Bostaden ser ut att bli den stora bristvaran framöver. I all fall om vi ser till hur många bostäder som byggs. När Finansutskottet hade en hearing i Riksdagen kring frågan om det finns en bostadsbubbla så kom Bankföreningen vd Kerstin af Jochnick med en uppgift som fick mig att haja till. Hon berättade att i Finland motsvarar bostadsbyggandet den förväntade befolkningsökningen, faktor 1:1. Men i Sverige är bostadsbyggandet så lågt nu att det bara motsvarar var femte, faktor 1:5. Siffrorna kommer från EMF (European Mortgage Federation) och Eurostat. Under många år hade vi också ett förhållande kring 1:1 men 2005 viker kurvan plötsligt av uppåt. Även Norges och Danmarks kurvor stiger men då bara till cirka 1:3 och 1:2,5. Den svenska kurvan sticker ut.

Vad innebär det låga bostadsbyggandet för framtiden?

Framför allt så kommer ett lågt utbud i förhållande till en växande efterfrågan att driva upp priserna, allt annat lika. Det innebär att där efterfrågan är stor så får räntehöjningarna mindre betydelse och risken för prisfall är låg.

Men det får också många andra konsekvenser. Framför allt blir det dyrt och svårt att skaffa sig en bostad. Det gör att människor troligen drar sig för att flytta till jobben. Det får effekter på näringslivet, tillväxten och hela samhällsekonomin.

Siffrorna går helt enkelt inte ihop. De tre storstadsregionerna Stockholm, Göteborg och Malmö växer så det knakar. Bara under 2009 (som är de färskaste siffrorna och SCB) växte Stockholm med 38 000 invånare, Göteborg med 7 100 och Malmö med 7 400. Och då talar vi inte om deras kransområden och andra städer som växer. Men 2009 påbörjades bara 18 500 bostäder och 2010 säger beräkningar från Boverket 25 500. Först 2011 beräknas vi vara tillbaka på en den genomsnittliga nybyggnadsnivån 28 000 bostäder.

Det går också att utläsa av statistiken från Boverket att andelen hyresrätter bland de nybyggda bostäderna rasar i rask takt. Det får till följd att det krävs lån för att få en bostad eftersom du förväntas köpa din bostad (eller hyra den av banken som allt fler brukar uttrycka det).

Det innebär också att det blir allt svårare för unga att skaffa sig en bostad när det krävs oftast fast, men åtminstone regelbunden inkomst för att få lån. Och det i sin tur gör att ensamma mammor med hemmavarande vuxna barn i allt högre utsträckning får ekonomiska problem när både bostadsbidraget och barnbidraget försvunnit men kostnaderna är desamma. Det är bara ett av många exempel på de sociala konsekvenserna.

Och kan inte de unga flytta till jobben så kommer de inte ut på arbetsmarknaden. Det påverkar i första hand deras egna ekonomier men i förlängningen ger det även lägre pension för dagens pensionärer och även sämre pensioner i framtiden.

Varför byggs det då så få bostäder? Det ser ju ut som en lönande verksamhet om vi ser till vilka priser som kan tas ut för exempelvis bostadsrätter.

När jag frågar runt blir svaren många. Det finns för få lediga tomter i attraktiva områden säger några.

Andra pekar på att det går att driva långa och utdragna processer kring byggplaner på ett sätt som inte är vanligt i andra länder.

Några talar om att hyresregleringen och avsaknaden av bostadssubventioner inte längre gör det lönsamt att bygga hyreslägenheter.

Ytterligare en förklaring är bristen på rätt arbetskraft som betonggjutare och andra specialutbildade byggnadsarbetare.

Frågan är vad som kan göras för att problemen ska bli mindre och färre. På hearingen var finansmarknadsminister Peter Norman skeptisk till statliga byggsatsningar och menade att ett kraftigt bostadsbyggande var en av orsakerna till bankkriserna i bland annat Spanien. Andra jag talat med menar det kraftiga bostadsbyggandet visst var en orsak men framför allt för att kommuner tvingades att snabbt bygga ut infrastruktur med lånade pengar i de områden där de privata byggbolagen drog fram och byggde med frikostiga banklån. Med en hårdare statlig styrning hade problemen kunnat undvikas.

Ansvaret för det låga svenska byggandet faller på många både lokalt, regionalt och centralt, på offentliga och privata intressen. Att något måste göras faller ytterst på vår nye bostadsminister Stefan Attefall.