Gabriel Urwitz ledde under flera år Gotakoncernen, ett av de sopigaste finanshus som Sverige skådat i modern tid. Han kom 1989 från vd-jobbet i Weil-sfärens Proventus, som då var Gotas största ägare. Proventus hann ut ur Gota i sista stund i och med att Trygg-Hansa och dess vd Björn Sprängare obegripligt köpte aktierna inklusive miljarder av dåliga lån. Det ledde till Tryggs - och en rad andra inblandades - hädanfärd. Men Robert Weil och Gabriel Urwitz klarade sig förstås.

Gotas ledning och ägare var ingalunda ensamma om huvudlösa finansaffärer vid denna tid - men vakna nog att inse läget tidigare än de flesta. Så Gabriel Urwitz är på sätt och vis rätt man att bedöma Finansinspektionens insats i Carnegie även om han av förståeliga skäl känner särskild sympati för syndarna.

Bortsett från Finansinspektionen legala utrymme i Carnegie-fallet så avslöjas förstås i dess rapport att Carnegies interna kontrollorgan inte gjorde någon självständig bedömning av de uppgifter om tradingen som fanns i datorerna. De nöjde sig tydligen med den information som handlarna själva gav dem, bland annat vad gäller värdering av årslånga optioner som saknade aktuella avslut.

Felvärderingar inom finansvärlden verkar bli allt vanligare. Carnegie-fallet är knappast unikt, utan ger intryck av försumlighet i största allmänhet.

De riktigt stora misstagen synes ske med hjälp av den högre matematiken och dess utvecklade modellbyggande. Aktuellt är ju de amerikanska så kallade subprime-lånen. De består av ett stort antal relativt riskfyllda bolån som buntats ihop till ett större lån enligt alla konstens regler. Hopbuntningen - struktureringen - har gjorts på sådant sätt att ratinginstituten graderat lånen till så höga säkerhetsnivåer att de kunnat säljas vidare till olika investerare. 100 dåliga lån blev ett bra. Men tydligen uteblev villaköparnas räntebetalningar i större utsträckning än modellens kalkyler räknade med.

Ett annat tidigare fall var ju ett antal nobelpristagares försök skapa en jättefond - Long Term Capital - med strukturerade obligationslån från olika mer eller mindre finansiellt skakiga länder i ibland annat Latinamerika. En finansiell kris i Asien avslöjade fondens brister och amerikanska riksbanken (Federal Reserve med Alan Greenspan i spetsen) fick gå in med miljardbelopp och rädda investerarnas pengar.

Matematiska modellbyggen sker lite varstans, bland annat i miljöforskningen. Man får hoppas att väderexperterna, som har svårt att säga vad det blir för väder i morgon, lyckas bättre med sina datorbaserade prognoser för vädret om 50 år än finansvärldens motsvarande experter hittills förmått.

Hur som helst är det nödvändigt att Finansinspektionen tar ett något hårdare grepp om finansvärlden, inte minst med tanke på Gabriel Urwitz utsaga om kontrollen generellt sett.