Lågkonjunkturen drar in över marknad efter marknad runt om i världen. Styrkan i avmattningen är mycket svår att förutspå och häri ligger också de största riskerna för finansmarknaderna.
- Det är total tvärnit i ekonomin, och om det fortsätter så här i sex till tolv månader till, då ser der riktigt illa ut, varnar finansgurun Patrik Brummer för.
- Ett mardrömsscenario vore att de åtgärder som regeringarna flaggat för inte biter, att det tar lite för lång tid och ekonomin hinner ta mycket mer skada. Det skapar rädsla och motvilja mot konsumtion, säger Magnus Axén, analyschef på Evli Bank i Sverige, och fortsätter:
- Det skulle kunna leda till att vi, efter en snabbt fallande tillväxt, går in i en längre period präglad av mycket låg tillväxt, eller ingen tillväxt alls. Att arbetslösheten permanentas under en längre tid, eller åtminstone att det ligger i förväntningarna, vilket skulle påverka konsumtionen och även naturligtvis påverka företagen.
- Det vi ser nu är ju lite av baksidan av globaliseringen, där goda krafter har drivit upp tillväxten i världen under 2003-2007. Nu när sjukdomen drabbar oss slår det hårdare än tidigare. En risk är att spridningseffekten är starkare än vi tror, säger SEB:s aktiestrateg Johan Hagbarth.
Han påpekar också att de kraftiga råvaruprisnedgångarna, tillsammans med vikande konjunktur, riskerar att leda till ett deflationistiskt tillstånd i världen.
- Den här våren kommer inflationssiffrorna, inklusive råvaror, se ut som deflation på pappret. Och deflationssiffror kan leda till att hushållen blir oroliga och minskar konsumtionen för att öka sparandet. Deflationsscenariot är inte bra för börsen, säger Johan Hagbarth.
Pekka Kääntä, som förvaltar en av årets vinnarfonder Thenberg Macro Hedge, pekar i sin tur ut risken för negativa konsekvenser av det stora lånebehov som USA har. En eventuell så kallad ”crowding out - effekt” placerar sig i facket mardrömsscenario.
- Då talar vi om ett worst case scenario. Över hela världen rullas det ut stimulanspaket. I Europa, Japan, Kina, Indien och USA. Frågan är vem som ska suga upp alla dessa pengar. I USA talas det om att 2-3 billioner ska lånas upp bara under 2009. Det är klart att det blir en crowding out-effekt för andra verksamheter. Om man inte låter centralbankerna finansiera hela konkarongen förstås. Men då bygger man upp obalanser som kan få oroväckande effekter om några år, säger han.
Den crowding out-effekt som många fruktar nu innebär att staten går ut och lånar massiva belopp vilket skulle kunna leda till att den privata sektorn på sikt inte får tag på pengar till investeringar i maskiner och anläggningar.
Alternativet är att man istället beslutar sig för att emittera statsobligationer som centralbanken köper vilket innebär en sedelpressfinansiering. Konsekvensen blir att budgetunderskottet stiger.
Pekka Kääntä pratar också om risken för en realräntechock.
- Den långa räntan styrs ju bland annat av utbudet av obligationer. Och nu har obligationerna tryckts ned väldigt mycket, samtidigt som utbudet ska pumpas upp. Det kan bli så att - trots väldigt låga korta räntor – alltså centralbanksräntor - och en låg inflation - kan vi få obligationsräntor som drar iväg uppåt. Långa räntor är ju viktigare än korträntor för företag som vill finansiera sig långsiktigt.
Många hoppas på att länder som Kina och Indien ska lyfta den globala ekonomin ur krisen. Men det finns en fara för att dessa länder - istället för att bli den konsumtionsmotor som alla hoppas på - kommer att skydda den inhemska exportindustrin. Det pratas redan om att Kina skulle börja försvaga sin valuta yuanen igen, påpekar Pekka Kääntä.
Finanskändisen Patrik Brummer, som bland annat var med och byggde upp Brummer & Partners, ser två väldigt negativa scenarier.
- Det ena är en enormt djup svacka, kraftiga fall i BNP över de närmaste åren, vilket kanske skulle leda till något slags stålbad, men som skulle bli oerhört smärtsamt för alla med bland annat hög arbetslöshet som följd.
Det andra alternativet är att staterna sjösätter ytterligare gigantiska räddnings- och stimulanspaket, vilket möjligen kan få hjulen att snurra igen, men som bidrar till skuldberg och stora budgetunderskott. Risken med att försöka hålla igång ekonomierna med konstgjord andning är att krisen blir väldigt utdragen, menar Patrik Brummer och tar Japan, vars BNP i princip har stått stilla i 15 år, som exempel.
- Sannolikheten för att något av de här alternativen ska inträffa är obehagligt hög. Det har varit en sådan utlåningsexpansion under de sista 5-10 åren, och hur vi än vrider och vänder oss har vi lånat från framtiden. Antingen ska vi amortera under en kortare period eller en längre, säger han.
