LÄS MER: ”Räntefonder fortsatt populära”

I sagan tillverkar de falska skräddarna plagg efter plagg som kejsaren provar och hela hovet hänförs av de vackra kläderna, trots att de inte kan se dem. Logiken är att om alla beter sig som att kläderna finns där, så måste de väl göra det.

I Swedbanks fall har man lyckats klä Absolutavkastning Ränta i så många intetsägande finansfloskler att ingen kan se den värdelösa produkten bakom. Banken radar upp exempel på vilken fantastisk fond man erbjuder sina kunder. Här är några av dem:

• Fondens målsättning är att ge en positiv avkastning varje år, oavsett ränteutveckling.

• Fonden utklassar ett vanligt sparkonto.

• Fonden har slagit eller hållit jämna steg med sitt jämförelseindex tre av de senaste fyra åren.

Även en luttrad fondsparare kan med ledning av den här informationen få för sig att det rör sig om en högkvalitativ fondprodukt. Låt oss granska den lite närmare.

Målsättningen är alltså att ge en positiv avkastning varje år. Bankens tillägg att målet gäller oavsett ränteutveckling verkar indikera att detta är en tuff utmaning, men hur djärv är egentligen tanken att ett räntesparande ger viss avkastning varje år?

LÄS MER: ”Luften ur obligationsfonderna”

Målet gäller dessutom före inflation. Fonden kan alltså ge spararna negativ avkastning efter inflation (vilket man också gjort under flera år) och fortfarande nå upp till sin ambition. Det är en ambitionsnivå så låg att den inte kan räknas.

Swedbank visar också hur fonden utklassat ett sparkonto, i årsrapporten för 2010 redogör man för ett 5-årssnitt för fonden på 1,7 procent mot 0,55 procent för sparkontot. Här väljer Swedbank att jämföra med bankens egna Sparkapitalkonto.

Räntan på detta konto är för närvarande 0,45 procent vilket förmodligen är den lägsta sparkontoräntan man kan hitta i Sverige. Ett i sanning uselt sparkonto och som jämförelse säger det ingenting om kvaliteten i en obligationsfond.

LÄS MER: ”Sparguide genom livets skeenden”

Jämförelsen med ett ränteindex låter ju däremot betydligt mer vederhäftigt. Absolutavkastning Ränta jämför sig med ett index som kallas OMRX TBILL och historiken visar att fonden fått stryk av index endast ett av de senaste fyra åren – ett bra resultat.

Saken är bara den att det Swedbank jämför äpplen med päron.

OMRX TBILL är ett index som bygger på den korta räntan (90-dagar statsskuldväxlar) och att en obligationsfond slår detta index är helt normalt och verkligen inget att yvas över. Jämför man istället med liknande obligationsfonder, hamnar Absolutavkastning Ränta i botten.

Vad har då spararen fått för sina pengar? Fondens ackumulerade avkastning under åren 2006-2011 var 11,5 procent och inflationen under samma period var 11 procent – pengarna har i princip inte vuxit alls. Precis som i sagan ser det alltså ut som arbetar bankens fondskräddare arbetar hårt för att skapa något av värde men resultatet blir noll.

Men där spararen kammar noll tjänar banken desto mer. De drygt 400 000 spararna har under de sex åren betalat i runda slängar 300 miljoner kronor per år eller totalt nära 2 miljarder kronor (avgiften är 0,95 procent och förvaltat kapital är över 30 miljarder kronor).

Ironiskt nog har fondskräddarna på Swedbank, av allt att döma, dessutom kunnat plocka hem ordentliga bonusar på arbetet med fonden. Det viktigaste kravet för bonus som fondförvaltare på Swedbank är att man når målen för förvaltningen och paradoxalt nog har ju förvaltarna i Absolutavkastning Ränta gjort det.

LÄS MER: ”Så satsar fondjätten sina räntemiljarder”