Statistiken avser påbörjade lägenheter i småhus och flerbostadshus under årets tre första kvartal. Siffrorna i sig är ingen uppmuntrande läsning – antalet påbörjade lägenheter minskar med 22 procent, från 20 750 under motsvarande period i fjol, till 16 200.
Statistiken, som ursprungligen inrapporterats från landets alla kommuner, rymmer dock vissa fällor.
För att en lägenhet definitionsmässigt ska betraktas som påbörjad krävs endast att en betongplatta – husets grundverk – ligger på plats. Tiden har emellertid visat att det går bra att tänja på uppfattningen om vad som är att betrakta som en ”platta”.
Under de sista skälvande dagarna innan statens nybyggnadssubventioner togs bort 1 januari 2007 påbörjades rekordmånga nybyggnationer genom att hastigt gjuta grunder till sophus och hisschakt – allt för att ta del av regeringen bidrag. Av samma anledning kulminerade bostadsbyggandet 2006.
De så kallade ”Odell-plattorna” (uppkallade efter kommun- och finansmarknadsminister Mats Odell) växte som svampar ur backen. Vad det sedan blev av dessa sophus är säkert något som ingen lagt någon större vikt vid.
Då kostnaden för en betongplatta av naturliga skäl är högst marginell i förhållande till ett komplett flerbostadshus är det inte otroligt, när sämre tider vankas, att många byggen avstannar vid just ett grundverk.
Att antaletnybyggen minskar med 22 procent behöver i en teknisk hårdragning inte betyda mer än att antalet nyuppförda sophusfundament har blivit lika mycket mindre. När bankerna håller i plånboken och högbelånade byggföretag slåss om sin återfinansiering är det inte otroligt att dagens statistik är betydligt mer illavarslande än vid en första anblick.
Särkilt i en jämförelse med motsvarande statistik i en danande högkonjunktur lär fenometet kunna ge upphov till skevheter - i ett läge av en mer generös kreditgivning lär en större andel bottenplattor förvandlas till beboliga hus.
