Med blankning syftas en serie transaktioner där en investerare spekulerar i ett sjunkande pris på en tillgång, exempelvis en aktie.

Genom att låna aktien från någon annan, sälja den, och sedan köpa tillbaka den till ett lägre pris kan investeraren lägga beslag på mellanskillnaden. När affären är avslutad lämnas aktien tillbaka till ägaren, som får en premie för besväret.

Under fjolårets börsturbulens beskylldes blankningen för att ha en destruktiv effekt, där stora hedgefonder och institutioner förespeglades som vargflockar som med aggressiva blankningsstrategier spekulerade sönder aktier i finanssektorn.

I juli fattade amerikanska motsvarigheten till Finansinspektionen, Securities Exchange Commission (SEC), beslut om ett totalt förbud mot blankning av finansaktier. Senare, när Lehman Brothers gått omkull, följdes beslutet upp med ett fullständigt blankningsförbud.

Flertalet europeiska stater följde efter, däribland Storbritannien. (Se samtliga åtgärder här ). Svenska Finansinspektionen valde dock att hålla händerna från marknaden, med hänvisning till att ett blankningsförbud sannolikt krävde lagändringar.

På onsdagen träffas SEC med utsikterna att enas om ett nytt regelverk för blankning. Det är inte utan ironiska förtecken. På toppen av högkonjunkturen, 2007, slopades en regel som myndigheten införde efter 1937 års börsras. Nu föreslås den så kallade ”uptick-regeln” införas på nytt, efter två års vila och ett hejdundrande börsras.

Regeln innebär att en blankare måste sälja en lånad aktie till ett pris som är högre än det senaste avslutet. Det innebär, menar SEC, att marknaden kan frigöras från lavineffekter där aktier genom blankningsstrategier kastas in i negativa spiraler.

Som ett ”farthinder”, menar SEC:s nytillträdda ordförande Mary Schapiro. Ytterligare två förslag ligger på SEC:s bord, vars innebörd är snarlika.

Blankningens effekter har länge debatterats i både akademiska och moraliska sammanhang. Ett vanligt argument är att blankningen förvränger marknadsdynamiken genom att de utlånade aktierna plötsligt ägs av två investerare – långivaren och låntagaren.

När utbudet av aktier stiger, sägs det, måste kursen oundvikligen sjunka vilket ger blankningen en självuppfyllande verkan.

Förespråkarna menar dock att blankningen omöjligen kan förändra marknadens jämviktsläge och att det krävs en generell nedvärdering av aktien för att blankaren ska kunna tjäna pengar.

Därutöver, menar anhängarna, främjar blankning likviditeten samtidigt som det kan bidra till en nedvärdering av övervärderade aktier – detta genom att investerare med privat information om aktien aktivt kan positionera sig för en nedgång.