regeringen uppmaningar valt att stå utanför åtgärderna gynnas bara genom kännedomen om att de står till buds.
Den kortare finansieringen, skriver Finansinspektionen, har därtill resulterat i högre räntenetton varför det är ”troligt att effekterna av stabilitetsåtgärderna inte kommit företagen och hushållen till del fullt ut”.
Motsatsen gäller för Swedbank, den enda banken som valt att delta i garantiprogrammet.
-I det fallet kan sägas att kunderna fick del av de statliga stabilitetsåtgärderna, likviditetsrisken i banken minskade och skattebetalarna fick en premie för att bära risken. De som bar kostnaden var aktieägarna i banken, skriver Finansinspektionen, som anser att stabilitetsåtgärderna i det fallet kommit allmänheten till del.
