Klockan halv två natten till fredagen den 3 september förra året vaknade Carnegies vd Frans Lindelöw – några timmar senare skulle han hålla sitt livs viktigaste presskonferens. Carnegie skulle ta över den kraschade banken HQ.

Eftersom han inte hunnit gå igenom vad han skulle säga blev Frans Lindelöw sittande vid köksbordet och skrev fram till halv fem. Sedan gick han och la sig en stund igen. Några timmar senare satt han ensam på sitt rum på Carnegies huvudkontor, det upprustade finanspalatset på Regeringsgatan i centrala Stockholm.

– Det var som vilken dag som helst när vi promenerade över till HQ:s kontor och gick in bakvägen. Vi träffade inte en enda person. När dörrarna öppnades möttes vi av en vägg av fotografer. Det var en helt surrealistisk upplevelse.

Frans Lindelöw berättar nu för första gången om det framgångsrika förspel, riggat flera månader i förväg, som ledde fram till att investmentbanken bara knappt en vecka efter det att HQ Bank tvingats stänga stod som köpare av den forna konkurrenten. Att presskonferensen blev välbesökt hade han förstås anat, men inte så till den milda grad.

– Våra medierådgivare uppskattade senare att den samlade medieuppståndelsen var i klass med ett partiledarbyte.

Beskedet om köpet hade föregåtts av stor dramatik. Inget var klart förrän i sista stund och det kunde ha gått annorlunda. Carnegie hade börjat räkna på en affär redan kring midsommar då rådgivare togs in och finansmännen Sven Hagströmers och Mats Qvibergs livsverk HQ analyserades på djupet. Under ett fyra timmar långt styrelsemöte i augusti avhandlades frågan men det pågick inga regelrätta diskussioner om en affär eftersom HQ då var mitt uppe i ett nyemissions­prospekt.

När tillståndet för HQ att bedriva bank rök lördagen den 28 augusti kom saken i en helt annan dager. Helgen som återstod ägnades åt att försöka ro en affär i hamn men tiden räckte inte till. På måndagsmorgonen hade en likvidator tagit över HQ.

– Det var riktigt, riktigt nära konkurs, säger Frans Lindelöw.

Beskedet att Finansinspektionen drog tillståndet för HQ Bank kom inte som någon total överraskning för honom. Frans Lindelöw hade några dagar innan varit med på en konferens då inspektionens generaldirektör Martin Andersson medverkade och denne var hård i sitt tonläge när han kom in på ämnet hur banker följer regelverket.

Att just Carnegie skulle ta över en annan investmentbank hade däremot varit en total överraskning bara ett halvår innan affären var ett faktum.

Det är värt att påminna om att varumärket Carnegie, med avundsvärda anor från 1803, blivit ordentligt nedsvärtat när investmentbanken låg nere för räkning hösten 2008 och togs över av staten.

I september 2009, med de nya ägarna riskkapitalbolagen Altor och Bure, blev Frans Lindelöw ny vd. I samma veva flyttade Carnegie från sina två klassiska adresser, tändstickspalatset på Västra Trädgårdsgatan och bankpalatset vid Gustav Adolfs Torg till det nya gemensamma kontoret på Regeringsgatan.

Men köpet av verksamheterna i HQ har nu ändrat förutsättningarna för investment­banken. Till sommaren ska alla anställda i Stockholm – cirka 550 personer – rymmas i Carnegies nya högsäte. Än så länge finns en del personal kvar i HQ:s forna lokaler i Salénhuset, några hundra meter därifrån.

Frans Lindelöw minns tydligt sitt allra första besök där – det var just på presskonferensen när han skulle berätta för HQ-personalen att Carnegie var ny ägare och han därmed deras nye högste chef. Han ställde sig då den självklara frågan. Hur skulle de reagera?

– Det var en organisation som i en vecka befunnit sig i ett trauma. Men stämningen var avvaktande positiv. Jag sa att nu måste vi prata med kunderna. Det gjordes ett heroiskt arbete; folk ringde runt som slavar. Det blev en enorm krigsvilja.

Företagskulturerna i HQ och Carnegie har många likheter. Det krävs, trots det, en hel del arbete för att svetsa samman personalen.

– Att båda organisationerna gått igenom en nära-döden-upplevelse gör att människor har en gemensam erfarenhet att dela. Det har stärkt sammanhållningen.

En likhet är dessutom att både Carnegie och HQ hamnade i mediernas rampljus efter att värdepappersaffärer på hög nivå kantrat. Riskhanteringen hamnade i skuggan under jakten på stora vinster. Frans Lindelöw säger att det nu är oerhört viktigt att riskkontroll blir en ordentlig motvikt till de höga kraven på lönsamhet i rörelsen.

Vad säger att det inte kan hända igen?

– Vi har i dag nio personer som på olika sätt arbetar med riskkontroll och har väldigt tydliga regler och mandat för verksamheten. Jag litar på att de personerna håller en sådan kaliber att jag kan sova gott om natten, vilket jag gör. Med tanke på vår historia tror jag att Carnegie måste ha större marginaler än andra. Det är en överlevnadsfråga.

Vi lämnar Frans Lindelöws kontorsrum på våning tolv med spännande fågelvy över Regeringsgatan. Carnegie disponerar nästan hela huset. Vi träffar Andreas von Hedenberg som kommer från HQ Securities, mäkleriverksamheten, där det stora flertalet tvingats sluta i och med att Carnegie har en motsvarande verksamhet. Han minns veckan då HQ Bank var stängd och då personalen som svävade i stor ovisshet försökte hålla kunderna på gott humör.

– Det var självfallet viktigt att behålla de goda relationerna med kunderna. Det var mycket pep talk.

Caroline Dufva arbetar med fondadministration och började på Carnegie för 13 år sedan. Nu får hon prova på att arbeta i HQ:s gamla lokaler. Den tillfälliga rockaden illustrerar att det krävs en hel del fixande och donande i huset innan alla personalpusselbitar är på plats.

Caroline Dufva säger att det skett en hel del personalbefrämjande åtgärder, gemensamma utbildningssatsningar och en gemensam julfest, med målet att föra de båda jobbkul­turerna närmare varandra.

I likhet med Caroline Dufva har Pernilla Ask-Nordström, skattejurist inom Private Banking, en tillfällig jobbadress i HQ-lokalerna. Hon har också rötterna i Ursprungscarnegie.

– Det kändes lite konstigt och overkligt i början att arbeta tillsammans med gamla konkurrenter från HQ. Nu känns det bra. Vi får en ­annan storlek på vår verksamhet och kan nu bli ett självklart alternativ till storbankerna.

Minnet hos människan är bevisligen kort. Smutsen som föll på det drygt 200-åriga varumärket Carnegie är nu i det närmaste borttvättad.

Några hundra meter från Carnegie sitter HQ AB:s vd Lennart Svensson i ett kontorsrum på Kungsträdgårdsgatan. Det gamla moderbolaget äger rätten till namnet HQ och logotypen.

– Det finns diverse oavslutade ärenden och lösa trådar efter den hastiga skilsmässan (från HQ Bank och HQ Fonder) i september, säger han.

Frågan är om det sargade varumärket HQ någonsin får en renässans.

Kan namnet komma att säljas?

– Jag vill inte spekulera vad som kan hända på sikt, säger Lennart Svensson.

I morgon väntas besked från den nya styrelsen i HQ om det blir rättssak, med krav på skadestånd, för dem som pekas ut som ansvariga för bankkraschen. Också Ekobrottsmyndigheten utreder hur det kunde gå så snett för investmentbanken. Sista ordet är inte sagt.