Enligt E24:s källor ville Böös & Enblad köpa enbart Carnegie Investment Bank och det till priset av 2,4 miljarder kronor. Altor och Bure köpte såväl Carnegie som pensionsrådgivaren Max Matthiessen för 2,2 miljarder kronor.

För Carnegie betalade man 1,4 miljarder kronor och en tilläggsköpeskilling om 250 miljoner kronor. Därtill kan staten få in ett antal miljoner från osäkra fordringar på finansmannen Maths O Sundqvist, men när dessa pengar kommer staten till del är mycket osäkert.

Prisskillnaden var alltså 748 miljoner kronor mellan det vinnande budet och det högsta budet. Den stora differensen har politisk sprängkraft eftersom socialdemokraterna redan fört upp frågan om att Riksgälden inte sålde till högsta bud till Riksdagens konstitutionsutskott.

Orsaken till att Böös & Enblads bud ratades var ett tydligt krav från Riksgälden att stryka ett avsnitt i avtalet som i affärsjuridiska sammanhang benämns ”reps and warranties” (representations and warranties). Det är en standardskrivning i avtal som innebär att säljaren garanterar att köpet inte inkluderar latenta krav från tredje man.

Ett av villkoren som Böös & Enblad listat i detta avsnitt var att Riksgälden skulle försäkra att Riksgälden var Carnegies verkliga ägare. Det kan jämföras med hur en fastighetsägare visar upp en lagfart för att intyga att han är rättmätig ägare till fastigheten och därmed har rätt att sälja den.

Men ett antal personer med god insyn i processen säger till E24 att Riksgälden, med direktör Bo Lundgren i spetsen, inte ville ha med någon sådan formulering med någon budgivare. Den som vann budgivningen måste alltså gå med på att köpa båda eller ett av bolagen utan sådana garantier.

Riksgäldens övertagande av Carnegies panter den 10 november 2008 har ifrågasatts av moderbolaget D. Carnegies styrelseordförande Rolf Åbjörnsson, som hotat att stämma den nya ägaren Altor & Bure eftersom han anser att såväl Carnegie som Max Matthiessen-aktierna tillhör moderbolaget. Också Aktiespararna har ifrågasatt pantövertagandet.

För samtliga budgivare fanns också en osäkerhet som handlade om att bokslutet för 2008 inte var påskrivet, något som Riksgälden gett Carnegie dispens för. Orsaken var att det i dessa räkenskaper skulle framgå om styrelsen betalat ut bonusar till viss personal vid såväl kontoren i Sverige som Danmark eller om den nya ägaren riskerade att få en sådan framtida smäll.

Som E24 tidigare avslöjat kräver delar av personalen bonus för fjolåret och hänvisar till individuella avtal som ger rätt till bonus även om resultatet skulle vara negativt. Sammantaget skulle det röra sig om flera hundra miljoner kronor.

En av E24:s källor, med lång erfarenhet av företagsuppköp och fusioner tycker det är ”djupt oseriöst” att inte ha med garantiskrivningar, vare sig det gäller avtal mellan två bolag eller mellan staten och ett bolag.

En annan säger:

– Det är klart att du får ett lägre pris om du stryker bort garantierna. Så är det med allt, även när du köper en villa, en försäkring om tio år för dolda fel. Friskriver du dig från det är köparen förstås villig att betala mindre.

Harald Mix, vd för Altor, säger till E24 att han inte vill kommentera något som rör villkoren i avtalet med Riksgälden. Böös & Enblad har avböjt att kommentera budprocessen.