Det isländska företaget, med ett börsvärde på 28 miljarder kronor, är därmed största ägare i en koncern värd 110 miljarder kronor. Och Sampo pekas i sin tur ut som en het kandidat när svenska staten säljer ut sin kontrollpost i bankjätten Nordea, som är värd 285 miljarder kronor på börsen.

Det har onekligen gått snabbt sedan fiskeri- och livsmedelsföretaget Bakkavör, som är själva grunden för Exista, 1999 köpte Lysekils Havsdelikatesser från Atle för 72 miljoner kronor. Den affären beskrevs då som ett av de största isländska företagsköpen utomlands någonsin.

Sedan dess har Lysekils havsdelikatesser sålts vidare i en halvintern affär, där Bakkavör och den närstående kändisen Kaupthing fortsatte som delägare. Och islänningarna har gett sig på betydligt större affärer än 72 miljoner kronor.

I dag har både Bakkavör och Kaupthing det snabbt framväxande Exista som huvudägare. Banden mellan de olika företagen både knyts i olika affärer, och klipps av när det passar bättre. Korsägandet är exempelvis upplöst genom att Kaupthing sålt av sitt storägande i både Bakkavör och Exista. Det innebär dock inte att Kaupthing dyker upp i andra sammanhang, exempelvis när det gäller att sy ihop finansieringen av olika jätteaffärer. Alla tre bolagen, Kaupthing, Exista och Bakkavör, ger sig med viss förkärlek på riktigt stora byten. Och då är Kaupthing en välkommen hjälpande hand. Det talas exempelvis om att Kaupthing var finansiären när den iranskfödda finansmannen Robert Tchenguiz så sent som i fjol kapade åt sig en storpost i Sampo. Den posten utgör huvuddelen av de aktier som Exista nu köpt över.

På sedvanligt isländskt manér sker affären i form av en blandning av olika finansiella inslag, bland annat nytryckta aktier, gamla aktier och kontanter. Säljaren Tchenguiz blir därmed en av de större aktieägarna i Exista i stället. Det är tydligt att Exista vill framställa sitt Sampo-innehav som betydligt mer långsiktigt än vad den förre ägaren förmådde. Det visar inte minst att Exista väljer att redovisa Sampo enligt kapitalandelsmetoden, som företaget väljer att använda på innehav på över 15 procent i andra finansiella företag. Den gränsen passeras med 15 procent. Effekten blir i vart fall att Exista kan tillgodoräkna sig en så stor del av Sampos resultat rakt in i den egna resultaträkningen. Men för att man ska kunna använda redovisningsprincipen krävs också att innehavet är långsiktigt.

Sampos störste ägare är i dag finländska staten, med någon procent mindre av aktierna än Exista. Men bolagets starke man är den karismatiske Björn Wahlroos. Från att ha kört Sampo i mångt och mycket efter eget huvud, och där haft en viktig roll i många av de stora nordiska affärerna, har han plötsligt de isländska livsmedelsbröderna Gudmundsson som nya huvudägare. Det är kanske inte riktigt vad Björn Wahlroos hade tänkt sig. Wahlroos och hans Sampo sitter annars i en guldsits när det väntas stora strukturförändringar på nordisk finansmarknad framöver. Sampo sålde nyligen sin bankverksamhet till Danske Bank för drygt 35 miljarder kronor, och tronar därmed på en kassa på över 45 miljarder.

När Sampo nu får samma storägare som Kaupthing, så öppnas onekligen nya spelmöjligheter på nordisk finansmarknad. Frågan är förvisso om islänningarna med sina dryga 15 procent verkligen är den dominerande ägare de på olika sätt vill ge sken av. Men klart är att det isländska skräll-köpet kommer att låta höra av sig mer framöver.