-SAS tvingas till ständiga förhandlingar med sina fackföreningar om praktiskt taget varje liten förändring av verksamheten och om samarbeten med andra bolag, skriver Lars Bergvall i en debattinlaga i Dagens Industri.
-Strukturen med tre nationella ägare gör att SAS dessutom ofta konfronteras med orättvisedebatter mellan fackföreningarna. Det resulterar ibland i strejker som mer riktas mot andra fack än mot arbetsgivaren, skriver Lars Bergvall.
Dagens problem, menar han, utspelar sig mot en företagshistorisk kuliss som skiljer SAS från moderna konkurrenter. Upprinnelsen till SAS var en ambition att konsolidera de skandinaviska flygmarknaderna.
Resultatet, skriver Lars Bergvall, blev ett strikt hållet bolag utformat att verka på den tidens – 1950 talets – reglerade flygmarknad. Eftersom konstruktionen tillåtits leva vidare tvingas SAS nu simma i kölvattnet bakom mer marknadsmässigt utformade bolag som med tiden anpassats till den omstöpta flygmarknaden.
-På dagens flygtransportmarknad har regleringen avvecklats. Nya bolag har bildats som saknar belastningen av fackavtal som skapats under det gamla regelverket, skriver Lars Bergvall och fortsätter:
-De nya bolagen har ett privat ägande och kan snabbt anpassa sin verksamhet till förändringar i marknaden utan avtalsbegränsningar med sin personal, skriver han.
Att SAS nu sålt iväg en stor del av sina avyttringsbara tillgångar kommer enligt Lars Bergvall innebära att bolaget snart finner sig inmålat i ett hörn.
Han förordar att SAS omstruktureras inom ramen för ett nytt aktiebolag med konkurrenskraftiga avtal, utan krav på fördelningsbalanser mellan de skandinaviska ägarna och i en form där bolaget enligt ett strikt företagsekonomiskt rättsnöre får kontroll över inköp och personal.
Annars, skriver Lars Bergvall, ”kommer SAS inte att finnas kvar för att betjäna den skandinaviska marknaden. Den kommer istället att betjänas av andra bolag som inser marknadspotentialen och sannolikt betjänar den bättre än SAS, som det är konstruerat idag”.
