Ekobrottsmyndigheten har förlorat det största insidermålet i Sveriges historia. Nu kan myndigheten lägga ned jakten på insidernätverken och koncentrera sig på små oorganiserade spelare som dribblar med några tusenlappar och som råkar fastna med fingrarna i kakburken.
Trots två fängelsedomar för grovt skattebrott måste tingsrättens beslut i dag betraktas som ett totalfiasko för Ekobrottsmyndigheten.
Totalt åtalades fem personer för grova insiderbrott och en person för medhjälp till grova insiderbrott, samtliga fick frikännande domar i insiderdelen.
Tre personer ska ha tjänat över 100 miljoner på ett stort antal misstänkta affärer. De pengarna, som åklagarna menade att staten skulle ha, lämnas nu tillbaka.
Tingsrätten anser att åklagarna i de flesta fall helt enkelt inte lyckats presentera tillräckligt övertygande bevis. Det är anmärkningsvärt mot bakgrund av att det rör sig om ett så stort antal åtalspunkter.
Mer specifikt handlar det om att åklagarna inte har kunnat visa att de tilltalade tagit emot specifik information och handlat på den. Det innebär också att åklagarna sannolikt inte går vidare och överklagar domarna i insiderdelen. Har man inte lyckats bevisa det i tingsrätten går det nog inte i hovrätten heller.
Ett stort bakslag för Ekobrottsmyndigheten är att domstolen inte tagit större hänsyn till Cevianmannens, Nordeamannens och Pokermannens märkliga handelsmönster. Att gå ”all in” i affär efter affär – vilket de i princip gjort – är inte normalt helt enkelt.
Nordeamannen hävdade i tingsrätten att han använt sig av så kallad eventdriven strategi: ”Det är inget hittepå utan detta är en vedertagen strategi”. Men eventdrivna investerare med förståndet i behåll satsar inte 130 procent av kapitalet i en och samma aktie.
Att domstolen inte tagit större hänsyn till det huvudlösa handelsmönstret – huvudlöst om man inte sitter på insiderinformation – bådar inte gott för Ekobrottsmyndigheten.
Åklagare och utredare har under flera år kämpat för att domstolarna ska nöja sig med ett anmärkningsvärt köp- och säljbeteende plus en rad indicier som bevisning. Dagens besked från tingsrättens tyder på att de misslyckats.
Återstår för åklagarna att visa att misstänkta tagit emot specifik information och därefter gjort affärer. Det funkar om man hittar en styrelseledamot som dumpat hela aktieinnehavet i det egna bolaget inför en konkursansökan. Till exempel. Det funkar inte om man jagar insiderhandlare som kommunicerar krypterat via internet och har flera lager av depåer och förvaltare i olika länder mellan sig själva och affären. Inte med dagens metoder. Där är det bara att lägga ned.
