Konungariket Sverige kan i skrivande stund låna pengar i tio år och betala under 1,5 procents ränta. Samtidigt handlar ofta diskussionen i riksbank och samhälle om hur viktigt det är att inflationen inte understiger målet på 2 procent.
Det är alltså inte konstigt att staten kan sälja så kallade realränteobligationer med negativ realränta. Investerare betalar helt enkelt för det dubiösa nöjet att få se sina (kunders) pengar minska någon promille i värde. Med undantag för PIGS-länderna är mönstret liknande i hela västvärlden.
Mot bakgrund av dessa räntor ser börsen knasbillig ut. Vedertagen finansteori säger att 1,5 procents statsräntor och 5 procents riskpremie och en realtillväxt på 0 procent med matematisk nödvändighet ger att börsen borde värderas till 20 gånger vinsten, alltså p/e 20. Det är nästan dubbelt upp mot idag.
Som sparare kan man tolka ovanstående paradox på två helt olika sätt. Antingen fattar man vinken som en uppmaning att ge sig in i riskablare investeringar med chans till riktig avkastning.
BÖRSEN Följ börserna på SvD Näringslivs nya börstjänst.
Eller så tror man att räntemarknaden har rätt så tillvida att de superlåga räntorna varslar om att vi står inför en tidsålder av stagnerad ekonomi där bolagsvinsterna långsiktigt krymper ihop av trycket från skuldkriser, krympande arbetskraft och asiatisk konkurrens. I det scenariot kommer många aktieägare avundas de som istället valde nollprocentiga realränteobligationer.
Det är inget lätt val. Lite vägledning kanske ges om man frågar hur den så kallade marknaden ser på saken.
Är det färre än vanligt som orkar göra investeringar med längre tidshorisont?
Ja. Inte sällan hör man högintelligenta börsproffs berätta om aktieidéer som på några års sikt är till synes idiotsäkra. Ändå avstås de eftersom uthålligheten saknas, exempelvis på grund av felfokuserade chefer eller kortsiktigt koncentrerade investeringsmandat.
Har många gett upp eftersom de anser att börsen ”inte fungerar”?
Ja. Aktiehandeln styrs endera dagen av robotar och andra dagen av grekfrossa eller något annat makrotema. Bolagshändelser får allt mindre genomslag. Robotar, regleringar och riskkapitalister pekas ut bland aktiemarknadens banemän. Finansindustrin blöder och börslistan dör sotdöden när inga nya bolag väljer att notera sig.
Finns det en utbredd allmän pessimism om framtiden?
Ja. Bland annat undertecknad oroas inte så lite över hur Västvärlden i allmänhet och EMU i synnerhet möter utmaningen från Asien och från den egna demografin. En korsning av struts och gökunge beskriver beteendet. Medborgare som både blundar för verkligheten och i stor utsträckning parasiterar på varandra gör att fallhöjden för Europa är hisnande. Tänk Uruguay och Argentina, som faktiskt var två av världens rikaste länder under mellankrigstiden.
Är rabatten ovanligt stor på alla tillgångar som är volatila och illikvida?
Ja. Även många miljardbolag har numera en så tunn aktiehandel att det är svårt att köpa och sälja även för relativt små investerare. Nyhets- och analysbevakningen av mindre bolag är också alltmer eftersatt. Taktiskt tänkande investerare håller sig därmed gärna till storbolagsaktier vilket förstärker en redan ond spiral.
Hävdas det ofta att historien inte ger någon vägledning eftersom ”det är annorlunda nu”?
Ja. Trots att både bondförnuft, välgrundad finansteori och historisk erfarenhet talar för att aktier är relativt billiga nu så avfärdas det ofta med att räntor på 1,5 procent av någon anledning inte kan räknas som relevanta. Antingen för att räntan skulle vara manipulerat låg eller för att den skvallrar om en kommande depression eller av något annat skäl som mynnar ut i att vedertagna sanningar inte längre gäller eftersom ”det är annorlunda nu”.
Präglas marknaden mer av rädsla än av girighet?
Ja. Börsens kollektiva psykologi brukar ofta beskrivas som en pendelrörelse mellan rädsla och girighet. Warren Buffett, värdeinvesterarnas Dalai Lama, brukar säga att man ska vara rädd när alla andra är giriga och girig när alla andra är rädda.
I så fall är det nog dags att börja bli lite girig. För även om vi inte vet om det blir flipp eller flopp för världsekonomin så vet vi en sak: det är sällan särskilt lönsamt att flyta medströms i konsensusåsiktens fickljumma vatten.
FLER ANALYSER AV PETER BENSON:
Lån prioriteras när aktier krisar
Därför riskerar H&M att gå Benettons öde till mötes
