Det är en relativt färsk verksamhet, åtminstone i den skala som den bedrivs idag. Den första lobby­firman etablerades i mitten av 1970-talet.

Men de senaste åren har branschen formligen exploderat. Det märks i stan – och inte minst i de välmående förorterna – att många idag tjänar stora pengar som ­påtryckare och rådgivare.

Och i stor utsträckning handlar det om folk som ”bytt sida”. Som skaffat sig kontakter och kunskaper genom några års jobb i förvaltning eller för kongress­ledamöter och som sen ”cashar in” genom att gå över till mer högbetalda lobbyist­jobb. ”Going downtown”, som det heter i Washington.

Det finns till och med före detta­ lagstiftare som åkt ur kongressen och som nu ägnar sig åt att informera/påverka sina gamla kollegor.

Exakt hur många lobbyisterna i DC är vet i och för sig ingen. Uppskattningarna varierar våldsamt.

Enligt partipolitiskt oberoende ”vakthunden” Center for Responsive Politics (CPR) har antalet regi­strerade lobbyister ökat med 10693 till 15715 de senaste tio åren.

Men andra bedömare har ­kommit fram till att bortåt 35000–40000 personer jobbar med lobbying i någon form, på hel- eller deltid.

Och det är mycket pengar som rullar. Lobbyföretagens samlade omsättning har ökat från 1,5 till 2,8 miljarder dollar – från 12 till 22 miljarder kronor – från 1988 till 2007, enligt CPR:s statistik.

Näringslivet är, förstås, den tyngsta finansiären. Den amerikanska handelskammaren satsade ifjol 52 miljoner dollar på lobby­ing. General Electric var tvåa på den listan över enskilda beställare med 24 och läkemedels­industrins branschorgan Phrma trea med 23 miljoner dollar.

Ser man på hur mycket olika branscher lägger ut på att driva sin sak gentemot beslutsfattarna i Washing­ton toppar läkemedel (1,4 miljarder dollar ifjol) följt av försäkringar (1,1 miljarder) och elbranschen (1,0 miljarder dollar).

Men det handlar inte bara om företagen. Alla tänkbara intresse­grupper hyr in lobbyister i huvud­staden – från kommuner till miljö­rörelsen. De första som satsade mer systematiskt på den här verksamheten var faktiskt universitet och sjukvårdsorganisationer.