Det är den 18 juli i år. Det regnar i Stockholm. Swedbanks ledning har just presenterat en hygglig halvårsrapport med 4,2 miljarder kronor i vinst för andra kvartalet och nu är det bråttom. Brevet Michael Wolf och hans närmaste har slipat på i någon vecka måste iväg innan alla direktörer försvinner på efterlängtad semester.
Det här var förutsättningarna för det beryktade brevet till Riksbanken, Finansdepartementet och Finansinspektionen där Swedbanks vd Michael Wolf och finansdirektör Göran Bronner kräver lagstadgad amortering. Det visar en kartläggning av händelseförloppet som SvD Näringsliv gjort.
Brevet fick stor uppmärksamhet i medierna men fick också flera styrelseledamöter att gå i taket. Michael Wolf hade inte brytt sig om att fråga vad de tyckte. Han hade inte heller tagit sig tid att i förväg informera styrelsen om det strategiska och publika ställningstagandet i bolånefrågan, det kunde SvD Näringsliv berätta i går.
LÄS OCKSÅ: ”Amorteringskrav skapar oheliga band”
Källor med insyn talar nu om en frustrerad och även självkritisk stämning på Swedbanks huvudkontor i Stockholm. Processen kring brevet sköttes inte i alla delar professionellt. Det faktum att direktörerna skulle på ledighet gjorde att tempot drevs upp och att det slarvades med förankringsarbetet.
Det fanns också, inledningsvis, en fåfäng förhoppning om att slippa offentliggöra brevet, erfar SvD Näringsliv. Banken bad att skrivelsen skulle sekretessbehandlas. En begäran som naturligtvis inte tillmötesgick. Brevet redovisade ett par ståndpunkter kring amortering, inga som helst affärshemligheter avslöjades.
Allt hade ändå kunnat stanna där. Brevet hade förvisso lett till sura kommentarer från styrelseledamöter som känt sig som rundningsmärken men det skulle aldrig komma kunder, aktieägare eller allmänhet till kännedom. Nu blev det inte så, ilskan och irritationen hos några ledamöter växte och dramat blev plötsligt offentligt. Inte för att just amorteringskravet var så hemskt utan för att brevet, enligt vissa, är uttryck för ett större problem som handlar om att vd Michael Wolf, tillspetsat, gäspar varje gång de Fristående Sparbankerna tar till orda i styrelsen.
Swedbanks ägarbild är splittrad. De Fristående Sparbankerna har 7,9 procent av rösterna i banken. Det gör dem till näst största ägare efter Folksam som har ett marginellt större innehav. Men Sparbankerna är inte bara storägare i banken, de spelar också en avgörande roll för bankens lönsamhet. Sedan flera år finns ett omfattande samarbetsavtal mellan Swedbank och 61 Sparbanker. Avtalet bygger på att Sparbankerna köper tjänster kring infrastruktur, it-plattformar och internetbank. En tredjedel av Swedbanks omsättning i Sverige kommer från att Sparbankerna säljer Swedbanks produkter.
LÄS MER: ”Amorteringskrav den rätta vägen?”
Den här kombinationen borde generera både inflytande och respekt för Sparbankerna, anser bedömare. Men så är inte fallet. I alla fall inte enligt vissa representanter från Sparbankerna runt om i Sverige. Samma personer menar att vd Michael Wolf helst hade velat integrera de Fristående Sparbankerna med Swedbank. Det hade gett banken en mer effektiv rörelse. I stället är de nu självständiga, framgångsrika och i vissa fall direkta konkurrenter till Swedbanks kontor. Det skapar problem för Swedbanks ledning.
Dessutom finns Sparbankerna nästan uteslutande på mindre orter och samhällen. Det gör att hela diskussionen om hög belåning och amortering på bostäder, som Wolf så frenetiskt driver, är en ickefråga för flertalet av Sparbankernas kunder. Jakten och hysterin kring bostäder hör ju storstäderna till. Återstår att se vad som händer. En splittrad styrelse och en något skadeskjuten ledning måste hitta en väg framåt.
