Det är tidigt på morgonen den 16 april 2007. Svensk och dansk polis står redo att slå till mot en rad personer som misstänks ingå i ett nätverk som sysslar med grov organiserad insiderbrottslighet.

En av de misstänkta är analyschefen på den internationellt omskrivna aktivistfonden Cevian Capital, med finanskändisen Christer Gardell i spetsen.

När polisen finkammar analyschefens kontor i närheten av Sveriges finansmecka Stureplan, hittar de cirka 3 miljoner kronor i sedlar i en vit tidsskriftssamlare.

Pengarna kommer från UBS Bank i Zürich och fördes nyligen in i Sverige i analyschefens sprillans nya Mercedes. Buntbanden runt sedlarna är stämplade den 12 april 2007.

Samtidigt som den så kallade Cevianmannen grips och förs till Kronobergshäktet i Stockholm, har ett antal poliser omringat en villa i fashionabla Stockholmsförorten Lidingö. Här bor Cevianmannens gamla klasskamrat från grundskolan, en vd-rådgivare på Nordea Liv.

När de ringer på dörren öppnas ett fönster och en kontantkortstelefon kastas ut och landar på gräsmattan. I källaren – gömda i stoppningen på en bilbarnstol – hittar polisen ytterligare cirka 500 000 kronor i sedlar. Även dessa pengar hålls ihop av buntband som är stämplade den 12 april.

Polisen i Köpenhamn går samtidigt bet. De har order om att gripa en anställd på mäklarfirman Carnegie som misstänks ha läckt insiderinformation till analyschefen på Cevian.

Mannen, som snabbt döps till Carnegiemannen av affärspressen, befinner sig i USA. Han anhålls i sin frånvaro.

Senare samma dag kallar Ekobrottsmyndigheten till presskonferens. Inför journalister, pressfotografer och kameramän förklarar åklagaren att det handlar om den största insiderutredningen i Sveriges historia. Gripandet av Cevianmannen och Nordeamannen är bara början.

Totalt ska sex personer åtalas, däribland ett av Sveriges mest kända pokerproffs samt en hög chef på Morgan Stanleys Stockholmskontor.

Omfattningen av de misstänkta insideraffärerna är stor. Det handlar om affärer i aktier och optioner i storbolag som Telia Sonera, Volvo och Skandia, men också om aktiehandel i mer otippade bolag som mexikanska flygplatsoperatören Azur.

Enligt åklagarna har de misstänkta brotten begåtts under ett par års tid och har skett på finansmarknader över hela världen. Utländska finansinspektioner har reagerat på handelns omfattning, den extremt goda tajmningen och det aggressiva handelsbeteendet.

De huvudmisstänkta – Cevianmannen, Nordeamannen och Pokerproffset – har ofta satsat allt på ett kort. På pokerspråk kallas det att man går ”all in”. Många gånger har de misstänkta inte nöjt sig med att satsa egna medel, utan har dessutom lånat pengar till investeringar för att kunna göra större vinster.

Åklagarna menar att investeringsstrategin har varit så riskabel att Cevianmannen, Nordeamannen och Pokerproffset måste ha suttit på insiderinformation. Annars skulle de helt enkelt inte ha vågat handla som de gjort. Ingen normal människa handlar på det sättet utan att vara säker, menar de.

Tillsammans har trion gjort misstänkta aktieaffärer för cirka 1 miljard kronor och åklagarna kräver att vinster på över 100 miljoner ska överlämnas till staten.

Men det är inte bara ett märkligt köp- och säljbeteende som åklagarna bygger åtalet på.

I januari 2007 får Ekobrottsmyndigheten tillstånd att avlyssna Cevianmannens och Nordeamannens telefoner. Därmed kan en rad inspelade samtal läggas till bevisningen, däribland de så kallade ”Opheliasamtalen”.

Såväl Cevianmannen som Nordeamannen och Morgan Stanley-mannen pratar om ”Ophelia” när de egentligen menar OMX-aktien. Även andra kodord används i samtal och i dokument som Ekobrottsmyndigheten hittar i de misstänktas beslagtagna datorer.

Under tiden som avlyssningen pågår blir dock utredarna konfunderade. De misstänkta talar i princip aldrig om aktier med varandra. Detta trots att de ofta handlar i samma aktier samtidigt. Hur lyckas de koordinera sin handel?

– Vi insåg att vi lyssnade på fel telefoner, ska en utredare senare förklara.

Kort innan tillslaget den 16 april 2007 upptäcker utredarna att Cevianmannen och Nordeamannen har skaffat mobiltelefoner med kontantkort som de huvudsakligen använder för att ringa till varandra.

Och det är Nordeamannens kontantkortstelefon som kastas ut genom fönstret när polisen gör tillslaget mot villan på Lidingö i mars 2007.

Men trots att Ekobrottsmyndigheten sitter på bevismaterial i form av hemlig avlyssning och kan peka på att de huvudmisstänkta köpt och sålt aktier på ett mycket aggressivt sätt, står det snart klart att åklagarna inte står inför en promenadseger när den stora insiderrättegången inleds i slutet av september 2009.

De misstänkta har anlitat några av Sveriges mest välmeriterade advokater och striden utkämpas i såväl medierna som rättegångssalen.

Måndagen den 8 februari 2010 hålls den sista slutpläderingen.

Försvaret beskriver åtalet som ett ”indiciemål” och menar att åklagaren väckt åtal på felaktiga grunder.

Advokaterna hävdar att de insidermisstänkta aldrig haft insiderinformation när de handlat, och såväl Cevianmannen som Nordeamannen och Pokerproffset pläderar för att det – i majoriteten av fallen – inte ens existerade någon insiderinformation när de köpte och sålde aktier.

Cevianmannens advokat, Leif Gustafson, anklagar dessutom åklagarna för att – helt i strid med straffrättsliga principer – åtala på lösa grunder med argument som ”man får intryck av” och ”reagerade märkligt vid gripandet”.

Åklagarna Stig Åström och Yngve Rydberg yrkar samtidigt på ”kraftfulla fängelsestraff” för samtliga sex åtalade.

Grovt insiderbrott kan ge maximalt fyra års fängelse. Grovt skattebrott, som Cevianmannen och Nordeamannen även står åtalade för, kan ge maximalt sex års fängelse.

– Vi anser att eftersom det är så många affärer, så bör det bli ett fängelsestraff i den övre skalan, säger åklagare Yngve Rydberg när rättegången börjar närma sig sitt slut.

– Det är ju brottslighet somsänker förtroendet för hela aktiemarknaden.

Tisdagen den 1 juni klockan 14.00 faller domen i tingsrätten.

Såväl åklagare som försvarare är osäkra på utgången.

– Det är otroligt svårt att säga hur det kommer att gå. Jag tycker att vi har goda argument för att det kommer att gå bra, säger Nordeamannens advokat till DI.

– När det gäller insiderbrott är det en bevisfråga. Vi har ingen aning om hur tingsrätten har resonerat. Det är omöjligt att veta, säger åklagare Yngve Rydberg till E24, och fortsätter:

– Men vi hade lagt ned åtalet under rättegången om de misstänkta hade kommit med någon perfekt förklaring. Det anser vi inte att de har gjort.