Allt blir enklare när man hittar en syndabock. I bästa fall kan man förleda opinionen att tro att man själv saknar ansvar.

Amerikanska politiker, kontrollmyndigheter och inte minst Federal Reserve äger en stor av skulden till dagens finansiella härdsmälta.

Politikerna drev på för att resurssvaga hushåll skulle kunna äga sitt eget boende. Federal Reserve flödade sig genom varje ekonomisk svacka för att skapa ett osunt stort utbud av pengar.

Fannie Mae och Freddie Mac funderade aldrig över den risk som ackumulerades i systemet. Och kontrollmyndigheter lät det ske.

När den finansiella zeppelinaren exploderade var politikerna snabba att peka finger åt bankerna och bolåneinstituten. Naturligtvis har de en stor del i skulden. De paketerade om och uppfann nya produkter som verkade kunna trotsa de ekonomiska tyngdlagarna. Ett tag, i alla fall.

När verkligheten infann sig, kurserna rasade och bankerna balanserade på avgrundens rand, var de snabba att peka finger åt blankarna.

I höstas infördes ett temporärt blankningsförbud för finansaktier i USA. Ett halvår senare kunde Financial Times visa att förbudet inte hade någon som helst effekt. Banker gick omkull och förstatligades ändå. Det föll på egna meriter, inte på grund av blankningar.

Swedbanks ordförande Carl Eric Stålberg tillhörde de som ville ha ett svenskt förbud, vilket föga förvånande sammanföll med bankens nyemission för att rädda sig ur den problematiska situationen i österled.

Blankare är inte roten till det onda. De är på sin höjd ett av många symptom på ett osunt företag. Ingen ska tro att det i en fungerande och likvid marknad går att driva ned aktier i källaren bara för att en handfull blankare vill det. Det krävs fundamenta, annars finns det gott om aktörer som går emot.

När politikerna börjar lägga sig i hur marknaden ”borde” fungera är vi farligt ute. Minns den svenska omsättningsskatten på aktier. Ett populistiskt beslut för att stävja ”spekulation”. När den så kallade valpskatten slopades i januari 1990 hade Stockholmsbörsen nästan upphört att fungera som finansieringskälla för svenska företag.

Ingen ifrågasätter att man kan spela på att Sverige ska förlora en VM-kvalmatch, trots att det teoretiskt kan försämra lagets utsikter genom att självförtroendet sargas. Verkligheten förändras inte genom politiska diktat om hur vi ska tolka verkligheten. Får vi hoppas i alla fall.

Att blankare beter sig på ett sätt som företagsledare och politiker inte önskar är kanske irriterande, men vi kan trösta oss med att de oftast är rationella.

Minns också när kronan föll. Internationella aktörer som George Soros beskylldes för att ha spekulerat sönder våra fina krona. Ett och ett halvt decennium senare är det få som saknar den fasta växelkursen.

Det är illavarslande nog att frihandeln är under attack genom klåfingriga politikers populism. Ska de dessutom dränera aktiemarknaden på likviditet genom att hämma blankningen kommer det inte förbättra de ekonomiska förutsättningarna.