Skottpengar verkar just nu vara utfärdade på de senaste årens finansiella vinnare. Plötsligt är det högsta mode att avreagera sig på ”kortsiktiga riskkapitalister”, ”ansvarslösa ägaraktivister” och ”helvetiska hedgefonder”.

Salvorna är avfyrade av en mängd olika kritiker, inte bara de självklara. Den mest braskande kommer från den italienska finansministern Giulio Tremonti som tar sikte på hedgefonderna. Han menar att denna ”helvetiska industri värd 2 000 miljarder dollar” helt enkelt bör upplösas eftersom den är ”absolut galen och inte har något med kapitalism att göra”.

Men även här i Sverige finns färska exempel på att finansspekulanterna hamnat i skottlinjen. I gårdagens SvD Näringsliv passade både fackföreningar och AP-fonder på att ge ett nålstick till ägaraktivisten Christer Gardell och hans upprepade budskap att det varit köpläge på börsen.

– Välkända finansaktörer som Christer Gardell har naturligtvis ett särskilt ansvar när det gäller att uttala sig om börsens utveckling. Det ansvaret tar inte Gardell, dundrade TCO:s ordförande Sture Nordh.

I Dagens Industri skjuter Gnosjöupprorets ledare Stig Claesson en besk laddning mot riskkapitalisterna.

– I min värld är Lundberg, Kamprad och Wallenberg goda exempel på engagerade och långsiktiga ägare. Riskkapitalister är motsatsen, lyder Claessons sågning.

Att ilskan nu väller fram beror naturligtvis på att finanskrisen kommit med ett slags facit över de senaste årens lånedrivna finansexplosion. I den summeringen framstår de storklippande finansspelarna som roten till allt ont. De blir symboler för all den destruktiva våghalsighet som emanerat från Wall Street och satt hela världen i brand.

Men även om risktagandet varit alldeles för stort på en del frifräsande private equity-bolag och hedgefonder bör de nog knappast få stå ensamma i skamvrån. Många av de nuvarande problemen har uppstått i banksystemet där reglerande myndigheter gått i god för både risknivå och affärsmetoder.

Dessutom har både private equity-bolag och hedgefonder verkat efter de spelregler som har satts av myndigheterna. Det har länge pratats om ökade regleringar för hedgefonderna men några större ingrepp i deras frihet har inte gjorts. Att private equity-bolagen kunde tälja guld med täljkniv berodde främst på den låga räntan. Den hade de knappast satt själva.

Den som stör sig på hedgefonder och riskkapitalister kan också trösta sig med en annan sak. När lånemarknaden nu kollapsat och börserna slaktats faller många av dem på eget grepp. Den höga belåningen straffas hårt av marknaden och flera aktörer har redan gått under.

Till skillnad från sina amerikanska kollegor har de svenska riskkapitalisterna också hållit en medveten låg profil för att inte sticka ut i jantelagens land. Både Robert Andreen på Nordic Capital och Björn Savén på Industri Kapital har visserligen figurerat i kungens jaktlag de senaste åren, men de har aktat sig noga för att visa upp sin personliga rikedom.

Den taktiken kan de nog skatta sig lyckliga för idag. Den folkstorm mot girigheten som i USA kopplats direkt till vissa ansikten har uteblivit i Sverige. Nu återstår att se om de allt skarpare skotten i pressen kommer att skrämma fram de nu så trendriktiga regleringarna.