Svenskt Näringsliv kräver inför vårens avtalsrörelse nollavtal och att facken ska hålla tillbaka sina ”orimligt höga krav”. ”Facken stryper tillväxten” annars, hävdar man.
Samtidigt säger Investors vd Börje Ekholm att styrelseledamöter och ordförande, som drar in mångmiljonbelopp, tjänar för lite och måste få mer betalt.
”För att kunna begära och i gengäld få det engagemang som krävs, måste vi som ägare betala styrelsemedlemmarna tillräckligt”, säger han i Investors rapport för det fjärde kvartalet.
På E24:s fråga om det ävengäller Investors större börsnoterade företag, svarar Ekholm:
– Tittar du överlag är styrelsearvodena väldigt lika i börsnoterade företag i Sverige. Vi måste börja adressera den frågan och våga diskutera hur vi justerar ersättningarna för att få dem på en nivå så att vi attraherar rätt personer, säger Börje Ekholm.
Marcus Wallenberg sitter i sex av Wallenbergsfärens styrelser (plus Knut och Alice Wallenbergs stiftelse).
För dessa sex uppdrag kunde han förra året inkassera 7 512 000 kronor. Största delen utgjordes av kontant ersättning, till exempel de 2,75 miljonerna han fick för att vara ordförande i SEB, men också tilldelningen av aktier i vissa bolag är inräknad.
E24: Tycker du att Marcus Wallenberg, med 2,75 miljoner från SEB, tjänar för dåligt?
– Om vi på sikt ska kunna ställa krav på att styrelserna ska lägga ned den tid som behövs, då måste vi också betala motsvarande, säger Börje Ekholm och fortsätter:
– Förväntar vi oss att man ska lägga ned en dag i veckan på ett bolag så måste vi betala för det. Alla nya krav som ställs på styrelser kräver mer och mer tid. Och för att de ska kunna ha tid och inte sprida sin uppmärksamhet på för många saker, så tror jag vi måste var viliga att betala mer.
Marcus Wallenberg är den som har högst total ersättning. Mest per uppdrag tjänar dock Michael Treschow. Han fick förra året drygt 3,4 miljoner kronor för att vara ordförande i Ericsson och nästan 2,2 miljoner för att sitta i ABB:s styrelse. Totalt 5,6 miljoner kronor för två uppdrag. Därtill får han en rejäl slant för sitt ordförandeskap i nederländska Unilever.
Börje Ekholm ser också ut att indirekt leverera kritik mot styrelseledamöternas engagemang och insatser. Han verkar också antyda att de som sitter i många styrelser bara gör det för att vara säkra på att få stora inkomster.
”De nuvarande nivåerna innebär en risk att ledamöter tar på sig för många uppdrag för att säkerställa totalersättning. Jag tror inte att detta är till gagn för bolagen”, skriver han i rapporten.
– Jag tittar på vår portfölj i allmänhet, idag finns det en risk att styrelseledamöter sprider sig för tunt. Och det är inte bra, säger Ekholm till E24.
Men på en direkt fråga säger Börje Ekholm sig tvärtom vara nöjd med allas insatser.
– Styrelser, ledningar och anställda har gjort ett fantastiskt jobb i våra bolag. Se på hur snabbt de anpassat kostnadsstrukturer, hur de arbetat med rörelsekapitalet och hur de har utvecklat sina affärsmodeller. Men jag vill vara säker på att se samma utveckling om tio år också, och därför måste jag se till att betala rätt till dem som vi vill få in i styrelserna, säger han.
E24 skrev häromdagen om att medianåldern för ordförandena i de största svenska bolagen idag är 64 år, se artikel här.
Men Börje Ekholm verkar inte tycka att det är naturligt att den som lämnat den operativa karriären också går ned i lön. Tvärtom har han förståelse för att en före detta vd vill behålla sin stora ersättning även som styrelseproffs.
– Vi vill gärna ha personersom lämnat en aktiv karriär, som kan gå in i och ta på sig styrelseroller. Och då ska man ju någonstans kunna tjäna motsvarande, säger han.
Trots att Börje Ekholm uppenbarligen vill få igång en debatt i frågan, är han medveten om att den är känslig, särskilt i dagsläget.
”Givet det ekonomiska läget är det förmodligen inte lämpligt att göra större justeringar i år. Men på längre sikt måste förändringar till.”, skriver han i rapporten.



