Nordeas nyemission på 26 miljarder kronor möttes inte av samma ovationer som när SEB flaggade för att ta in 15 fräscha miljarder.
Förklaringen dväljs i den delstatliga bankens aggressiva ambitioner i östra Europa, på marknaden för private equity och shippingsektorn. Men också i en allt bistrare nordisk marknad.
Under 2007 fick Nordea utmärkelsen ”Best provider of syndicated loans for the shipping industry” av Lloyd’s shipping economist.
Idag känns det ungefär lika relevant som att ge pris till bästa langaren på Sergels Torg. Oljeservicesektorn och shippingindustrin seglade rakt in i en monstervåg under fjolåret.
I fjol ökade Nordea sina intäkter från dessa segment med 29 procent. Kreditförlusterna gick från ett överskott på 2 miljoner euro till ett underskott på 10 miljoner euro.
Polen, Baltikum och Ryssland – kallade New European Markets i Nordeas redovisning – har ökat intäkterna med 276 procent mellan 2006 och 2008.
Enbart i fjol, när de flesta banker i Östeuropa med en smula självbevarelsedrift, börjat se om sina hus ökade Nordeas intäkter med 84 procent. Samtidigt steg kreditförlusterna från 1 miljon euro till 46 miljoner euro. Utlåningen enbart i Baltikum uppgår till 83 miljarder kronor.
I bokslutet för 2007 ventilerades högtflygande planer kring fortsatt expansion. I det senaste bokslutet talas det om att balansera tillväxten och hantera risker.
Inom Financial Institutions, en rubrik som rymmer mycket riskvilliga aktörer, ökade intäkterna med 20 procent. Totalt 78 miljarder kronor är utlånade till en bransch som har jätteproblem. Kreditförluster: från 0 till 14 miljoner euro.
Nivån på kreditförlusterna är inte i sig alarmerande höga utan det är ökningstakten som marknaden får fjärilar i magen av. Konkurrenter har skadeglatt konstaterat att Nordea kom sent i gungan, med hög fart dessutom.
När andra började strama åt uppges Nordea nästan ha tagit på sig rollen som ”lender of last resort”.
Men problemen stannar inte utanför Norden. 2008 års rörelseresultatet sjönk i den traditionella nordiska bankingverksamheten, främst på svaghet i Danmark och i Finland.
Vi har ännu inte sett de fulla effekterna av den ekonomiska nedgången och obeståndsprocesser är utdragna. Kapitaltillskottet på 26 miljarder kronor till trots, marknaden oroar sig för vad som ska komma.
Förhoppningsvis innebär de kraftigt lägre räntorna och Riksbankens likviditetstillskott att effekterna inte blir gigantiska. Riskkapitalister, fastighetsägare och andra stora kreditkonsumenter har fått visst andrum och ett bättre läge än under förra krisen i början på 1990-talet.
